Månen (nere till höger) och Venus (uppe till vänster). exponerades i 3 sekunder med en 60 mm-objektiv, bländare 1:5,6 vid ISO 200:
1. Stämningsbilder i skymningen
Fotografering betyder i princip "ljusbildning", alltså att skapa bilder med hjälp av ljus. Det är allmänt känt; därför försvinner många kameror in i väskorna i det ögonblick då ljuset i slutet av dagen börjar avta och skymningen sätter in.
Detta innebär att det glöms bort att bra foton också kan tas med låg ljusstyrka, eftersom varje kamera kan samla på sig det befintliga ljuset genom att använda lämpligt långa exponeringstider, så länge det behövs för att skapa en korrekt exponerad bild.
I vissa fall kan detta vara flera sekunder eller till och med minuter. I detta avseende är en kamera överlägsen våra ögon, varför det lönar sig att jaga motiv även när vi själva på grund av mörkret inte kan se mycket längre.
Dessutom finns en egenskap hos våra ögon vid låg ljusstyrka: de kan bara skilja mellan nyanser av grått, inte längre färger. Anledningen till detta är att ögonen vid mörker slås över till "skotopiskt seende" (nattseende) och använder en andra typ av synförmåga som stavar istället för tappar som på dagen.
Stavarna kan faktiskt bara skilja mellan ljusstyrkor, vilket i folkvisdomen "På natten är alla katter grå" har fått sin bistra förklaring. Samtidigt förlorar vi förmågan att se i hög upplösning när det är mörkt.
Simulering av skotopiskt seende: ovan vid dagsljus, nedan vid avancerad skymning. Färgerna och skärpan försvinner för det mänskliga ögat.
En kamera påverkas inte av dessa begränsningar. Den kan fortfarande producera skarpa och färgrika foton långt efter solnedgången, när det redan länge varit omöjligt att läsa en tidning utomhus utan ytterligare ljus. Det betyder att det krävs förmåga att abstrahera, intuition och lite erfarenhet för att hitta motiv i mörkret, eftersom vi inte ser dem så som de sedan kommer se ut på bilden. Samtidigt krävs det att man bemästrar tekniska utmaningar, eftersom vissa kameror kan ha svårigheter att användas i mörker; antingen på grund av svårigheterna att läsa kontrollerna eller på grund av problem med funktioner, som till exempel autofokus eller exponeringsmätning.
Dessa svårigheter bör inte avskräcka oss från att fotografera i svagt ljus eller till och med i avancerad mörker, eftersom belöningen för ansträngningarna kan vara ganska exceptionella resultat.
Simulation av den visuella intrycket (ovan). I motsats till det uppfattar kameran färger och låter motivet se ljusare ut vid korrekt exponering.
I denna handledningsserie handlar det om "astro- och himmelsfotografering", vilket vanligtvis blir intressant när solen inte är över horisonten. Då fungerar månen, stjärnorna, planeterna, Vintergatan och andra objekt i universumet och fenomen i jordens atmosfär som huvudmotiv eller åtminstone som bakgrund.
Oftast behövs inte dyrt specialutrustning, till exempel ett teleskop och en astronomisk montering, för att ta imponerande foton av himmelsobjekt. Tvärtom räcker objektiv på många moderna digitala systemkameror i de flesta situationer för att ta högst sevärda foton.
Någon form av utrustning behövs givetvis. Nödvändigt, men oftast redan innefattat i en del utrustning, är:
• ett stabilt stativ
Det används för att undvika suddiga bilder vid långa exponeringstider. Det bör vara tillräckligt stabilt för att säkert bära en kamera även med ett tungt teleobjektiv och klara av en vindpust. Ingenting är mer irriterande än ett stativ som till slut inte klarar av sitt syfte. Stativhuvuden som kan omvandlas från liggande till stående läge bekvämt och snabbt är mycket praktiska.
• en fjärrutlösare
Den används tillsammans med stativet för att avfyra kameran utan att behöva röra den. Å ena sidan skulle en direkt utlösning av avtryckaren medföra risken för skakningar, å andra sidan måste utlösaren hållas nedtryckt under hela exponeringstiden vid långa exponeringar, något som är mycket enklare att göra med en fjärrutlösare. Vissa fjärrutlösare har ytterligare styrningsfunktioner, till exempel ett programerat intervall för seriebilder eller möjligheten att förutbestämma exponeringstiden vid långa exponeringar. Vissa av dessa ytterligare funktioner är verkligen användbara för astro- och himmelsfotografering.
