Del 1: Introduktion
Del 2: Den lämpliga utrustningen
Kameror och objektiv
Förnuftig ljusutrustning
Inbyggd blixt och systemblixtar
Reflektorer och diffusorer
Studioblixtanläggning
Vad man bör uppmärksamma vid köp av en studioblixtanläggning
Batteridrivna mobila blixtanläggningar
Rekvisita
Del 3: Den glada fotograferingen
Del 4: Från babymage till tonåring
Del 5: Fotografering inomhus
Del 6: Fotografering utomhus
Del 7: Familjeliv
Del 8: Tips och tricks (I)
Del 9: Tips och tricks (II)
Del 10: Arkivering, redigering och presentation av barnfoton
Text: Jens Brüggemann
Foton av: Jens Brüggemann (147), Leonie Ebbert (44), Elli Bezensek (61), Radmila Kerl (26), Ramona Prosch (5), Kay Johannsen (4)
Skisser: Jens Brüggemann (27)
Del 2: Den lämpliga utrustningen
När man fotograferar barn är det något helt annat än att till exempel porträttera vuxna. Barn är antingen entusiastiska medan de är i uppdraget eller så har de ingen lust och visar det då (till fotografen). Barn bör ges tillräckligt med utrymme att leka framför kameran, för endast så förlorar de inte snabbt glädjen över leken.
(Foto: Kay Johannsen)
Detta ställer naturligtvis särskilda krav på fotografen och hans utrustning. Att fotografera barn betyder att snabbt och flexibelt reagera, frysa rörelser (för barn är ALLTID i rörelse), men samtidigt också motivera och entusiasmera de unga modellerna. Kort sagt, kvalifikationer mellan idrotts- och porträttfotograf behövs!
(Foto: Jens Brüggemann)
Kameror och objektiv
Digitala småbilds-spegelreflexkameror är naturligtvis det första valet när det gäller att skaffa lämplig kamerautrustning. Till skillnad från mellanformatskameror är småbilds-DSLR-kameror betydligt mer flexibla att använda, man är rörligare med dem, och det med nu för tiden utmärkta utrustningsfunktioner och fantastisk bildkvalitet.
Så är bildfrekvenser på toppmodellerna från 7, 8 eller 9 bilder per sekund möjliga, och det med bildstorlekar mellan 12 och 24 megapixlar, vilket är mer än tillräckligt för de flesta ändamål!
(Foto: Jens Brüggemann)
Viktigare än "många megapixlar" är kriterier som tillförlitlighet, stort tillbehörsprogram, enastående objektivers abbildningsegenskaper, snabbt utlösningssvar, snabb beredskap efter påslag, hanterlighet, 100%-sökarevy, låg bildbrus även vid höga ISO-värden, snabb autofokus, osv.
(Foto: Jens Brüggemann)
När två så fina modeller tittar så vackert in i kameran på detta foto, förstår var och en snabbt hur viktigt det är med en kamera som är snabbt "klar att skjuta", för redan efter kort tid kommer även det vackraste leendet att falna och bara se krampaktigt ut.
(Foto: Jens Brüggemann)
Jag föredrar kameror med 100%-sökarevy sedan 26 år tillbaka, och sedan dess har jag brukat komponera bildutsnittet så noggrant att jag inte har någon beskärning efteråt, så att utsnittet (som fotograferat) behålls av mig (om inte jag vill använda ett annat format, t.ex. kvadratiskt eller panoramaformat).
Fördelen är uppenbar: Genom att jag använder hela chipens storlek och därmed alla tekniskt tillgängliga (mega)pixlar, når jag maximal teknisk kvalitet, och i det förflutna har till och med gallerister med påstått kunniga ögon granskat mina barytavgjutningar (framställda från svartvita småbildsnegativ) och konstaterat med respekt att jag uppenbarligen måste fotografera med mellanformat med sådan kvalitet ...! ;-)
(Foto: Jens Brüggemann)
För barnfotografering är kameror som har mycket bra (dvs. låg) brusprestanda vid höga ISO-värden idealiska, eftersom de fortfarande möjliggör tekniskt goda eller åtminstone acceptabla bilder även vid ogynnsamma ljusförhållanden (som till exempel skymning eller vid inomhusfotografering). Ledande för närvarande är Nikon D3S inom detta område. I denna bild från Minikickers fotbollsturnering använde jag föregångarmodellen, Nikon D3 vid 1600 ISO (1/250 s, bländare 3,5, 105 mm).
