Tre skäl varför belysningsteknik bör användas
Att fotografera betyder "att måla med ljus". Om man tittar på de vanliga fotofacktidskrifterna, borde man tro att kameratekniken ensam (eventuellt tillsammans med hela området för små fototillbehör) är tillräcklig för att skapa extraordinära foton.
När man dock analyserar verkligt imponerande foton, inser man att ljuset eller ljusstämningen ofta är betydande för framgången med fotot. Ändå har många fotografer flera kameror men knappt någon ljusutrustning. Med undantag för systemblixten, som förmodligen finns i varje fotoväska.
Visst är den moderna kameratekniken mycket mer spännande än ljusstekniken. Spel- och nöjefaktorn med en high-tech-kamera är mycket större. Ändå finns det goda skäl att ta en närmare titt på möjligheterna med belysningsteknik.
Figur 2.1: Ljus utan skugga är tråkigt. Många nybörjare inom ljusstyrning begår felet att lysa upp foton för mycket, blixtra bort alla skuggor, vilket resulterar i att fotona blir platta och suddiga. Särskilt vid fotografering av strukturer är för mjukt ljus kontraproduktivt.
(Foto ©: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Det handlar emellertid inte om att vara "inne". Det finns faktiskt handfasta skäl varför belysningsteknik (förnuftigt) bör användas. Dessa skäl är:
- Det är för mörkt (eller för ljust).
- Kontrasterna är för starka (eller för svaga).
- Kreativt-gestaltande skäl.
Figur 2.2: När jag i mina workshops om belysningsteknik frågar deltagarna varför man överhuvudtaget ska använda belysningsteknik, nämns oftast bara de två skälen "det är för mörkt" och "för att skapa med ljus". Det viktigaste skälet, "för att mildra kontrasterna", glöms oftast bort.
2.1 Det är för mörkt (eller för ljust)
Denna anledning är trivial, åtminstone omedelbart begriplig: Om jag är på en fest sent på kvällen och vill ta foton, kommer jag knappast att uppnå användbara resultat utan att använda extra ljus (-> systemblixt).
Men det är också möjligt att jag har för mycket ljus och behöver "ta bort" ljus med hjälp av en reflektor.
Figur 2.3: När man fotograferar på kvällen eller natten inomhus, som bara är belyst med festljus, är det nödvändigt att använda ljus för att ljusa upp. Även om det numera finns kameror med ISO-inställningar upp till 204 800 (Nikon D4) är bildkvaliteten oftast inte acceptabel över 3 200 ISO, inte ens för kvalitetsfanatiker. Bättre än att bara fotografera med befintligt ljus är att använda ytterligare belysning. Det innebär inte att motivet blir "överblixtrat" - utan att i den resulterande blandljussituationen både det befintliga ljuset (här: hyllbelysningen) och det konstgjorda tillsatta ljuset (här: blixtljus) används.
(Foto ©: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Denna justering av det optimala blandningsförhållandet är enklare än vad många fotografer tror. Här är den rekommenderade metoden för inställning av parametrar vid festfoton (vid mycket svaga ljusförhållanden; av praktiska skäl rekommenderas användning av ett systemblixt):
- ISO-värde: Detta bör ställas in så högt som möjligt så att kamerans sensorn överhuvudtaget kan uppfatta det svaga befintliga ljuset. Beroende på kameramodell kan detta värde ligga mellan 800 ISO och 3 200 ISO. Tänk på att ISO-känsligheten inte bör ställas in för högt för att inte försämra bildkvaliteten för mycket.
- Bländare: Bländaren bör öppnas så mycket som möjligt för att kunna utnyttja det lilla befintliga ljuset. Det är klokt att använda fasta brännvidder, som är betydligt ljusstarkare än zoomobjektiv. För att använda objektivets optimala skärpeprestanda av kvalitetens skull, är det klokt att stänga ner det en aning, till exempel en bländare. En annan anledning som talar för ljusstarka fasta brännvidder är att om man ytterligare stänger igen ett ljussvagt zoomobjektiv, återstår inte mycket bländaröppning för att släppa in ljus på sensorn.
