Inställningarna i Adobe InDesign är avgörande för att anpassa din arbetsmiljö efter dina behov. Oavsett om det handlar om mätenheter, rutnät, färger eller sparplatser - med rätt inställningar kan du arbeta effektivare och mer exakt. I den här handledningen visar jag dig steg för steg hur du konfigurerar de viktigaste inställningarna för att säkerställa en smidig arbetsflöde. Låt oss börja och optimera din InDesign-upplevelse!
1. Grundläggande
Adobe InDesign har inte optimala standardinställningar för alla från början. Det kan det inte ha, eftersom användarna anpassar sina inställningar efter sina individuella behov och arbetskrav. Med inställningarna får du möjlighet att styra beteendet hos InDesign med dess funktioner, verktyg och paneler samt utseendet.
I den här handledningen visar jag dig hur du kan ändra InDesign-inställningarna optimalt efter dina personliga behov och vad du bör veta och tänka på under processen.
Skilj på programinställningar och dokumentinställningar
InDesign har en speciell funktion där det skiljer mellan absoluta programinställningar och dokumentspecifika inställningar.
När ett dokument är öppet och du ändrar inställningarna via menyn Redigera, gäller ändringarna endast för det dokumentet! Om du stänger dokumentet och skapar ett nytt börjar du använda programstandardinställningarna för inställningarna igen. Dina tidigare ändringar beaktas inte i det nya dokumentet.
Detta är meningsfullt eftersom dokumentspecifika inställningar som storleken på din grundlinje- och dokumentrutnät, språkinställningen eller typen av citattecken kan variera från dokument till dokument.
Därför gäller: Gör alltid absoluta ändringar i inställningarna när inget dokument är öppet! Om det finns specifika krav i ett dokument, justerar du inställningarna när dokumentet är öppet.
Återställ standardinställningarna
När du startar InDesign trycker du på genvägen Ctrl+Shift+Alt. En fråga visas om du vill radera inställningsfilen. Du kan bekräfta detta om du vill återställa inställningarna till det skick de var i efter installationen av InDesign.
Alternativt kan du också kopiera din inställningsfil till en annan mapp direkt i början.
Under C:\Users\nuvarandeAnvändare\AppData\Roaming\Adobe\InDesign\Version 8.0\sv_SE\ sparas alla inställningar i filen "InDesign Defaults" (i Windows 7). Du sparar den här filen i sitt ursprungliga skick på en extern lagringsenhet. Du säkerhetskopierar även alla dina gjorda inställningar så att de bara behöver kopieras tillbaka till den här mappen vid en nyinstallation. Om InDesign inte startar korrekt kan det vara till hjälp att ersätta den ursprungliga inställningsfilen med filen med de ändrade inställningarna.
Ange standardskrifttypen
Innan du börjar med inställningsdialogrutan anpassar du först din standardtypsnitt. Till exempel, för att arbeta med Myriad Pro bör den vara standardinställd när du skapar ett nytt dokument. Du väljer Textverktyget och i Styrpanelen väljer du Teckenattribut. Sedan anger du helt enkelt textformatet som standardmässigt hör till företagets design/publishing, t.ex. en 12-Pt-Myriad Pro.
Från och med nu kommer Myriad Pro att vara förvald när du skapar nya dokument med ditt Textverktyg.
Rekommendationer för att ställa in InDesign
Du har inget dokument öppet och vill nu justera de absoluta, dvs., programövergripande inställningarna. Dessa inställningar kan öppnas genom genvägen Ctrl+K eller via menyn Redigera>Inställningar. Nedan förklaras alla inställningsmöjligheter i InDesign-inställningarna och tips och råd ges för eventuella avvikelser från standardinställningarna.
2. Allmänt
I fliken Allmänt i Inställningar-dialogrutan för Adobe InDesign kan beteendereglerna för sidnumrering, laddning och infogande av typsnitt samt objektredigering styras.