(Foto: Jens Brüggemann)
Också utan användning av någon form av ljusutrustning, alltså enbart med Available light, fotograferade jag denna bild, som togs i en "speldfabrik".
Den låga brusprestandan vid höga ISO-värden hos min Nikon D3 hjälpte mig att ta en vacker ögonblicksbild av min son när han klättrade, där endast det stämningsfulla befintliga ljuset (dagsljus kom genom det stora takfönstret och genom den öppna porten i bakgrunden) bidrog till belysningen. Om jag hade använt en blixt för denna bild skulle det oåterkalleligt ha förstört den vackra stämningen.
(Foto: Jens Brüggemann)
En bra autofokus och en snabb bildfrekvens vid seriebilder hjälper till att fånga "rätt" ögonblick, även inom sportfotografering. Barn rör sig vanligtvis så snabbt att man inte kan lita på att se det "spektakulära" ögonblicket och samtidigt hinna trycka av i tid. En serie av 5-6 bilder tagna snabbt efter varandra hjälper till att inte missa den vackraste stunden.
(Foto: Kay Johannsen)
Men den bästa kamerautrustningen är värdelös om du inte har den med dig ... Det är inte ovanligt att man lämnar sitt DSLR tillsammans med tillbehör (åtminstone objektivet och systemblixtet har man alltid tillsammans i kameraväskan) hemma, eftersom man tvekar att släpa med sig (tunga och skrymmande) utrustning på helgutflykten, promenaden, båtturen eller pulkaturen.
Men även om det bara handlar om en kort visit hos farföräldrarna - det är alltid värt att ha en kamera med sig, och för sådana ändamål äger jag förutom mina DSLR-kameror också en liten digital kompaktkamera med inbyggt zoomobjektiv (för några år sedan var det Leica Digilux 2 med den geniala utklappningsbara indirekt vridbara blixten, sedan den robusta Canon G9 med de många manuella inställningsmöjligheterna, och idag är det efterföljarmodellen, G11).
(Foto: Jens Brüggemann)
Den kompakta kameran som andra- eller tredjekamera får plats i varje jackficka, och med den missar man inte heller de många oförglömliga situationer som man aldrig kommer uppleva igen, men som man skulle missa om man av bekvämlighetsskäl inte hade med sig DSLR-kameran och dessutom inte ägde en kompaktkamera.
Även om man bara går och handlar tillsammans med familjen (och jag känner ingen som bär med sig sin systemkamera speciellt för det ändamålet!), kan minnesvärda ögonblick inträffa, som, om de har blivit fångade med hjälp av den lilla kameran, senare får en att nostalgiskt tänka tillbaka på den vackra tiden när "Junior" fortfarande var liten och gjorde sina första körförsök på köpcentrets karusell.
(Foto: Jens Brüggemann)
Ungefär lika viktiga som kameran är de använda objektiven, eftersom de avgör bildkvaliteten och möjligheterna att ta bilder. Även om jag egentligen är en stor vän av fasta brännvidder, eftersom de bara erbjuder maximal möjlig bildkvalitet och maximal möjlig öppning (eftersom varje zoomobjektiv, oavsett hur bra konstruerat det är, är en kompromiss), rekommenderar jag ändå användning av zoomobjektiv för barnfotografering.
Det här har en enkel förklaring, våra unga modeller följer sällan regianvisningar. De står inte still utan springer omkring, hoppar, dansar, leker, hoppar och kryper; och i en takt som inte tillåter en att byta till olika fasta brännvidder för att anpassa sig till de nya omständigheterna eller för att ändra fotograferingsplatsen.
(Foto: Jens Brüggemann)
Å andra sidan möjliggör zoomobjektiven snabb ändring av bildutsnittet, och inte sällan använder jag sväng från porträttutsnittet till helheten för att fånga en översikt över händelsen för framtiden på minneskortet.
(Foto: Jens Brüggemann)
Medan vidvinkel-zoomobjektiv har fördelen att situationen sprider ut sig framför fotografen, att han eller hon alltså återfinns mitt i händelsen (och därmed också betraktaren senare!), vilket ger bilderna en dokumentär trovärdighet och berördhet, ger bilder med teleobjektiv en något distanserad, men samtidigt också "utformad" effekt. Att lyfta motivet från bakgrunden (objektet skarpt, bakgrunden suddig), när bilderna har fotograferats med nästan öppen bländaröppning, ger bilden karaktären av en professionell reklambild. Nikon D2X med Nikkor AF 2,8/300mm IF-ED. (Foto: Jens Brüggemann)
Om du funderar på att skaffa en eller flera objektiv snart, se till att de är tillräckligt ljusstarka! Jag föredrar, om jag undantagsvis fotograferar med zoomobjektiv, modeller med en öppning på 2,8 (och helst kontinuerlig).