Obs: Ett zoomobjektiv med bländaren 4,0 är 8x svagare än en fast brännvidd med bländaröppning 1,4. Med andra ord: Den som använder zoomobjektivet med startbländaren 4,0 behöver 8x mer ljus än den som fotograferar med objektivet med startbländen 1,4. Dessa skillnader kan tyckas små när man jämför absoluta tal: 1,4 med 4,0. Men i fotografisk verklighet är det världar!
- Slutartid: Använd en slutartid som du precis kan hålla stilla från handen (vilket beror inte bara på antalet redan konsumerade cocktails, utan också på vilket objektiv du använder). Till exempel 1/60 sekund eller till och med 1/50 sekund. (Objektiv med bildstabilisering är till hjälp vid dåliga ljusförhållanden. Många fotografer försöker dock hellre avstå från denna funktion. En fast brännvidd på 1,4/50mm kommer ändå inte att ha bildstabilisering, vilket inte heller behövs eftersom man oftast kan fotografera fritt från handen med denna typ av objektiv med 1/40 sekund.
Obs: Denna beskrivna justering av de tre parametrarna Tid (t.ex. 1/50 sekund), Bländare (t.ex. 2,0) och ISO (t.ex. 1 600) gör att så mycket som möjligt av det svaga (fest-) ljuset kan uppfattas. (Ofta finns det bara ljus från ljus och ljusslingor som minimalt lyser upp rummet). Den grundläggande ljusstämningen fångas på detta sätt i allmänhet ganska bra. För att ytterligare ljusa upp personerna tillräckligt krävs belysningsteknik. I detta fall använder vi en systemblixt, som är perfekt lämplig för festbilder på grund av sin kompakthet.
- Systemblixt: Eftersom vi redan har fångat den grundläggande ljusstämningen bra behöver vi endast använda systemblixten för att lätta upp (skuggor och festdeltagare). För att undvika ljusfall på avståndet och uppnå en vacker jämn belysning i rummet använder vi systemblixten på ett indirekt sätt. Vi riktar den vinklingsbara reflektorn indirekt mot (förhoppningsvis vit) taket. Den indirekta blixten gör att hela rummet belyses jämnt och att ljuset inte skapar hårda skuggor, utan snarare mjukt och jämnt. Om taket inte är vitt (eller åtminstone ljusgrått) kan istället reflektorns sken riktas mot en vit vägg eller mot Sunbounce "Bounce Wall" eller en annan reflektor. Systemblixtavståndet är lättast att ställa in på TTL. Eventuellt kan en blixtekspedieringsjustering till exempel minus 1 vara nödvändig för att inte förstöra ljusstämningen av den befintliga festbelysningen.
Figur 2.4: The Bounce Wall från California Sunbounce är ett bra verktyg för att undvika direkt blixt med dess negativa effekter (oskönt frontal, platt hård ljus). Ytan med guld-silver-zebradesignen garanterar att det reflekterade ljuset ger behagliga hudtoner (lite varmare än vid direkt blixt). Eftersom ljuset inte längre är frontalt utan något sidovänt mot modellen, framstår bilderna med denna hjälpmedel mer plastiska (http://www.sunbounce.com/bounce-wall-set).
(Grafik: Tillverkare)
OBS: Om din systemblixt har en fast reflektor som inte kan vinklas, då är det enda alternativet: sälj den! Använd den inte mer! Eller använd den högst som en andra enhet. Men en systemblixt måste ha en vinklingsbar reflektor för att kunna användas meningsfullt på kameran!
Ju större reflektionsyta, desto "bättre" är (åtminstone för det beskrivna fallet) ljuskarakteristiken. Genom att öka reflektionsytan formas ljuset mjukare och ett större område belyses.
Därför kan en vanlig reflektor också användas som alternativ till Bounce Wall, hållen av en assistent eller med hjälp av en Grip Head från ett stativ.
På en fullsatt fest mitt bland folkvimlet kommer denna metod att leda till platsproblem (för sådana fall konstruerades Bounce Wall, som fästs direkt på kamerans hållare av fotografen), men till exempel vid en högtidlig tillställning i foajén när gästerna välkomnas av värdarna är denna metod helt möjlig och meningsfull.
Figur 2.5: Som tydligt visas här användes uppljusaren (Sunbounce Micro Mini) som en reflektionsyta som en vägg. Reflektorns belysning från blixtgeneratorn justerades sidledes för att rikta det reflekterade ljuset mot fotograferad person enligt principen "Ljusinfallsvinkel = ljusutfallsvinkel".