Under Sidnumerering finns Sektionsnummerering och absolut numrering som alternativ. Skillnaden mellan dem är att vid en absolut numrering börjar sidnumrerna alltid vid 1 i Sidoredigeringsfältet, medan i Sektionsnummereringen anpassas sidnumrerna alltid efter den faktiska trycksidesnumreringen.
Ett litet exempel:
Tidskriften Commag, en online-tidning för bildredigering från PSD-Tutorials.de, sammanställs generellt i en bokfil. Varje redaktör arbetar med sitt respektive innehåll i en INDD-fil för att skapa den slutgiltiga (bok-)filen. Det kan vara meningsfullt för redaktören att välja en absolut sidnumrering. På så sätt har han alltid en numrering som börjar med 1 i Sidoredigeringsfältet, vilket underlättar om artikeln ska ha ett specifikt antal sidor. Viktigt är dock att alla layoutfiler i InDesign-bokdokumentet får en konsekvent sidnumrering.
Vid Sektionsnummerering anpassas numreringen alltid enligt hur den kommer att vara i den exporterade PDF-filen och hur den visas i sidnumreringen och trycksidorna. Så det kan hända att en InDesign-fil som befinner sig i mitten av Commagen börjar sin sidnumrering på sida 43 i Sidoredigeringsfältet.
Den som inte har specifika layoutuppgifter som är fastställda till ett visst antal sidor och behöver snabb kontroll över det aktuella sidantalet bör behålla standardinställningen för Sektionsnummerering.
Vid PDF-exporten bäddas typsnitten in för att PDF-filen ska visas korrekt rent typografiskt - även om datorn som öppnar den inte har det aktuella typsnittet installerat. OpenType- och TrueType-typsnitt kan vara mycket omfattande och innehålla många dekorativa och specialtecken på grund av landspecifiska apostrofer.
Exempel på glyfer för Myriad Pro. Du öppnar Glyfverktyget med genvägen: Alt+Shift+F11 eller via menyn Fönster>Typsnitt och Tabeller>Glyfer.
Antalet glyfer kan vara mycket stort. En glyf enligt Wikipedias definition är "den grafiska representationen av en skriftsymbol, till exempel en bokstav, ett stavelsetecken, en ligatur eller en del av en bokstav. Glyfen representerar grafiskt ett skrivtecken." Med andra ord är glyfer olika representationer av samma symbol.
Eftersom hela svärmen av glyfer bäddas in i filen skulle filstorleken onödigt öka.
Till exempel erbjuder Times New Roman ensam hundratals glyfer för interpunktion. Därför är det meningsfullt att automatiskt skapa en undergrupp vid mer än 2 000 glyfer som skriver ut de faktiskt använda glyferna. På så sätt begränsas filstorleken till den verkliga storleken och ökas inte onödigt.
I fältet Objektbearbeitung finns en förhandsaktiverad kryssruta som förhindrar val av låsta objekt. Det är meningsfullt, eftersom det ofta finns grafik där utseendet i dokumentet ska vara statiskt. Med den aktiverade kryssrutan säkerställer du att låsta sidoelement inte ändras av misstag vid layout. Om kryssrutan är inaktiverad kan låsta objekt inte flyttas i position, men ändringar i fyllnads- och konturfärg, transparens samt konturstyrka är möjliga.
Med genvägen Ctrl+L,, via sidopanelen (låssymbol) eller via Högerklick>Låsa kan du låsa objekt. Nu kan dessa - tack vare den förhandsaktiverade kryssrutan i inställningarna - inte längre väljas. De kan låsas upp genom lagerpanelen, genom att helt enkelt klicka på låset för att låsa upp sidoelementet.
Exempel: Varumärkestecknet på DVD-omslaget för våra utbildningsdvd måste alltid placeras på exakt samma plats. Den får inte flyttas, får inte få någon kontur eller andra effekter. Därför är detta element låst och kan inte väljas alls tack vare den förhandsaktiverade kryssrutan för Förhindra val av låsta objekt.