Kom ihåg: Ju ljusstarkare objektiven är, desto färre fantastiska ögonblick går dig förbi i svagt ljus. Eller, minst lika viktigt: desto mer sällan kommer du behöva förlita dig på fyllningsbelysning eller systemblixt för att hjälpa det befintliga ljuset. Och även om du behöver blixtra lätt kommer andelen (onaturligt) blixtljus att vara mindre än om du använder objektiv med en öppning på till exempel 5,6.
Kort sagt: Porträtt av barn ser mycket naturligare ut om - sett ur andelssynvinkel - så lite blixtljus som möjligt har använts vid fotograferingstillfället.
(Foto: Jens Brüggemann)
Ett annat knep för att låta foton se så naturliga ut som möjligt är att indirekt blixtra mot ett vitt tak, en vit vägg eller mot en reflektor. Men det tillhör nästa kapitel: "Meningsfull ljusutrustning".
Meningsfull ljusutrustning
Belysningsutrustning för stora och små plånböcker
Det finns många sätt att ta foton med befintligt ljus, utan att använda belysningsutrustning: Användning av kameror med ljuskänsliga sensorer (och reducerat bildbrus), användning av objektiv med hög ljusstyrka, användning av bildstabiliserings-tekniker (inbyggd i kameran eller objektivet) och gamla hjälpmedel som trebens- eller bordstativ.
(Foto: Jens Brüggemann)
Men förr eller senare kommer punkten där man inte längre klarar sig utan extra belysning.
(Skiss: Jens Brüggemann)
Inbyggd blixt och systemblixtar
I inomhusmiljöer med få och små fönster eller när det redan är mörkt på kvällen (eller till och med tidigt på vintern), hjälper inte ens den ljusstarkaste linsen, den bästa bildstabiliseringen och den minsta brusreduceringen vid höga ISO-värden längre. Senast då är tiden inne att fota med blixt för att tillräckligt ljusa upp scenen.
(Foto: Jens Brüggemann)
Nackdelen med en inbyggd blixt i kameran är tydlig (se det tidigare nämnda fotot, fotograferat med Canon G9 med inbyggd blixt): Det hårda ljuset kommer rakt framifrån, vilket gör att bilden ser platt ut och det uppstår fula skuggor i bakgrunden, vilka endast är små eftersom pojken lutar sig direkt mot bakgrunden och jag dessutom försökte att genom en lång slutartid och öppen bländare använda så mycket som möjligt av det befintliga ljuset i rummet.
Generellt sett är det bättre att använda en extern systemblixt och rikta den indirekt (!) mot en vit duk eller mot en vit vägg eller reflektor. För denna fina porträttbild av en pojke med sin Matchboxbil använde jag min Nikon SB800 systemblixt, som var riktad indirekt - eftersom det inte fanns någon vit duk eller vit vägg - mot en stor fönsterruta (som fanns till vänster om modellen), vilket reflekterade ljuset tillbaka mot modellen enligt formeln Angle of Incidence = Angle of Reflection.
(Foto: Jens Brüggemann)
En annan meningsfull metod att skickligt använda systemblixtar är att använda tillbehör som möjliggör trådlös blixtfotografering. Systemblixten placeras nu där fotografen vill ha den av ljusgestaltningsskäl - inte längre på kameran.
Blixten utlöses av en masterblixt eller annan trigger som sitter på kamerans blixtsko och mängden ljus som avges (genom blixtens exponeringstid) kontrolleras. Vid denna bild av ett syskonpar i motljus av solen, som togs vid en skogssjöglänta, använde fotografen en Canon-Speedlite tillsammans med ST-E (styrning för trådlös E-TTL-blixfotografering) för att ljusa upp förgrunden, modellerna. Resultatet är en vacker och balanserad ljusstämning.