Sunbounce Micro Mini har en reflektionsyta på 60 cm x 90 cm och erbjuder därmed betydligt mer reflektionsyta än den mindre Bounce Wall. Där det är möjligt bör lösningen med Sunbounce Micro Mini föredras; vid plats- och tidsbrist är användningen av Bounce Wall dock en bra och framför allt praktisk alternativ! Direkt blixtning med systemblixt avrådas dock starkt – åtminstone inom porträttfotografering!
2.2 Kontrasterna är för starka (eller för svaga)
Den vanligaste anledningen till att ljussättningsteknik används professionellt är för att kontrasterna i motivet är för starka, och att bilderna, om de togs utan ljussättningsmedel, skulle vara tekniskt bristfälliga.
Figur 2.6: Här passade det att jag inte ljusade upp modellen. Det var en del av min bildidé att återge den helt mörk som en silhuett. Men om målet är att tydligt skildra personen/personerna i motljussituationer hade jag inte kunnat ta en tekniskt korrekt bild utan användning av hjälpmedel.
(Foto ©: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Alternativet till det resultat som visas här skulle ha varit att överexponera bakgrunden helt för att få personen tillräckligt ljus. Men då skulle bakgrunden bli alltför ljus, troligen till och med utbränd, på bilden.
Men varför blir kontrasterna på bilderna så starka att de ljusaste områdena "blåser ut" och de mörkaste områdena visas utan detaljer?
OBS: Det mänskliga ögat är fortfarande överlägset moderna kameror när det gäller att hantera kontraster. Vi ser detaljer i mörka områden som bara visas som svarta på bilden. Samma gäller för de ljusaste områdena, som med en olycklig exponering endast kommer att visas som utbrända på bilden.
Kontrastomfånget som en kamera kan hantera (det vill säga återge på bilden så att alla områden visar detaljer) kallas dynamikomfång. Det varierar från kameramodell till kameramodell (och även från inställd ISO-känslighet). En toppprofessionell kamera som Nikon D4 kan hantera ett kontrastomfång på knappt över 13 bländarsteg. Å andra sidan har amatörkameror ett kontrastomfång som är ungefär tre bländarsteg mindre.
Trots detta kan kontrasterna ofta vara högre än vad kameran kan hantera. Särskilt på sommaren, vid strålande solsken och molnfri himmel, kan kontrasterna bli enorma. Om man också ska fotografera ett motiv som inte är särskilt enkelt med avseende på kontrastförhållandena, kommer man att förlita sig endast på kamerateknikens möjligheter.
Det bästa exemplet är bröllopsfoton. Om brudparet är klädda i högkontrastiga kläder (Brud: högvitt glänsande klänning med broderi; Brudgum: svart sammetsoverall), uppstår kontrastförhållanden i motivet "Brudpar står i solen framför kyrkporten" som överstiger kamerans dynamikomfång:
Bild 2.7: Här visas kontrastomfånget av motivet "Brudpar i solen stående framför kyrkporten". Kontrastomfånget kommer att vara tydligt mer än 13 bländarsteg (det är vad min kamera Nikon D4 kan hantera).
Kontrastomfånget för fotot av en av brudtärnorna som också ska fotograferas framför kyrkporten, klädd i en färgglad klänning, är betydligt lägre:
Bild 2.8: Eftersom brudtärnan bär en färgglad klänning som inte behöver starka kontraster, är kontrastomfånget betydligt lägre jämfört med motivet "Brudpar".
Om man lägger till kamerans dynamikomfång i bilden blir det tydligt att i detta motiv (till skillnad från i brudpar-motivet) kan kontrastförhållandena just nödvändigtvis hanteras:
Bild 2.9: Tur i oturen! Fotografen kan leverera en tekniskt felfri bild av motivet "Brudtärna i färgglad klänning". Alla kontraster i motivet kan återges. :-)
För att tydliggöra hur starka kontrastförhållandena är i det viktiga motivet "Brudpar" och hur mycket den använda kameran kan hantera hänvisas till följande bild:
Bild 2.10: Till vänster och till höger om den gula balken visas skuggor och ljus som i bilden saknar detaljer (alltså helt svarta och utmattade vita områden). Konsekvensen blir en tekniskt bristfällig bild som i värsta fall, om det handlar om en beställning, kan kritiseras av beställaren (med obehagliga ekonomiska konsekvenser för fotografen). :-)
Hur kan fotografen gå tillväga om hen hamnar i en sådan situation?