Det finns två fjärrutlösare: Den övre är en enkel modell som enbart kan utlösa kameran, med en låsbar funktion för långexponeringar. Den nedre modellen tillåter programmerbara intervallbilder och långexponeringar med en förbestämd exponeringstid.
Viktigt är att anslutningen för fjärrutlösaren passar till din kamera, eftersom anslutningskontakterna inte är standardiserade.
Följande kan också vara till hjälp:
• objektiv med fast brännvidd och stort bländaröppning
För foton i skymning där både jordiska objekt och himmelsobjekt ska fångas måste exponeringstiden begränsas för att undvika att den synliga rotationen av himlen, orsakad av jordens rotation, leder till oskarpa bilder av himmelsobjekten. Normalt sett är objektiv med fast brännvidd ljusstarkare än zoom-objektiv, vilket gör målet lättare att uppnå med objektiv med fast brännvidd. Dessutom ger objektiv med fast brännvidd i regel en bättre bildkvalitet.
• en motljusskydd
Den kallas även för solskärm eller motljusskydd och bör alltid och grundläggande användas. Den skyddar inte bara mot sidobelysning (till exempel från en gatlykta), utan även mot mekanisk skada och imma på frontlinsen. Det finns en individuellt formad motljusskydd för varje objektiv.
• mjukgörare-filter
Förhindrar att stjärnor och planeter blir avbildade som för små punkter och därmed knappt synliga på bild. Det leder inte bara till en större bild av de ljusa stjärnorna och planeterna, utan gör också deras egna färger tydligare och håller i stor utsträckning uppe intrycket av en visuell observatör. Mer om detta i handledning #3 i denna serie ("fotografera stjärnbilder").
• ett astronomiskt årsbok
Utsikten av himlen förändras från timme till timme, från dag till dag och kontinuerligt under ett år. Den som planerar att inkludera himmelsobjekt som måne som en del av sina foton bör vara informerad om när himlakropparna stiger upp och går ner på specifika dagar för att kunna planera fotograferingen noggrant. Speciellt attraktiva är till exempel nära möten mellan det smala månskäran och en eller flera ljusa planeter. En astronomisk årsbok ger pålitlig information om vilken dag en sådan konstellation kommer att kunna ses. En klassiker att nämna är "Himmelsåret" från Kosmos förlag, som publiceras nytt varje år. En astronomisk årsbok kan kompletteras med programvara för planeterium, som kan beräkna och visa himlens utseende för en viss plats vid en viss tidpunkt. Kostnadsfritt är programmet "Cartes du Ciel" tillgängligt som freeware på http://www.stargazing.net/astropc/ för nedladdning. Viktig information finns även online, till exempel på hemsidan http://www.calsky.de, där du bara behöver ange din observationsplats för att skapa en personlig himmelskalender. Fördelen med en tryckt bok är dock att du alltid kan ha den med dig när du tar foton.
• ficklampa
Den har två funktioner. Å ena sidan möjliggör den inställning av kamerafunktioner i mörkret eller att hitta en objektivlock som har ramlat ner i gräset på natten. Å andra sidan kan en ficklampa under en lång exponering användas för att belysa föremål i förgrunden, som träd och byggnader. De visar då strukturer, medan de annars eventuellt bara skulle avbildas som mörka silhuetter.
• stoppur
Ett stoppur behövs om fjärrutlösaren inte tillåter programmerade långexponeringar och exponeringen görs genom kamerans "BULB-funktion". Då hålls kamerans slutare öppen så länge avtryckaren trycks ned. Genom att använda en stoppur kan exponeringstiden kontrolleras.
• Blixt
Det är användbart när föremål i förgrunden behöver ljusas upp. Blixtens effekt måste dämpas så att skymnings- eller nattkaraktären i en bild bibehålls.
Arbetsmetod
1. Förberedelse
En noggrann planering och förberedelse är viktigt vid skymningsbilder med himlakroppar. I det enklaste fallet kan den smala, tilltagande månskäran på kvällshimlen efter solnedgången väljas som en imponerande ingrediens i en landskapsbild. Ännu mer imponerande är mötet mellan månen och planeten Venus, den tredje ljusaste himlakroppen efter solen och månen. Periodvis är den "aftonstjärnan", månader senare "morgonstjärnan". Varje månad finns det en kväll eller morgon när månen är nära Venus. I den astronomiska almanackan står det då: "Månen nära Venus", där det minsta avståndet varierar. Den som vill systematiskt göra sådana bilder måste sätta sig in i himmelskunskapens grunder.