(Foto: Radmila Kerl)
Om fotografen inte hade använt sig av några ljustekniska hjälpmedel hade antingen ansiktena på de två barnen på bilden återgetts för mörka, eller så hade gräset i förgrunden och de av solen upplysta områdena i bakgrunden blivit för ljusa (och eventuellt till och med "utbrända") om man tidigare hade mätt ljuset på ansiktena.
(Skiss: Radmila Kerl)
Så vi använder ljustekniskt tillbehör inte enbart för att "skapa ljus", alltså för att göra det ljusare, utan ofta även av gestaltningsskäl.
(Foto: Radmila Kerl)
Så i denna bild använde fotografen en kraftfull systemblixt trådlöst (stående till vänster och högre än tagningshöjden, monterad på ett stativ) för att lysa modellen i lite "mer dramatiskt" ljus, men också för att framhäva modellen och hennes vita klänning.
(Skiss: Radmila Kerl)
En tredje viktig anledning att använda belysningsteknik (förutom otillräcklig ljusstyrka och kreativ gestaltning med ljus") är att minska kontraster (särskilt vid fotografering i motljus).
(Foto: Radmila Kerl)
Därför använde man också den inbyggda blixten på kameran i denna bild: Vid fotografering i motljus har man, om man vill ta tekniskt korrekta foton, i de flesta fall bara möjligheten att ljusa upp förgrunden med blixt eller reflektor för att få modellen på bilden tillräckligt ljus och samtidigt undvika att ljusen i bakgrunden "bränner ut" (alltså saknar detaljer).
Reflektorer och Diffusorer
Reflektorer finns i många olika utföranden, storlekar, kvaliteter och ytor. De mest populära är de s.k. "popup"-reflektorerna, som är ihopfällbara för transport och förvaring och som automatiskt vecklas ut när de packas upp och därmed antar sin faktiska (arbets-)storlek.
Popup-reflektorer har fördelen med enkel transport när de är ihopfällda och är dessutom mycket lätta. Detta motverkas av nackdelen att de är mycket känsliga för vind, eftersom även svaga vindstötar på grund av deras flexibla konstruktion leder till en instabil ljusreflektion.
Kort sagt: redan vid den minsta vinden är det svårt att konsekvent belysa modellen med dessa reflektorer.
(Foto: Elli Bezensek)
Denna tydliga nackdel ledde till vidareutvecklingen av reflektorer av California Sunbounce och därmed till en konstruktion med en stabil aluminiumram som spänner reflektortyget och ger bra grepp även vid kraftiga vindstötar och därmed möjliggör en oavbruten reflektion, vilket gör att denna belysningsutrustning är oumbärlig inom professionell fotografering.
(Skiss: Elli Bezensek)
När man fotograferar vid en klar himmel, speciellt motljus, händer det alltid att trots ljusreflektorn blir håret och axlarna på modellen alltför ljusa, och ofta också "överexponerade".
En lösning i detta fall skulle vara att använda en diffusor, det vill säga en vit, delvis genomskinlig tunn tyg som hålls över modellen. Det finns olika konstruktioner här också, från olika tillverkares pop-up-diffusorer till California Sunbounce Sun-Swatter.
Sun-Swattern är väldigt lätt, samtidigt som den är stabil, och kan hållas av assistenten på en lång stativarm. Stativarmen används för att den som håller den över modellen inte ska dyka upp störande på bilden (och inte heller hens skugga).
Men det är inte alltid man kan göra så mycket: Antingen saknar man diffusorn eller den andra assistenten som ska hålla den över modellernas huvuden.
Ibland kan man klara sig genom att placera modellerna under en "naturlig" diffusor, till exempel under lövverket på ett träd. På så sätt åstadkommer man också att modellerna kommer bort från det hårda ljuset och istället får ett diffust, mjukt ljus.
Men var försiktig: Ljuset som filtreras genom löven har en tydlig grönton, så antingen använder man filter (till exempel ett skylight-filter), korrigering i kameran, eller filtrerar senare bort färgskiftet med hjälp av ett bildredigeringsprogram!
(Foto: Jens Brüggemann)
Studioblixtanläggning
Alla som någon gång har arbetat med en studioblixtanläggning är sedan smittade av "viruset" och vill aldrig mer vara utan det; detta kan jag konstatera om och om igen under de workshops om belysningsteknik som jag anordnar!
Till skillnad från vad många tror är arbetet med en studioblixtanläggning mycket enklare än man tror, man måste bara förklara principen på rätt sätt en gång. När man sedan har förstått principen och funktionen kan man under fotograferingen fokusera helt på de unga modellerna och utnyttja studioblixtanläggningens alla fördelar till fullo.