Vid skalning kan standardinställningen Tillämpa på innehåll fortsätta att gälla. Den säger att när du skalar en ram - till exempel en textram via styrenheten eller via menyn Objekt>Transformera - anpassas innehållet i ramen också. Båda värdena, både ramen och innehållet, anges som 100 procent efter skalning.
Genom att aktivera alternativet för Anpassa skalningsprocent visas ramen med den nya aktuella skalningsprocenten efter skalning. Textstorleken får två värden: det ursprungliga och i parentes det nya aktuellt visade värdet. På så sätt behåller användaren fortfarande de ursprungliga uppgifterna om ett sidoelement.
I det här exemplet har textramen skalats. Den tidigare 24 punkter stora texten är nu bara 22 punkter stor.
InDesign ger användaren ibland varningar som kan undertryckas med kryssrutan Visa inte igen. Med knappen Återställa alla varningsdialogrutor kan du återigen visa de varningar som inte längre visas, om InDesign upptäcker problem i en fil eller inställning.
3. Användargränssnitt
I fliken Användargränssnitt i Adobe InDesigns Inställningar kan du reglera hanteringen av InDesigns gränssnitt.
I den första blocket för Peke och gester finns fyra förinställningsalternativ: Fältet Snabbinfo under alternativ för pekare och gester anger om specifik information om verktyget eller panelen som pekaren för närvarande befinner sig i ska visas vid muspekning. Den som redan kan använda InDesign med blinda ögon kan också arbeta i programmet utan snabbinfo. Alla andra bör förstå snabbinfos som trevliga finesser, för att lära sig verktyg och paneler med rätt namn och funktion samt - om det finns - motsvarande genväg.
Till och med i Inställningar-dialogrutan finns en Snabbinfo för kryssrutan Möjliggöra dockning av svävande dokumentfönster.
Kryssrutan Visa miniatyrer vid platsläggning bör förbli aktiverad. När du via menyn Arkiv>Placera (Ctrl+D) infogar texter eller bilder i dokumentet visas en miniatyrbild av den inmatade bilden eller en förhandsvisningstext för den inmatade texten. Det är framför allt meningsfullt om du vill infoga flera element direkt i dokumentet. På så sätt visas miniatyren för dig vilken bild som för närvarande ska placeras från platsstapeln.
Den aktiverade kryssrutan Visa transformationsvärden ser till att du alltid får se det aktuella värdet när du transformerar ramar. När du skalar ser du därmed objektets dimensioner, när du roterar ser du vinkeln, osv.
Kryssrutan för Multitouch-gester är speciellt avsedd för användare med multitouch-möss. Hittills finns Magic Mouse för Apple. Även Microsoft presenterade redan 2009 en multitouch-mus som gör att du kan navigera i dokumentet med gester och fingertryckningar. Kryssrutan är därför bara intressant för användare med en multitouch-mus.
I det andra blocket för Paneler finns fem förinställningsalternativ:
Fältet Flytbar verktygspanel innehåller tre förinställningar för standardvyn av verktygspanelen: En rad, en kolumn eller Två kolumner.
Standardvyn är alltid en fråga om personlig smak. Jag föredrar tvåkolumnsuppställning, därför aktiverar jag denna förinställning. Genom att klicka på den lilla dubbla pilen i verktygspanelen kan du också tillfälligt ändra denna inställning.
Kryssrutan Minimera paneler automatiskt till ikoner är som standard inaktiverad. Och det är meningsfullt. Aktiverar du kryssrutan minimeras den tidigare aktiverade panelen till ikonstorlek när du klickar i dokumentfönstret. Det blir irriterande efter en kort tid!
Förinställningen Visa dolda paneler automatiskt är viktig om du döljer panelerna med Tab. Om du då flyttar muspekaren till dokumentkanten visas panelerna automatiskt igen tillfälligt. Om du tycker att vägen med musen plus sekunden innan panelerna dyker upp igen tar för lång tid, hittar du ett snabbare sätt genom att trycka på Tab igen. Kryssrutan kan inaktiveras, men det behöver den inte.