Det optimala vore att öka dynamikomfånget hos kameran. Men det går inte då det är tekniskt begränsat. Genom en knep är det dock möjligt att verka öka det, nämligen genom att snabbt fotografera flera bilder med olika exponeringar i följd, som sedan sammanfogas i Photoshop. Detta kallas HDR-fotografering (HDR = High Dynamic Range).
Idealt sett bör ett stativ användas för detta ändamål, så att bilderna passar exakt över varandra. Dessutom bör inga motivrörelser förekomma, vilket är ganska osannolikt eftersom brudparet kommer att skratta och reagera på tillrop på bröllopsdagen, eventuellt flyger det konfetti i luften eller bladen på trädet bredvid kyrkporten rör sig i vinden, precis som brudens slöja och hår. Kort sagt: HDR är inte eller endast begränsat lämpligt för porträttfotografi.
OBS: Vissa moderna kameror, såsom Nikon D4, möjliggör redan HDR-fotografering under exponeringen (dock endast för JPEG-filformatet). Vid en enda exponering tas snabbt tre bilder i följd och bearbetas omedelbart av kameran till en bild.
Om fotografen inte har någon belysningsutrustning till hands återstår inget annat val än att antingen exponera den svarta sammetsoverallen korrekt eller välja att presentera brudklänningen på ett sätt så att alla detaljer samt spetsar och stickmönster kommer väl till sin rätt. Med tanke på inköpspriset och ansträngningen vid valet av klädesplagg blir det snart uppenbart att fotografen bör sträva efter att lägga tyngdpunkten på korrekt exponering av brudklänningen:
Bild 2.11: Genom under exponering (till exempel genom att justera till en kortare slutartid eller en mindre bländaröppning eller en lägre ISO-inställning) kommer den svarta sammetsoverallen att bli ännu mörkare (och därmed ha ännu mindre detaljer), men brudklänningen är "räddad". Underexponeringen gör så att områden som tidigare var utmattade nu, även om de fortfarande är vita, återges med detaljer.
Dock är det inte tillfredsställande att korrekt exponera endast 50% av motivet i denna situation medan de återstående 50% till och med återges sämre. En annan lösning behövs!
En möjlighet att vid underexponering (vilket vi gör för att brudklänningen ska ha tillräckligt med detaljer) ljusa upp de mörka områdena i motivet (brudgummen i svart kostym) skulle vara att ta med en ljusreflektor eller en blixt:
Bild 2.12: Under mina utomlandsworkshops i modellfotografering (här en snabb bild från en veckas workshop i Andalusien 2012, den dagen i Ronda) tycker deltagarna om att använda de stabila ljusreflektorerna från California Sunbounce (här används Micro Mini), eftersom dessa med sina stabila aluminiumramar är mindre känsliga för vinden. Vid vind förvränger inte reflexionsytan, vilket möjliggör exakt inriktning av ljusreflektorn. Här användes ljusreflektorn för att minska kontrasten, annars hade antingen modellen som står i motljus blivit underexponerad eller bakgrunden överexponerad.
(Foto © 2012: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 2.13: En annan möjlighet att mildra kontrasterna är att ljusa upp modellen med hjälp av en blixt. Det kan vara en systemblixt som används för detta ändamål eller en blixtanläggning med batteri, som i detta foto. Här användes Hensel Porty Lithium 1200 med normalreflektor.
(Foto © 2011: K. Bloch)
Bild 2.14: Om jag hade avstått från att lysa upp modellen med blixtljus på detta foto och försökt att exponera modellen korrekt, hade bakgrunden, kvällshimlen med den nedgående solen, hopplöst överexponerats. Så, med hjälp av den mobila blixtanläggningen, kunde jag mildra kontrasterna och leverera en stämningsfull motljusbild. Nikon D3X med 2,8/14-24mm Nikkor vid använd brännvidd 14mm. 1/200 sekund, bländare 20, ISO 100.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
En annan möjlighet att mildra kontrasterna med ljusutrustning är att använda en flagga. Här ljustes inte de mörka områdena i motivet upp som tidigare, utan de ljusa områdena "mörknades". Flaggan, som hålls mellan solljuset och modellen, gör dels ljuset mjukare och dels reducerar det ljuset med 1-2 bländarsteg.