(Foto: Elli Bezensek)
Den stora fördelen gentemot systemblixtaggregat är det inställningsljus som finns. Med dess hjälp kan ljusinställningen utföras precist med bra studioblixtanläggningar, och belysningen kan kontrolleras nästan till 100 % innan fotot tas.
(Foto: Elli Bezensek)
Men detta fungerar bara om inställningsljuset är proportionellt till blixtljuset, vilket bara är fallet med bra anläggningar, och om inget - icke-reglerbart - omgivningsljus råder (det vill säga när man fotograferar i ett mörkt rum).
(Skiss Elli Bezensek)
Denna punkt är extremt viktig och underskattas även av många professionella fotografer, för endast vid proportionalitet mellan inställningsljus och blixtljus kan man verkligen arbeta kreativt och målinriktat sätta ljuset efter sina önskemål ("what you see is what you get")!
(Foto: Jens Brüggemann)
En annan stor fördel med studioblixtanläggningar är det stora tillbehörsprogrammet, speciellt mångfalden av olika ljusformare. Ljusformare, som namnet antyder, "formar" ljuset beroende på fotografens smak och uppgift. Det finns ljusformare som ger mycket mjukt, jämnt ljus.
(Skiss: Jens Brüggemann)
Sedan finns det andra som erbjuder mycket hårt, riktat ljus. Och det finns mycket däremellan och dessutom ett flertal specialmodeller för speciella tillämpningar. Kort sagt: För nästan varje smak och för varje uppgift finns det något för att kunna låta sin kreativitet flöda fritt.
(Foto: Kay Johannsen)
Det finns två olika typer av studioblixtanläggningar: Anläggningar med generator och ljushuvuden och anläggningar som består av flera kompaktblixtaggregat. I anläggningen som består av en generator och flera ljushuvuden går kablar från varje ljushuvud till generatorn, genom vilken varje ljushuvud matas med ström.
Bara själva generatorn är ansluten till elnätet. Den innehåller också den nödvändiga tekniken. Ljushuvuden består i huvudsak av blixtlampa, inställningsljus och kylluftfläkt, inget annat. I anläggningen som består av flera kompaktblixtaggregat går kablar från varje enhet till vägguttaget; på så sätt kan varje enskilt kompaktblixtaggregat användas separat, tekniken för detta finns i varje enhet.
(Foto: Elli Bezensek)
Fördelarna med generatorbaserade studioblixtanläggningar är högre prestanda, snabbare blixtsekvenser (viktigt när barn rör sig snabbt, för att inte missa det avgörande ögonblicket!), ljusare inställningsljus och större funktionsomfång.
Dessutom kan vanligtvis flera ljushuvuden justeras individuellt (”asymmetriskt”) centralt på generatorn, som idealiskt bör stå vid fotografens fötter. Moderna generatorer har en justeringsområde på tio bländarsteg. Det innebär att prestandan kan justeras över 10 fulla bländarsteg (i 9 hela steg).
Asymmetriskt är naturligtvis också styrningen av de enskilda enheterna av en studioblixtanläggning som består av flera kompaktblixtaggregat: Varje enhet kan justeras individuellt.
I allmänhet har kompaktblixtaggregat-anläggningar ett mindre justeringsområde, svagare inställningsljus och mindre (total) prestanda, men är överlag mindre och lättare än generatoranläggningar, alltså mer kompakta.
Detta och det lägre inköpspriset (för cirka 2 000 euro exklusive moms kan man redan få en bra 3-delars-uppsättning med tillbehör i en väska) är sedan även skälen till deras större spridning, speciellt bland engagerade amatörfotografer, medan större fotostudior fortfarande satsar på generatorbaserade anläggningar, men inte utan att också ha ett set med kompaktblixtaggregat för att kunna fotografera "på plats".
Till sist spelar det ingen roll vilken lösning man väljer. Oavsett om man använder en studioblixtanläggning med generator och ljushuvuden eller flera kompaktblixtaggregat - det kommer inte att synas på det färdiga fotot.
Inverkan på beslutet vilket system som används har inte på ljuskvaliteten, men det finns snarare skillnader i användarvänligheten och funktionsomfånget.