OBS: I versionen CS 5.5 under Windows verkar det finnas ett problem med denna funktion. Oavsett om kryssrutan är aktiverad eller inte, måste du trycka på Tab för att visa panelerna.
Om du inaktiverar kryssrutan Öppna dokument som flikar öppnas nya dokument svävande i InDesign. Det svävande dokumentet kan sedan om så önskas dras in i flikfältet via Dra och släpp. Jag tycker det är meningsfullt om ett dokument omedelbart öppnas som en flik. Därför kan denna förinställning förbli så.
Kryssrutan Möjliggöra dockning av svävande dokumentfönster reglerar om du kan docka ett svävande dokumentfönster i flikfältet eller inte. För PC-användare är denna förinställningsmöjlighet helt meningslös. För Mac-användare kan den vara meningsfull eftersom de inte har flikfältet som PC-användare känner till. Där fästs dokumentfönstren som flikar till en "huvuddokument". Och den här vikningen kan aktiveras eller inaktiveras med kryssrutan Möjliggöra dockning av svävande dokumentfönster.
I fältet alternativfältet kan du göra inställningar för att flytta bildobjekt. Beroende på maskinvarukonfigurationen kan det vara fördelaktigt att avstå från kvaliteten vid användning av handverktyget (via Alt+mellanslag) för att flytta vyn. Om du har en kraftfull dator bör du behålla den högre kvaliteten vid användning av handverktyget, så att text och bilder inte gråas ut. Reglagets position i mitten grår ut bilder, positionen till vänster grår ut text och bilder när du flyttar dem med handverktyget.
4. Inmatning
I detta register kan du påverka beteendet för text vid inmatning, när du flyttar och när du ombryter, d.v.s., när du skriver över slutet av textavsnittet.
I den första blocket finns inmatningsalternativen:
• Kryssrutan använda typografiska citattecken har den viktiga funktionen att reglera sambandet mellan citattecken. I Tyskland är de dubbla citattecknen typografiskt korrekta med tecknet 99 nedtill fram och 66 uppåt bak. Citattecknen skrivs dock med tumtecken. Om jag deaktiverar kryssrutan för använda typografiska citattecken, kommer alltid exakt det som står på tangentbordet att skrivas, alltså tumtecknet istället för det dubbla citattecknet när tumtecknet trycks in, de enkla citattecknen överst osv. Det sker ingen automatisk igenkänning att tecknen för öppnande och stängande citattecken ska sättas ihop. Därför är det viktigt att denna kryssruta är aktiverad. Och beroende på det inställda ordlistan anpassar funktionen också de regionala skillnaderna och kan också harmonisera med typografiska preferenser, som t.ex. de franska Guillemets som dubbla citattecken även i tysk text kan ha sin effekt. För att göra detta ställer du enkelt in i inställningarna i registret ordbok som dubbla citattecken (Guillemets) och får sedan - tack vare den aktiverade kryssrutan använda typografiska citattecken - Guillemets som citattecken i din text när du trycker på tumtangenten.
• Funktionen textverktyg omvandlar ram till textram innebär att du med ett klick på en ram kan använda den som en textram direkt. Det spelar ingen roll om ramen är tom eller innehåller en färg. Jag rekommenderar att inaktivera kryssrutan, eftersom då den inställda standardtypsnittet i dokumentet aktiveras varje gång. Det visar sig särskilt vid PDF-export/förpackning, där detta typsnitt, som i grund och botten inte skrivs någonstans, ändå beaktas.
Standardinställningen kom med CS3 med tanken att denna "beteende" kan inaktiveras. Och funktionen behövs inte heller, eftersom textplaceringen inom en bildram är något otymplig och det är enklare att ha text- och bildramar separat i dokumentet och på så sätt bevara den enkla placeringen av texten på en färgad ram. Vid behov kan båda ramarna grupperas med genvägen Ctrl+G. Om du ändå vill använda en bildram som textram kan du alternativt öppna ditt objekt med menyn Objekt>text för texten.