Utdrag från den astronomiska almanackan "Årsboken om himlen 2008", Kosmos förlag, ISBN 978-3440110218). Ett möte mellan månskäran och planeterna Venus och Saturnus är annonserat.
Låt oss anta att Venus just nu är aftonstjärnan och får "besök" av månen en viss dag, som är noterad i den astronomiska almanackan. Då är det en bra idé att redan kvällen innan leta efter en lämplig plats där du inte bara kan se mötet mellan de två himlakropparna, utan också där en intressant förgrund kan bidra till en lyckad bildkomposition. Oavsett om det är ett särskilt imponerande träd, en historisk byggnad eller en sevärd landskap är upp till dig.
Vänd blicken mot väst efter solnedgången, där solen har gått ner, och orientera dig efter Venus som ser ut som en ljus stjärna. Kanske ser du redan månskäran, dock fortfarande en bit från Venus, eftersom den kommer att närma sig Venus först nästa dag. Venus kommer att vara på samma plats en dag senare vid samma tid, så att du kan ta provbilder för att hitta en lämplig brännvidd.
På dagen för det kommande himmelsevenemanget "Månen nära Venus" förbereder du sedan din fotoresa: Ladda kamerans batteri till max och ta med reservbatteri(er) om du har. Långtidsexponeringar kan dra mycket ström från kameran. Se också till att ha ett minneskort med tillräcklig kapacitet. Glöm inte stativet, fjärrutlösare och övrigt tillbehör.
2. Grundinställningar
Bege dig till den valda platsen för fotografering i god tid, helst före solnedgången, då kan du bygga upp din utrustning i dagsljus utan att känna tidspress.
En svårighet är att hitta korrekt fokus på "oändlighet", eftersom de flesta autofokusobjektiv kan fokusera över märket för oändlighet. Så länge det fortfarande är ljust kan du använda en avlägsen horisont och autofokusen. När det blir mörkt kan du prova med månen, men undvik absolut stjärnformade objekt, eftersom autofokusen i många fall inte hanterar detta korrekt. Efter att ha fokuserat ställer du om objektivet till manuell fokus, alltså från "AF" till "MF", för att förhindra att kameran justerar skärpan efter varje foto. Tur är den som har en spegelreflexkamera med "Live-View" där bilden visas på kamerans display.
Använd sedan den högsta förstoringen på displayen för att manuellt ställa in korrekt fokus.
Fokusering på en ljus stjärna med "Live-View"-funktionen på en Canon EOS 20Da. I övre bilden är stjärnan ur fokus, i nedre bilden är den skarp.
Följande kamerainställningar rekommenderas:
Fileformat
Ta alltid bilder av detta slag i RAW-format. Det handlar trots allt om att fånga motiv med en delvis enorm kontrastomfång (dynamik) och för reserverna vid efterföljande bildbehandling. En RAW-fil innehåller betydligt mer data än en JPEG-fil. Om du ännu inte är van med efterbehandlingen av RAW-filer, ställ in kameran på att spara RAW- och JPEG-filer samtidigt. Då kan du ägna dig åt RAW-filerna vid ett senare tillfälle. Jag själv sparar alltid vid sidan av RAW-filerna även JPEG-filer i lägsta kvalitet, vilket underlättar min selektion av de bästa bilderna senare vid datorn, eftersom JPEG-filer presenterar sig bättre i förhandsvisningen och öppnas snabbare.
Inställning av bildkvaliteten på en Canon EOS 450D: Här är RAW-formatet valt, medan bilden samtidigt sparas i JPEG-format.
ISO-inställning
Börja din serie fotograferingar med ISO 100, den lägsta nivån, för att hålla bildbruset på så låg nivå som möjligt.
Inställning av ISO-värdet på en Canon EOS 450D.
Vitbalans
En skymning himmel kan ha en uttalad egenfärg som kan ställa till problem för kamerans automatiska vitbalans. Därför är inställningen "Dagsljus" (symbol: "Solen") det bästa valet.
Inställning av vitbalans på en Canon EOS 450D till Dagsljus (5200 Kelvin).
