Hos mig handlar det å ena sidan om bergslandskap, å andra sidan om bergssport och fotografering i bergen. 
Den Grande Casse i den franska nationalparken Vanoise efter en sommarsnöfall.
Tre grundläggande olika områden som också kräver olika utrustning.
Alpkammarblomma med vandrare - klassiskt eller modernt? I vilket fall som helst utan Luis Trenker.
I en tid av gränslösa pixlar och framför allt oändligt många kameror hittar även jag det allt svårare att svara på frågan om idealutrustning. Nästan varje vecka släpps nya modeller, nästan dagligen publiceras någonstans i världen eller i de oändliga rymdena på webben en ny testrapport om olika objektiv, kameror och tillbehör, som ofta förvirrar oss mer än det hjälper. Konsten ligger numera i att begränsa sig till ens egna krav och arbetsområde och därmed filtrera bort det frestande erbjudandet runtomkring. Även jag överväldigas ibland av Canons, Nikons, Sonys och andras ständiga produktoffensiv. Men just här kan jag för första gången lära mig något väsentligt: att vara tålmodig. Även om en av tillverkarna för tillfället har en bättre kamera behöver man inte genast tänka på att byta system ...
Finns det ens en idealutrustning? För att kunna svara på den frågan på ett bättre, det vill säga mer individuellt sätt, vill jag här försöka dela in fotografin i tre områden:
• amatören som tar snabba bilder och vill ha mer än sin mobil kan erbjuda.
• den krävande amatören som med modern spegelreflexutrustning vill hålla alla tekniska möjligheter öppna.
• proffset som vill använda bilderna kommersiellt och därför behöver maximala tekniska möjligheter och kvalitet.
Även om utbudet av kameror är klart störst för den första gruppen - här skiljer sig agnarna snabbt från vetet. För att göra min kommande kamerarekommendation mer begriplig vill jag kortfattat nämna några tekniska sammanhang: En väsentlig fördel med digitalfotografering är flexibiliteten när det gäller exponering, kontrast, färgtemperatur osv. Alla dessa så värdefulla parametrar kan vi påverka och korrigera i datorn i efterhand - men bara om vi har en kamera som kan spela in RAW-data!! Med dessa s.k. rådata för bilderna bestäms dessa parametrar först i efterhand, i samband med konverteringen till en färdig bild. Låter komplicerat? Ja och nej. Mödan är väl värd det i varje fall.
I skenet av den blå timmen: Natt i tältet på Pala, Dolomiterna:
Kommer vi tillbaka till kamerorna. 95% av alla digitala kompaktkameror skapar endast JPEG-bilder, vilket tyvärr betyder att dessa väsentliga parametrar bestäms av en kameraintern programvara. Slutsats: De väsentliga fördelarna med digitalfotografering går förlorade.
Därmed minskar urvalet dramatiskt. För närvarande rekommenderas t.ex. Canons nya G10 eller Leicas D-Lux 3 3 eller deras efterträdare D-Lux 4.
I förhållande till storlek, vikt och framför allt pris levererar Canons G 10 utmärkta bildresultat.
En fantastisk kompaktkamera med över 10 miljoner pixlar: Leica D-Lux 4:
Båda modellerna utmärker sig genom mycket bra objektiv (vilket är viktigare än någonsin inom digitalfotografering), en lyckad design samt möjligheten att spela in inte bara JPEG, utan även RAW-bilder.
När det gäller tillbehör behöver man lite för kompaktkameror: en stabil liten fotorväska, några så högkvalitativa minneskort som möjligt från namnkunniga tillverkare som SanDisk och slutligen en reservbatteri.
Perfekt för kompaktkameror eller små systemkameror är så kallade revolverväskor från Tamrac.
För den andra gruppen kommer det visserligen att bli dyrare, tyngre och större, men oupptäckta tekniska möjligheter öppnar sig också. Här och nu börjar den verkliga fotografin. Efter att till och med de enklaste kamerahusen för några år sedan redan var mycket dyra och bara erbjöd 2 eller 3 miljoner pixlar har prisstrukturen äntligen stabiliserats. Kameror med 10 till 15 miljoner pixlar bör vara helt tillräckliga för de flesta fotovänner inom denna kategori. Instegsmodellerna som Canon 450D finns redan för 400 kr, semiprofessionella modeller som Canon 50D eller Nikon D300 kostar för närvarande cirka 1 000 kr.
Nikons D300 är inte bara en mycket bra kamera för den krävande amatören, utan också för proffs.
Dessa kameror har inte bara blivit betydligt snabbare, mer robusta och tekniskt mognare, de är nu också (lite) mer värdestabila och hållbara än för två eller tre år sedan. Kameror som en Canon 50D (och naturligtvis även motsvarigheter från Nikon eller Sony) erbjuder otroligt mycket, med dem kunde man (åtminstone fotografiskt sett) bli gammal. Upplösningen räcker för utmärkta tryck upp till A2, hastigheten på över sex bilder per sekund räcker till och med för sportfotografering och även utrustningen lämnar inget att önska.
Bra tätade mot sand och fuktighet, med dem kan man till och med klara sig utan skador genom någon vild fjärrresa. Ta med två vario-objektiv som är beräknade för den här bildsensorns storlek som t.ex. Tokina AT-X Pro 4/12-24 mm och Canons EF-S 55-250 mm IS, och en relativt stor brännviddsintervall mellan extremt vidvinkel och lång brännvidd i ett kompakt utrustning är täckt. Men på grund av den mindre sensorn som är vanligt i detta kameraområde förändras bildvinkeln för objektiven. 