• Kryssrutan använda automatisk optisk storlek är endast viktig för Multiple Master Fonts. Det finns typsnitt som bär tillsatsen MM i namnet. Då handlar det om Multiple-Master-typsnitt. Dessa har, till skillnad från de vanliga typsnitten, inga stilar (kursiv, regular, bold,...), utan erbjuder möjligheten att generera variationer i bredd, styrka av linjer, optisk storlek osv. MM-typsnitten är inte lämpliga för layoutarbete. De är i princip bara viktiga för Adobe Reader och Acrobat, där de används som reservtecken om teckensnitt saknas. Adobe utvecklar inte längre Multiple Master-typsnitten eftersom de aldrig riktigt slog igenom.
• Den aktiverade kryssrutan välj rad med trippelklick gör följande beteende vid klick i ett textfält:
Enkelklick: Positionerar markören vid klickstället i texten. Dubbelklick: Väljer ordet. Trippelklick: Väljer raden. Fyrklick: Väljer hela stycket.
Om du inaktiverar kryssrutan välj rad med trippelklick, får du vid trippelklick valet av hela stycket. Det är förmodligen bättre att ha denna kryssruta aktiverad som standardinställning. Därför bör denna kryssruta vara aktiverad.
• Kryssrutan applicera radavstånd på hela stycken reglerar beteendet vid ändringar av radavståndet i en text. Som standard är kryssrutan inaktiverad, vilket innebär att du mycket flexibelt kan ändra radavståndet från rad till rad. För att ändra radavståndet måste du alltid välja respektive rad.
Den som sällan behöver sådan flexibilitet kan aktivera kryssrutan applicera radavstånd på hela stycken, Eftersom nu räcker det med ett klick på en rad för att kunna ändra hela styckets radavstånd. Jag tycker personligen att det är trevligare eftersom det sparar några musklick. Därför rekommenderar jag att avvika från standardinställningen och aktivera kryssrutan. Bra att veta: Du kan lägga till kryssrutan ofarligt i främmande dokument. Det kommer inte att ändra existerande brytningar!
• Det är en smaksak med fontstorlek förhandsgranskning. Jag gillar den stor och ändrar därför standardinställningen från medium till stor. På så sätt kan jag relativt bra i förhandsgranskningsmenyn i kontrollpanel eller teckenkontroll se hur en typsnitt ser ut. Det är speciellt meningsfullt eftersom ingen riktigt bra fonthantering har implementerats i InDesign ännu, enligt vilken man kan skapa och hantera favoritfonts, fonts efter typer (serif/sans-serif) eller teman (rubrikfonts, flygbladsfonts, företagsdesignspecifikationer etc). Om du behöver vara strikt med dina resurser kan du också inaktivera fontförhandsgranskning i inställningarna och spara lite beräkningskraft som behövs för att visa förhandsgranskningsmenyn.
I det andra blocket finns inställningsmöjligheter för textredigering genom dra och släpp.
• Kryssrutan aktivera i layoutvy är standardmässigt inaktiverad. Om du aktiverar denna kryssruta kan du flytta markerad text via Dra och släpp. Du känner igen funktionen genom att muspekaren när du markerar texten får en T. På så sätt slipper du det vanliga sättet att klippa ut (Ctrl+X) och sedan klistra in (Ctrl+V) text. Jag tycker personligen att funktionen är ganska användbar och har aktiverat den eftersom jag också skriver direkt i InDesign-filerna och aldrig riktigt kunde vänja mig vid textläget. Därför kan jag också enkelt omordna stycken och textblock i layoutfilen med långa texter. Jag kan också enkelt kopiera textblock genom att trycka på Alt-tangenten innan jag släpper musknappen vid flytten. Alla som endast behöver layouta färdig text eller skriva texter genom textläget i dokumentet bör lämna funktionen inaktiverad, så att inget flyttas av misstag.