(Foto: Elli Bezensek)
Vad man bör vara uppmärksam på vid köp av en studioblixtanläggning
- Kvalitet och tillförlitlighet har sitt pris, en anläggning med tre huvuden och tillbehör kan också som en kompaktblixtanläggningsversion inte kosta under 1 000 euro, om inte det har sparats på avgörande ställen, exempelvis i bearbetningskvaliteten, tillförlitligheten eller - ännu värre - i säkerheten.
En 320 hk bil som bara kostar 800 euro skulle du ju heller inte lita på! Så investera hellre några hundra euro till och ha den goda känslan av att ha köpt en anläggning av bestående värde, som dessutom har fördelen att inte hota dig med felaktiga strömpulser mot Nirvana … - Ingen skulle köpa en bil uteslutande baserat på kriteriet "prestanda" (alltså antal hk). Säkerhet, körkomfort, förbrukning, lastkapacitet, design etc. är också viktiga köpbeslutskriterier. Många säljare jämför dock studioblixtanläggningar endast baserat på kriteriet "prestanda"; här mätt i wattsekunder (joule).
Däremot är andra punkter mycket viktigare än en hög ljusstyrka: snabb laddningstid, stort justeringsområde, stark modellampa, asymmetri hos modellampan till blixtljuset, etc. Kriteriet "prestanda" skulle vara det sista kriteriet för mig att köpa, eftersom man i porträttfotografering i allmänhet och i barnfotografering i synnerhet ofta fotograferar med stora bländare för att avgränsa modellen från bakgrunden (alltså skarp modell, suddig bakgrund); och då behövs endast mycket lite ljusstyrka.
Om man däremot köper en anläggning med (för) mycket prestanda (till exempel 3 kompaktblixtaggregat med vardera 750 WS), och sedan värsta fall av kostnadsskäl även med endast ett litet justeringsområde (som till exempel endast över 4 bländarsteg), då har man vid porträtt - även vid lägsta inställning av blixtljuset - tydligt "för mycket ljus" för att kunna fotografera med öppen bländare. Speciellt eftersom många kameror numera inte längre börjar vid ISO 100, utan har ISO 200 som standardvärde.
- Kvalitet och tillförlitlighet är allt! Den bästa blixten hjälper inte om den inte fungerar vid fotouppdraget. Men det är också ofta de många "små" tillbehören som är "avgörande för kriget". Jag rekommenderar starkt att lägga några extra euro på luftdämpade lampstativ, för om lamphuvudet råkar falla med kraft när du justerar det kan blixtglödlampan snabbt spricka - vilket leder till en kostnad på flera hundra euro. Även en liten, men inte obetydlig detalj är kvaliteten på rullarna på transportväskorna.
Det är ju självklart att man inte köper väskor för foto-tillbehör utan rullar, men också kvaliteten och storleken på rullarna spelar en väsentlig roll, för endast stabila rullar av skateboardstorlek kan också dras över ojämn mark (och jag räknar även tyska trottoarer till det). Inte alla fotolokaler har så släta golv som du hittar i fotoaffärerna, där varje (och dessutom bara med lätt fyllmassa stoppad) väska dras utan problem! - Mobilitet är allt idag. Jag flyger runt i världen med blixtanläggningen, betalar regelbundet övervikt för den, bär den på plats från en fotopunkt till nästa, lastar in den i kombin och ut igen flera timmar senare, och inte sällan använder jag den även på svårtillgängliga platser. Jag är därför tacksam för varje gram vikt jag sparar, för de många delarna i utrustningen samlas kännbart. Så var noga med att även se på vikten och rörligheten av anläggningen vid köpet, varför en akkudriven mobil blixtanläggning bör övervägas som ett verkligt alternativ.
Akkudrivna mobila blixtanläggningar
Ett alltmer populärt alternativ till studioblixtanläggningar de senaste åren är mobila blixtanläggningar som kan drivas med hjälp av batterier var som helst och oberoende av elnätet, främst utomhus.
(Foto: Jens Brüggemann)
Den vanligaste är att använda batteridrivna generatorer, där (oftast två) ljushuvuden kan anslutas och regleras separat.
(Skiss: Jens Brüggemann)
Det finns också s.k. "travelpacks" med vilka enskilda kompaktblixtaggregat kan användas mobil utomhus, även om den här lösningen ännu inte har slagit igenom på marknaden genom stora antal sålda enheter.
