Partiklar i kompositioner med Photoshop skapar en tät bildstämning. Jag har här ett utgångsbild, …
… har skapat en sammanfattad lager som visar hur det ser ut när jag målar på bakgrunden här. Jag har gjort en snöig räcke med lite grått, svart och vitt och jag har lagt till denna flare.
Jag tar bort det och lägger till några partiklar ovanpå.
Vanligtvis ser det ut så här. Det är inget annat än snö som har blixtat på natten. När jag zoomar in ser jag skarpa och suddiga partiklar, vissa som jag bara ser litegrann och andra som verkligen är vita punkter. Och med dessa partiklar kan jag jobba bra. Jag kan klippa ut enskilda, jag kan klippa ut områden och så vidare.
När jag lägger in sådana partiklar i kompositioner, lägger jag dem inte över hela bilden utan bara kopplar dem till specifika element i bilden, då skapar jag atmosfär. Ibland har man ju det även i verkliga livet, när man tittar och i motljuset lyser vissa partiklar igenom, då kan man använda det hela för en komposition.
I det fallet kan jag nu också använda snön som riktig snö. Det förblir dock helt enkelt små partiklar som gör bilden intressant. Vad jag till slut gör med det - det är jag helt fri att bestämma.
Jag kan till exempel inte helt enkelt använda snön en till en, jag kan när som helst gå till Rörelseskärpa suddighet här, …
… dra detta snett och dra tillbaka avståndet lite - och jag kan till exempel lägga till det som regn i en komposition. Så från snö kan jag när som helst skapa regn i Photoshop och vice versa, men jag har också använt dessa små partiklar till det. De är verkligen mycket användbara. Jag går hit och klickar Avbryt.
När jag lägger in snön, dessa partiklar, på det här sättet, känns det inte så roligt ännu. Vad jag behöver är inte nödvändigtvis den här bakgrunden, för den försvinner ändå nästan i all snöstorm, men vad jag behöver definitivt är en ljuskälla - dessa partiklar behöver en ljuskälla!
Varifrån kommer denna ljuskälla nu? Jag stänger av den här lager, går till bakgrundslagret och skapar ett tomt lager.
Detta fylls med svart genom Redigera>Fyll…>Svart>OK (1 och 2).
Detta beror på att jag naturligtvis när som helst kan dölja svart genom att använda Negativt multiplicera (1). De svarta pixlarna finns fortfarande kvar på lagret, de räknas bara bort. Och på detta svarta lager, med läget Negativt multiplicera, använder jag nu renderingsfiltret Glödande fläckar (2).
Förhandsgranskningen är tyvärr väldigt pixlig, jag lägger fönstret lite bredvid bilden. Jag vet, så uppe i det övre tredje, vid handen, skulle jag vilja placera flaren. Jag kollar igenom objektivet och jag inser att det är den här (105 mm) som jag gillar, och jag ökar ljusstyrkan lite till. Sedan bekräftar jag allt med OK (1). Och eftersom allt detta händer på ett svart lager, döljs svart (2).
I läget Normal skulle det se ut såhär (vänster). I läget Negativt multiplicera ser det ut såhär (höger).
Nu kan jag fortfarande transformera flaren och jag kan också retuschera bort störande element. Jag går helt enkelt till min vanliga Reparationspensel för områden (1), tar bort kryssrutan Inkludera alla lager (2) och kan nu måla över här (3). Då tas dessa små flares bort från den stora flaren. Och jag kan självklart också, här till exempel, gå över denna ganska hårda kant (4), då blir den lite mjukare.
Eller så tar jag en mask (1) med sänkt täckning (2) och tar bort lite upptill här (3). Ungefär såhär, då passar det ungefär.
Nu har jag integrerat flaren i bilden. Nästa steg är att lägga till snön. Jag visar snölager igen (1). Och även detta ser ut som normalt (2), förutom att jag här på ett destruktivt sätt med suddgummit helt enkelt har återställt lite av modellens ansikte.
I läget negativ multiplikera börjar hela processen redan bli roligare. Från denna nivå (1) klipper jag nu enkelt ut ett hörn här nedan med Rektangulärt markeringsverktyg (2) och duplicerar det med Ctrl + J till en ny nivå (3). Nu kan jag styra detta område och dra det sedan över hela bilden (4). Detta gör att störningarna blir något suddigare.
Nu skulle jag vilja ha lite rörelseoskärpa i bilden. Filter >Blurrande filter>Rörelseoskärpa… - det ser riktigt tufft ut.
Jag skulle vilja ha en vinkel. Avståndet är naturligtvis inte så stort, bara så att det skapas en liten rörelseoskärpa här. Jag anpassar hela detta till modellens linjeföring här. Och nu har jag dessa suddiga partiklar som susar lite från höger uppe till vänster nere med rörelseoskärpa.
Nästa steg är att jag tar en mycket, mycket mindre del av partiklarna, kanske bara så stor, och lägger den högst upp i min lagerstack.
När jag nu fritt transformerar den och förstorar den får jag mycket stora partiklar på bilden. Jag bekräftar allt med OK.
Och detta är också en del av kompositionsregeln - jag behöver en förgrund, jag behöver min modell och jag behöver en bakgrund. Jag behöver faktiskt lägga till en bakgrund i detta fall, men eftersom bilden är fotograferad mot en grå bakgrund är det väldigt enkelt att åstadkomma. Eller så kan jag måla något om jag kan. Men en sak du definitivt bör tänka på är: du behöver suddiga element i förgrunden när du arbetar med dessa partiklar, eftersom bara dessa partiklar inte gör bilden komplett. 
Genom att de är relativt skarpa tänker du: "Ja, allt måste täckas av detta, men det händer inte mycket bakom modellen." Med de rörelseoskarpa partiklarna inkluderar du hela bilden lite bättre, men först när du säkerställer suddighet i förgrunden, när dessa partiklar rusar förbi en centimeter framför linsen, då är hela bilden verkligen inkluderad. Och det är därför dessa partiklar är där. De kan också avleda uppmärksamheten från en något dåligt monterad bakgrund och ge bilden en rumslig djup. Du kan använda partiklar universellt i kompositioner, vare sig det är vattensprut eller snö som du har fotograferat på natten och belyst. Partiklar är verkligen mångsidigt användbara i kompositioner.