• Kryssrutan aktivera i textläge är standardmässigt aktiverad. Så det finns också möjlighet att flytta texter via Dra och släpp i textläget. Om båda kryssrutorna är aktiverade kan du också flytta text från textläget till layoutvyn och vice versa.
Kort arbetspass: Textläge kan aktiveras med Ctrl+Y och har fördelen att texter visas och skrivs oformaterade utan det tidigare "layoutdiktatet". Du störs inte av textformat eller av längden på textramen i dina tankar när du skriver. Vid textöverflöde visas en röd linje; men du kan slutföra din text utan problem. I layoutvyn behöver du först vidga textramen eller koppla ihop den med en ny textram.
I den tredje blocket av inmatningsregistret finns det alternativ för intelligent textomflöde.
• Det intelligenta textflödet är standardinställt och innebär att textinmatningen behandlas som i en textbehandlingsprogram. Om den inmatade texten går utöver slutet på din textram vid sidans slut, reagerar InDesign automatiskt genom att skapa en ny sida och fortsätter texten i en ny textram med samma tecken- och avsnittsformat. Låter bra, men fungerar inte alltid så enkelt i praktiken. Det intelligenta textomflödet var en nyhet i version CS4. Till en början tyckte jag att det var ganska coolt och lämnade denna funktion aktiverad. Men med tiden har det visat sig att det intelligenta textomflödet inte altijd fungerar så enkelt som det beskrivs. Om du inte skriver en roman i InDesign, där layouten nu är ganska enkel, kan du inte längre använda denna funktion meningsfullt i ett omfattande layoutdokument med formatteringar. Även att placera en stor mängd text blir enklare med automatisk textflöde, genom att trycka på Shift-tangenten när du kedjar ihop text. Därför rekommenderas det att inaktivera det intelligenta textomflödet.
5. Avancerad inmatning
I detta register kan du reglera upphöjning- och sänkning samt kapitäler i genereringsprocessen.
Procentandelarna i teckeninställningar under storlek anger hur mycket teckensnittet minskas i jämförelse med normal visning. Procentandelarna för positionerna anger grundlinjeavvikelsen i förhållande till teckensnittets storlek.
Varför behöver man detta överhuvudtaget? Alla som behöver skriva en kandidat-/master- eller annan vetenskaplig uppsats kommer inte att kunna undvika att införliva vissa metoder för vetenskapligt formspråk i arbetet. Det inkluderar fotnoter, citat, namnnämningar etc. Och för sådana tillämpningar är kapitäler (exempelvis för upphovspersoner eller originaltitlar) samt upphovs-/sänkta tecken (exempelvis för matematiska formler, korsreferenser eller fotnoter) lämpliga val.
Kort avstickare: Vad är kapitäler exakt?
Kapitäler är versaler där höjden på bokstäverna från och med den andra bokstaven i ordet överensstämmer med höjden på gemenbokstäverna. Åtminstone här i Tyskland. I den anglosaxiska regionen är bokstäverna cirka 10 procent högre. Det finns även några ytterligare särdrag. Eftersom det genom att använda generiska kapitäler i InDesign ofta uppstår tunnare linjor och skillnader i tecknafstånd.
Därför: Om din font har en kapitälsnitt, bör du gärna använda kapitäler som ett typografiskt medel. Optimalt är OpenType-typsnitt. Ett exempel på en font med kapitälsnitt är Minion Pro.
Snittet kan ses i glif-fönstret för varje bokstav.
Om ditt typsnitt inte har kapitäler som snitt och du skulle tvingas använda felaktiga kapitäler, kan du också använda kursiv utmärkning som ett alternativ i din text. Det är fortfarande bättre än att ge sig in på felaktiga kapitälers farliga fält.
I Inmatningsmetod-alternativ hittar du kryssrutan Använd inbäddad inmatning för icke-latinsk text. Detta ser till att språksystem som kyrilliska, japanska eller grekiska, som inte är baserade på det latinska alfabetet, ändå kan användas i InDesign.
OBS: Ditt dators operativsystem måste också stödja detta språksystem. Annars fungerar det inte.