Jag äger nu tre olika batteridrivna generatorer (med olika "kvaliteter"), vilket visar hur värdefullt jag uppskattar de ljusmässiga möjligheterna som dessa mobila blixtanläggningar ger fotografen.
För att vara flexibel, vilket är mycket viktigt i barnfotograferingen, rekommenderar jag hellre generatorer med 600 till 1200 WS effekt (med mindre dimensioner och lägre vikt än generatorer med mer "kraft").
Se till att du skaffar ett system som också relativt enkelt kan byggas om till en studiokompatibel generator, till exempel genom att byta ut batteriet mot en nätaggregat.
På så sätt får du två flugor i en smäll. Och du kommer att se: Det är jätteroligt att använda en blixtanläggning och "leka" med ljuset, samtidigt som du är oberoende av eluttaget!
Så även fotograferingar "på plats" långt ifrån eluttag, som här i lekhörnan på en stor möbelaffär!
(Foto: Elli Bezensek)
Rekvisita
"Rekvisita är bara oväsentlig dekoration, oviktig för en bra bild." Säger de flesta fotografer. "Rekvisita är saltet i soppan, prick på i:et." Påstår jag.
(Foto: Jens Brüggemann)
Faktum är att användningen av rekvisita, även kallat "accessoarer", kan hjälpa fotografen att ge en bildidé till ett intetsägande foto.
(Foto: Elli Bezensek)
Ofta saknar en vacker porträttbild något, det är helt enkelt "bara" ett porträtt. Med hjälp av rekvisita får bilden ett utsagssätt, berättar en historia.
(Foto: Leonie Ebbert)
Ofta behöver fotografen inte ens anskaffa rekvisita själv, för många är helt enkelt "redan där", man behöver bara "se" dem - och använda dem. I detta foto, som togs av fotografen i Uganda, blir det snabbt tydligt att rekvisita - oavsett om den är handskaffad eller helt enkelt "upptäckt" - påverkar bildens uttalande och därigenom kanske till och med ger en liten historia att le åt till den senare bildtittaren.
(Foto: Radmila Kerl)
När man observerar och fotograferar barn som leker utomhus tar det inte lång tid innan de själva släpar in något "intressant" objekt (som därmed blir rekvisita för fotot): en död groda, en levande korspindel, en fuktgjord, övergiven nyårssmällare, en slät sten, en bortkastad handske, en avbruten gren, osv.
(Foto: Jens Brüggemann)
Funderingen över vilka rekvisita som ska skaffas för fotografering uppstår knappt vid fotografering av barn. Varje barn tar med sig sitt (för tillfället) favoritleksak när det besöker fotografen, eller även när det träffar släktingar eller leker med kamrater.
(Foto: Jens Brüggemann)
Ändå kan det vara meningsfullt att ha några småsaker för lek tillgängliga i ditt studio om du vill fotografera ett barn. Barn älskar visserligen sina favoritleksaker fanatiskt, men är alltid också glada om de får leka med en ny leksak, som de inte har hemma.
Så kan det hända att den egna favoritleksaken "kastas åt sidan" och timmar spenderas med den nya leksaken. Perfekt för fotografen, nästan obemärkt och definitivt tolererat, att "skjuta" vackra och livliga porträtt av det lekande barnet.
(Foto: Jens Brüggemann)
Som accessoar kan inte bara leksaker användas; i slutändan är allt som är synligt på bilden och påverkar bildens utsaga på något sätt, samt inte flyttats bort av fotografen (eller flyttats in i bilden speciellt för fotot), lämplig som accessoar. Även om man - normalt sett - inte bör fotografera människor när de äter, så resulterade det i söta "grimaser" efter en pommesätarstund under en utflykt med min son till Dortmund Zoo, som jag inte kunde motstå att ta bild på här.
(Foto: Jens Brüggemann)
Förresten kommer nästan varje barn att förlora sin blyghet gentemot fotografen och med glädje (åtminstone för en kort stund) förväntansfullt posera för fotot när man ber det att stå tillsammans med sin älsklings-teddy (eller -kanin, -tiger, -anka, -mus, ...) som modell.
(Foto: Jens Brüggemann)
När man sedan drar nytta av barnets direktörighet, ärlighet och oskuldsfullhet samt försöker "locka" det unga modellen med utsikten på en liten gåva (som tack för fotograferingen), så kommer barnet säkerligen att posera tålmodigt framför kameran i en kort stund! Dock inte utan att ständigt "grilla" dig, vad det är för en gåva...