Bild 2.15: Skugg- och reflektordukar mildrar det hårda solljuset. De minskar ljusstyrkan hos solljusstrålarna och gör ljuset behagligt mjukare. Här, under min Andalusien-workshop 2012 (bilden togs i Málaga), har deltagarna med användningen av reflektorn lyckats få solljuset att inte bleka ut modellens axlar på bilden.
Ideen 2.16: Reflektor (eller blixt) och skugga reducerar kontrasterna i motivet.
Eftersom vi inte kunde öka kamerans dynamiska omfång (eftersom det är tekniskt förbestämt), har vi istället minskat kontrastomfånget i motivet. Med lite skicklighet har vi minskat den till den omfattning kameran kan hantera:
Bild 2.17: Genom användningen av lämplig belysningsteknik har vi alltså manipulerat vårt motivs ljusförhållanden på ett sätt som gör det möjligt för oss att leverera en tekniskt korrekt bild. Det är extremt viktigt för yrkesfotografer att undvika kundreklamationer. Fördelarna med att skapa en mer balanserad ljusstämning kommer dessutom att ges företräde även av estetiska skäl, varför användningen av belysningsutrustning inte bara syftar till att leverera tekniskt korrekta resultat, utan också att skapa bilder som behagar betraktaren.
2.3 Kreativa och konstnärliga skäl
När fotografer börjar intressera sig för belysningsteknik är det oftast kreativa och konstnärliga skäl som står i förgrunden. Att "måla med ljus" ger fotografer möjlighet att framhäva eller dölja detaljer, sätta accenter, låta former komma särskilt väl till sin rätt osv. Det är just den delen av fotografin som väcker kreativiteten och är särskilt rolig att arbeta med.
Bild 2.18: I den klassiska nakenfotografin används ljuset för att framhäva kroppens former på ett vackert sätt.
Bild 2.19: Ljus och skugga gör att modellen trots nakenheten inte ter sig ordinär eller sårbar på fotona, utan anmärkningsvärd och vacker. Den som har börjat att inte lita enbart på den befintliga ljussituationen under sina fotosessioner utan istället "piffa upp" den med ljus, kommer snabbt att se fördelarna med att använda belysningshjälpmedel på ett genomtänkt sätt.
Bild 2.20: I produktfotografin gör rätt använd ljus att föremålen verkar särskilt högkvalitativa.
Bild 2.21: För att framhäva den unga mannens muskler har jag placerat huvudljuset ovanifrån här. För det mesta använder jag Red-Wing-Galgen, vars konstruktion möjliggör att avståndet mellan ljuset och modellen kan varieras utan att vinkeln ändras.
Bild 2.22: Den som vill placera ljuset med precision behöver framförallt tid, eftersom noggrannhet är en förutsättning för skicklig ljusstyrning. Dessutom måste fotografen kunna titta noggrant. För att se som min kamera, tittar jag oftast på motivet med ett öga, samtidigt som jag kisar lite med det andra ögat. På så sätt ser jag bara i två dimensioner och inte alla detaljer som bara vårt mänskliga öga kan se, men som oftast inte syns på fotot.
"Där det finns mycket ljus, finns det också mycket skugga" är ett välkänt ordspråk. Den som vill arbeta kreativt med ljuset behöver också skugga, för utan skugga (vid en skuggfri belysning) blir fotona platta, suddiga och tråkiga.
Skuggorna ger djup och plasticitet till en bild. På så sätt är strävan efter att använda ljusutrustning inte (som många nybörjare felaktigt tror) att lysa bort skuggorna. Konsten är snarare att kreativt arbeta med ljus och skugga. Endast så kan extraordinära bilder skapas.
Förhandsvisning
Men vilka ljuskällor är över huvud taget lämpliga för gestaltningsfotografi? En översikt med efterföljande bedömning kommer i nästa del 3 av denna handledning.