Bullerdämpning
Om din kamera har inställningen "Bullerdämpning vid långtids exponeringar" bör denna vara aktiverad. Var dock medveten om att kameran efter varje bild med en längre exponeringstid (från en sekund) skapar en mörkbild med samma "exponeringstid" och under denna tid inte är möjlig att ta fler bilder. Det innebär att till exempel efter en 5-sekunders exponering är kameran blockerad i ytterligare 5 sekunder. Jag har dock inte haft bra erfarenheter med inställningen "Hög ISO Bullerdämpning" (nyare Canon EOS-modeller) och håller därför den alltid avstängd.
Inställning av bullerdämpning vid långtids exponeringar på en Canon EOS 450D. Välj inställningen "På" och inte "Automatisk".
Exponeringsprogram
Börja i den fortfarande ljusa skymningen med tidsautomatiken (inställning "A" or "Av"), där du kan förhandsvälja bländaren medan kameran genom exponeringsmätning bestämmer och styr den lämpliga exponeringstiden.
Inställning av tidsautomatik (Av, Bländar-Prioritet) på en Canon EOS 450D.
Mätningsmetod
Multi-mätning ger vanligtvis bra resultat.
Val av Multi-mätning som exponeringsmätningsmetod på en Canon EOS 450D.
Bländare
När du väljer bländaren bör du initialt inte välja en helt öppen bländare (minsta bländarvärde), utan blända ner objektivet med en eller helst två steg, vilket gynnar bildkvaliteten.
3. Ta bilder
Observera nu händelserna efter solnedgången och börja ta de första bilderna så fort himlakropparna som ska tas upp är synliga för blotta ögat. Vid exponeringen kan du, så länge det fortfarande är någorlunda ljust, lita på exponeringsautomatikens värden.
Trots det är det bra att göra exponeringsserier, där du med hjälp av manuell exponeringskorrigering medvetet orsakar underexponering (inställning på värden "-2" och "-1") eller överexponering (värden "+1" och "+2").
Exempel Canon EOS 450D: Manuell exponeringskorrigering inställd på "-2", vilket innebär en avsiktlig underexponering med två steg jämfört med automatikvärdet.
Med ökande mörker kan det hända att inte ens en manuell exponeringskorrigering på plus/minus två steg räcker för att säkerställa en optimal exponering.
Då måste kameran sättas i manuellt läge ("M"), där bländaren och exponeringstiden kan väljas fritt.
Manuell exponeringsinställning ("M") på en Canon EOS 450D.
Gör i alla fall upprepade bilder, eftersom den fortskridande skymningen erbjuder en ständigt varierande relation mellan himmelens ljusstyrka å ena sidan och restljuset för belysning av förgrunden å andra sidan. Det är viktigt att hitta rätt ögonblick när båda delarna har en balanserad relation till varandra, så att en bild kan exponeras korrekt både för himlen och förgrunden. Tidsfönstret för denna optimala status kan ibland vara bara tio minuter som du inte bör missa.
Bilderna fungerar bäst när himlen fortfarande har en rest av ljusstyrka och även ser blåaktig ut. Fundera också på att historiska byggnader eller en kyrka vid en viss tidpunkt kan beläggas, alltså belysas. Det kan bli problematiskt om denna belysning är så ljus att överexponering knappt kan undvikas om man samtidigt vill fota astronomiska objekt. Ibland kan dock detta extra ljus göra en bild mer intressant.
Om förgrundsobjekten är inom räckvidd för en ficklampa eller en blixt kan de belysas under exponeringen för att förhindra att de blir för mörka eller endast syns som silhuetter på bilden.
Den vänstra bilden togs utan extra belysning, medan kyrkfasadent i det högra exemplet belystes med en blixt under exponeringstiden.
Det ökande mörkret kommer att kräva allt längre exponeringstider. Sedan finns det en ökad risk att himmelobjekten blir suddiga på grund av jordens rotation och stjärnorna avbildas som små sträck.
Om detta ska undvikas, var noga med att inte överskrida följande exponeringstider:
| Brännvidd [mm] | Exponeringstid [s] |
| 10 | 14 |
| 15 | 9 |
| 20 | 7 |
| 24 | 6 |
| 28 | 5 |
| 35 | 4 |
| 50 | 3 |
| 85 | 2 |
| 100 | 1 |
Tabell 1: Denna tabell ger en uppskattning av den maximalt tillåtna exponeringstiden för att stjärnor fortfarande ska avbildas som punkter och inte som streck. Beräkningen är i grunden ganska komplicerad: Den inkluderar inte bara den använda brännvidden, utan också pixelstorleken på filmenheten och den fotograferade himmelsregionen. För att förenkla saken innehåller tabellen det mest ogynnsamma fallet, dvs. den skapades utifrån antagandet att pixelstorleken endast är 0,01 mm (10 µm), att en himmelsregion fotograferas där himmelens rotation är snabbast och att stjärnan rör sig med mindre än två pixlar. I praktiken kan dessa värden ofta fördubblas eller till och med fördubblas utan att en streckformig avbildning av stjärnor märks. Faktum kvarstår dock att tillexempel med ett 100-millimeter-objektiv skapas stjärnstreck efter bara några få sekunders exponeringstid.