"Klassikern bland vidvinkelzoomarna: Tokina SD f4 12-24 mm IF DX."
Canon EF-S 55-250 mm är ett litet och lätt alternativ med bra bildresultat för användning i bergen.
Genom en förlängningsfaktor på 1,5 (för Nikon) och 1,6 (för Canon) blir "vanliga" bildvinklar till exempel 200 mm teleobjektivets till 300 mm.
Även viktiga är obligatoriska reservbatterier, polariseringsfilter för objektiven och en liten blixt som Speedlite 430 EX II. Kan något saknas nu? I så fall, endast små detaljer för fotograferingens ytterkanter. För nära områden skulle en förlängningsring eller ett närfältslinssystem (till exempel Canon 500D) vara tänkbara, för att kunna fylla bildramen med exempelvis fjärilar eller blommor.
Varför rekommenderar jag alltid produkter från marknadsledarna? Å ena sidan görs det mest innovativa framstegen med deras sortiment på dessa företag, å andra sidan erbjuder de det största utbudet av tillbehör och objektiv, och samtidigt är värdeminskningen lägst.
Kära läsare, de följande meningarna kommer att präglas av mycket passion och perfektionism. Jag kan inte ta ansvar för eventuella biverkningar och risker. Det finns en smittorisk. Vi pratar inte längre om formler som "mindre är mer", utan om drömmar, om delvis sensationell kvalitet, men också om mycket pengar. Om man verkligen behöver den här kvaliteten på till exempel 21 miljoner pixlar kan diskuteras. Vem behöver egentligen 300 hk?
Vilka krav ställer jag egentligen på min ideala utrustning för landskapsfotografering i bergen? Den måste vara bärbar, dvs. inklusive stativ får den inte väga mer än 10 kilo. Den måste leverera maximal bildkvalitet för kalenderutskrifter, för utställningsbilder upp till A1 och inte minst naturligtvis möjliggöra en så stor mångfald av motiv och perspektiv som möjligt för bildböcker.
Jag börjar med kameran. Oavsett om det är Nikon D3, Sony Alpha 900 eller Canon 1Ds MkIII, levererar alla tre modellerna utmärkta resultat.
Mina pålitliga arbetsdjur: Canon 1D Mark III för sportaction och 1Ds Mark III för landskapet:
Jag valde Canon för länge sedan. För närvarande arbetar jag med 1Ds MkIII och sedan en kort tid tillbaka även med den nya 5D.
Den ultimata kameran för utomhus- och bergsbruk: Canon 5D Mark II. Inte för stor, inte för tung och ändå enastående bra bildkvalitet.
Antagligen kommer den, åtminstone för alpina produktioner, på grund av fördelarna med vikt och volym att bli mitt förstaval. Därav dessa objektiv: för superteleområdet Canon EF f2,8 14 mm L II, som "vanligt" vidvinkel med otrolig bildkvalitet Zeiss-Distagon f2,8 21 mm (med Huppert-adapter), för "standardområdet" det extremt lilla och lätta men ändå utmärkta Zeiss 3,5-4,5 28-70 mm (med Huppert-adapter) och för teleområdet det utmärkta Canon EF f4 70-200 mm L IS. Dessutom en förlängningsring och närfältslinssystemet Canon 500D för närområden, en Speedlite 580 EX II samt två reservbatterier.
För att öka kontrasten mellan himmel och moln eller undvika oönskade reflexer, har jag en polariseringsfilter i olika storlekar med mig. För att kompensera starka ljusvariationer mellan kraftigt belysta och skuggiga områden har jag alltid olika neutralgrå gradueringsfilter med tre och fyra steg samt mjuka och hårda övergångar i fotorummet. Under renodlade fotoutflykter har jag hela foto-utrustningen säker och stabil i en Tamrac-fotorucksack.
Tamrac-expedition-serien: Fotorucksäckar för de tuffaste situationerna med bäst möjliga kvalitet är mitt förstaval för renodlade fotoutflykter. En stor fotorucksack från Tamrac-expedition-serien med komplett utrustning för renodlade fotoutflykter utan långa avstånd. Objektiven ska naturligtvis ha skyddskåpor på.
På alpina utflykter föredrar jag dock en fotoväska som placeras i den stora bergsryggsäcken. För att inte gå fel under mina nattliga upp- och nedstigningar behöver jag också en kraftfull pannlampa, helst med Power-LED för att kunna söka leden även på längre avstånd.
Särskilt på högalpina utflykter är power-LED-pannlampor oumbärliga.
Det blir sista dyra köpet när det gäller stativet. Eftersom jag av viktskäl till och med sparar på maten, spelar varje gram naturligtvis en roll även med stativet.
Produkter av aluminium (totalvikt inklusive stativhuvud över 2 kilo) är billigast, kompromissen av basalt (totalvikt ca 1,5 till 2 kilo) är verkligen en kompromiss och riktigt roligt är stativ av kol.
Carbonstativet, här en modell från Slik, underlättar bergsfotografering avsevärt.
Vid en vikt på endast 1 till 1,5 kilo är de ändå mycket stabila och räcker helt för normala kamera-SLR-utrustningar.
Utöver detta, reservkläder, mat, vattenflaska osv., och redan blir fotografen i bergen en packåsna. Trots vikten, trots kostnaderna - ha mycket kul i bergen.
Dent du Geant i kvällsljus, Mont Blanc-området, Frankrike.
