I den här handledningen vill jag visa dig två olika typer av hudretuschering eller generellt skönhetsretuschering. Jag tänkte att man teoretiskt sett skulle kunna dela upp allt i Low-end och High-end. För detta har jag öppnat två bilder åt dig. På vänster sida ser du en slags Low-end retuschering. Jag kommer strax att återvända till termerna och förklara lite mer ingående vad jag menar med det. Och till höger ser du en High-end retuschering av mig.
High-end betyder inte nödvändigtvis att bilden ser superbra ut. Det betyder att det finns vissa tekniker inblandade. Low-end betyder inte att det är på något sätt en dålig typ av retuschering och det har ingenting att göra med att bilden har dålig kvalitet - det betyder bara att här arbetar jag med grunderna i Photoshop. Jag kommer inte att förändra läppar, spegla ögon, måla hår … Det har ingenting att göra i en Low-end-, i en vanlig skönhetsretuschering för mig.
För den här High-end retuscheringen eller gör jag helt enkelt sakerna mer och uppnår naturligtvis därigenom också en helt annan bildlook, för om ni till exempel föreställer er det här (vänstra bilden) som en kosmetikreklam skulle ni alla säga: "Nej, det kan du inte använda det för."
Och varför kan du inte använda det för det? Du kan inte använda det för det för att det till exempel finns en ljus kant runt läpparna (1), för att det finns mycket mellan, skuggor, djup, ljus, allt blandat under munnen och i hakaområdet (2). Sommarmålningar tycker jag personligen är riktigt bra, dem skulle jag aldrig ta bort (3). Men pannan är fortfarande fläckig (4), jag har fläckig glans överallt (5), de är inte genomgående, och så vidare - ögonen är lite mörka, jag har ingen glans i ögonen, knappt någon reflex i ögonen (6). Och samma sak kan jag fortsätta med håret.
Alltså: Därför skulle jag till exempel inte använda den här bilden för en kosmetikkampanj. Om ni föreställer er kosmetikbilder, reklambilder, ser de inte ut så. De ser ut så (högra bilden) - och de ser ut så eftersom de naturligtvis för det första har fotograferats speciellt för det ändamålet, de ser dock också ut så eftersom det i en sådan bild redan en dags arbete ligger eller kanske fyra, fem timmar bara har jobbats på huden och en timme på läpparna och så vidare.
Detta är för mig alltså skillnaden mellan en Low-end- och en High-end-retuschering. Först måste jag tänka på: Vilket uppdrag har bilden? Vad ska den uppnå? Uppfyller den överhuvudtaget ett syfte eller ska den bara se trevlig ut för min kund? Om jag till exempel arbetar i en helt vanligt fotostudio och kunden kommer in och säger: "Jag skulle vilja ha fem fina bilder av mig." - Fem fina bilder?! - dem kommer jag att retuschera så naturligt som möjligt.
Jag visar här både före och efter. Du ser: Innan fanns det små rynkor i munområdet, det fanns under tio stora störningar (pilar i bilden). Det fanns några rynkor under ögonen och lite skugga under ögonen (1).
Och när du sedan visar retuscheringen (Efter), ser du: Aha, det är lite uppljusat här (2), rynkorna har retuscherats bort, sommarmålningarna finns fortfarande kvar. Skuggan vid ögat (3) har ljusats upp lite. Ja, och glansen i håret har också förstärkts lite.
Det är allt som har gjorts med bilden. Annars är den som från kameran. Denna retuschering, allt detta kan jag göra på ett, två tomma lager. Kanske lite dodge-and-burn retuschering för att ljusa upp lite, men fem till tio minuter, inte mer tid har lagts ner på bilden. Och jag tycker, hudmässigt, att det är mycket bra, för det är en naturlig bild. Det är en low-end retuschering som ser bra ut.
I det här bilden (1) visar jag dig hur reparationslagret ser ut (2). Jag zoomar in till 50 % eller kanske till och med 100 %. Du ser vid näsan: Jag skulle säga att tre till fem minuter har redan spenderats på det området. Och det är bara reparationslagret. Där stängs verkligen porer, en efter en. Allt där det fortfarande växer en liten hårtuss, tas verkligen bort, för i en High-end retuschering, som är vanligt för reklamändamål, där behöver jag verkligen varje por, de måste vara superklart synliga, hudstrukturen måste vara strukturerad. Det är det första jag gör här - och om det tar så lång tid. Och jag tror att det ensamt har kostat mig minst en timme.
Därav är skillnaden: Här tar jag bort grova orenheter, med den normala retuscheringen (vänster). Med en High-end retuschering (höger) zoomar jag först oftast in till 200 % och säger: "Okej, nu ser jag alla porer och nu börjar vi, nu blir det reparation."
Samma sak gör jag sen med att ljusa upp och mörka ner bilden (1). Jag blandar in mina två dodge-and-burn-lager här. Så det här är det lokala dodge-and-burn-lagret (2).
När du zoomar in här: du ser många, många små områden. Så även det här är nu området för näsan (1 och 2). Och då börjar det bli allvar. Jag mörkar ner små rynkor lite om jag vill ha dem mer framträdande, eller ljusar upp dem om jag vill att de ska försvinna.
Jag går även in i iris (3), in i pupillen och ljusar upp glanseffekterna här, gör det vita lite vitare. Så det handlar verkligen om detaljer.
Och på det globala dodge-and-burn-lagret placerar jag sedan mina glanspunkter, ljus och skuggor, allt på rätt ställen. Allt det här tar återigen kanske en timme till, kanske två, om jag gör det på porerna, i hela ansiktet.
Och det leder till att jag efter timmar av arbete får en högkvalitativ bild här. Det är alltid lite tråkigt när du publicerar något sådant på internet, för alla kommer att säga: "Åh, huden är så fruktansvärt slät." Visst, den är fruktansvärt slät när jag laddar upp den i Facebook-upplösning, då syns ingen struktur här längre. Men om du zoomar in till 100%, då ser du faktiskt att varje por är synlig. Huden är bara helt rengjord. Visst är det inte naturligt och ingen går omkring så på gatan, men reklambranschen kräver tyvärr det av oss.
Hela det här kan eventuellt leda till en enorm konsekvens, vad som egentligen borde göras här och vad som inte borde göras och hur hela bilden förvränger vår perception. Men vi får inte heller glömma: Den genomsnittlige konsumenten, tror jag, han eller hon blir inte vilseledd av detta, de ser mycket väl: "Reklamaffisch har ingenting med naturlighet att göra och detta här, low-end-bilden, det är ett verkligt foto." Men vi, som dagligen arbetar med dessa bilder - jag tror att vår perception någonstans alltid pendlar fram och tillbaka. Och att dra gränserna - vad som fortfarande är naturligt och vad som redan är högkvalitativ retusch och helt onaturligt - det blir allt suddigare mellan dessa två områden. Och jag tror att vi retuschörer eller hobbybildredigerare eller fotografer, hur vi än vill kalla oss, pendlar mellan dessa två världar. Och ibland är det inte ens lätt att genomföra denna balansgång på rätt sätt här.
Det var allt om ämnet high-end-retusch vs low-end-retusch: Normal, standardretusch - förbättra en bild lite, kompensera brister - och ändra till slut en bild till en konstbild.