När du når gränsen för den maximalt tillåtna exponeringstiden måste ISO-värdet ökas och bländaren öppnas till sitt maximala värde. Det bildbrus som ökar med högre ISO-värden och försämringen av den allmänna bildkvaliteten som orsakas av den öppna bländaren är i varje fall att föredra framför en stjärnformig avbildning.
Denna bildansats visar lätt streckformiga stjärnor, trots användning av ett lätt vidvinkelobjektiv. Orsaken är den för långa exponeringstiden på 60 sekunder.
Vid nattens inbrott sjunker också utomhustemperaturen. Beroende på vilket objektiv som används kan detta leda till en förskjutning av fokus. Därför är det lämpligt att kontrollera den bästa skärpan från tid till annan.
4. Bildbehandling
Gryningfotografier kräver vanligtvis ingen speciell metod och kan bearbetas med samma arbetsflöde som du är van vid från normala dagsljusfotografier. När du "utvecklar" RAW-filer kan du göra en lätt brusreducering. Jag undviker emellertid gärna skärpning, eftersom det ofta ger stjärnor en onaturlig utseende.
Denna bild från "Adobe Camera RAW"-modulen, som används för att "utveckla" RAW-filer från digitala kameror i "Photoshop" och "Photoshop Elements", pekar på två positioner: Avstängning av skärpning (röd pil ovan) och användning av brusreducering (röd pil nedan). De bästa inställningarna för brusreduceringsreglagen varierar beroende på kameran och dess inställningar. Det är bäst att slå på "Förhandsvisning" och förstora en relevant del av bilden till 100 procent.
5. Exempelbilder
Den ljusa Venus (tydligt synlig i trädkvistarna) passerar stjärnhopen Plejaderna ("Sju Systrar", till höger ovanför Venus). En sådan konstellation är sevärd under flera kvällar i rad, eftersom Venus rör sig långsamt jämfört med stjärnorna. Ett ljusstarkt 85 mm-objektiv med bländare 1:1,8 och ISO 1000 användes. Exponeringstiden var tre sekunder.
Sternenhimmel över slottet "Solitude" nära Stuttgart. Belysningen av slottet på natten gjorde denna bild möjlig. Brännvidden var 20 mm. Exponeringen var 10 sekunder med bländare 1:3,5 och ISO 800.
Stjärnbilden Orion och den ljusaste fixstjärnan Sirius togs med ett 35 mm vidvinkelobjektiv. Exponeringen var 10 sekunder vid ISO 1000 och bländare 1:2,0:
Också för denna bild användes en 35 mm objektiv. Bländaren var inställd på 1:2,8, ISO-värdet var 1000 och exponeringstiden var 10 sekunder.
Vid horisonten stiger den smala månskäran upp, de två andra himlakropparna är inte stjärnor utan planeterna Venus (till vänster) och Jupiter. 135 mm objektiv, bländare 1:2,8, ISO 400, 3 sekunders exponeringstid.
Till vänster högst syns den ljusa Venus medan månen är i omedelbar närhet av stjärnhopen Plejaderna. Brännvidden var 200 mm, ISO 800, 2 sekunders exponeringstid med bländare 1:3,5.
På denna bild syns den smala månskäran och - mycket nära horisonten - den svårobservade planeten Merkurius. Med en brännvidd på 420 mm var exponeringstiden en sekund vid ISO 800 och bländare 1:5,6. Tillräckligt lång för att visa månens "askgråa ljus", det vill säga dess mörka sida som reflekteras från jorden tillbaka till månen. Orsaken till det askgråa ljuset är solljus som reflekteras från jorden tillbaka till månen.
Observera: Alla utställda bildexempel är inte fotomontage, utan resultatet av en enda exponering.
Fortsättning följer med Del 2: "Stjärnspåravbildningar"