6. Layout
I registret Layout kan du reglera beteendet för InDesign vid problem med text samt vid textflöde, så kallad konturledning.
Den första delen av layoutregistret handlar om att markera avvikelser från normala omständigheter som uppstår vid textformatering. Alla känner säkert till den rosa texthighlighten, när typsnitt inte hittas och därför har ersatts av InDesign.
Utöver denna markering för ett "problemfall" finns det fler markeringar som du kan låta InDesign visa.
• Kryssrutan Absatsbrytningsbrott är standardmässigt inaktiverad. Vid aktivering visas eventuella avvikelser från en brytning som du har ställt in i brytningsalternativen med en gul färghighlight i dokumentet. Om infoboxar, citat eller andra sammanhängande stycken läggs till i löptexten kan det vara vettigt att visa dessa som en optisk enhet och därför hålla alla rader i en stycke sammanhållna. Du kan använda fältet för styckeinställningar i kontextmenyn - eller ännu snabbare med genvägen Alt+Ctrl+K - för att öppna brytningsalternativen. Där ställer du in önskad alternativ. I detta exempel aktiverar jag kryssrutan Håll ihop rader och radioknappen Alla rader i stycket. Om ett stycke nu bryts isär av utrymmesskäl, visar en gul linje att det föreligger ett avbrott i styckebrytning.
• Kryssrutan Ordelningsbrott och justeringsbrott är också standardmässigt inaktiverad. Vid aktivering visas avvikelser från normen för ordelning och avstånd i dokumentet med ljus- och/eller mörkgyllene färger.
Ett exempel: Om du anpassar din text i blockjustering med en ordelning efter 8 bokstäver/ord. Då uppstår större avstånd mellan orden i mindre textramar. Avstånden är därmed större än standardinställningen i Avstånds-dialogen, som för ordblanksteg tillåter upp till maximalt 133 %. Därför markeras de berörda raderna gula. Du kan antingen öka värdet för ordavståndet i Avstånds-dialogen, förstora textbilden, minska teckensnittet eller öppna ordelningen för ord med färre bokstäver.
• Kryssrutan Anpassat av Anpassningsspårning är också inaktiv som standard. När den är aktiverad visas i dokumentet en turkos bakgrund där anpassningsspårning eller anpassningsspårning har justerats manuellt.
Till exempel ökades anpassningsspårningen, dvs. utrymmet mellan tecknen, i rubriken. Det visas här.
Att Anpassat spårning betyder undertypning och görs alltid automatiskt i InDesigns Metriskläge. Det finns bokstavsparen som lämnar luckor i ordet. Till exempel är det fallet med bokstavsparet "VA" i ordet VANDALEN. Många teckensnitt har s.k. undertypningstabeller där avstånden för vissa bokstavsparen redan beaktas som standard. InDesign använder dessa standardinställningar i Metriskläge. Om du ändå manuellt justerar spårningen kommer det också att visas i turkos i dokumentet.
• Kryssrutan Ersätt teckensnitt är aktiverad som standard. De rosa bakgrunderna visar var i dokumentet det har arbetats med en skrift som nu inte är tillgänglig. Det kan hända oftare när man arbetar i team eller laddar om äldre dokument på en ny enhet.
• Kryssrutan Ersätt glyfer är inaktiv som standard. Om den aktiveras visas ersatta glyfer med mörkgul bakgrund. Ersättningen kan ha skett automatiskt. Om du t.ex. väljer stor initial för en text, väljer InDesign - om den finns - den stora initialsnittet och ersätter de skrivna tecknen med initialstecknen. Eller så har du i texten placerat enskilda bokstäver för en snyggare visning med en alternativ representation av tecknet via Glyfpanelen. Båda visas då i mörkgult.
Exempel: Med Minion Pro (detta teckensnitt har en stor initialssnitt):
Den andra delen av avsnittsregistret handlar om Konturhantering, dvs. den förträngande beteendet hos grafik gentemot text i dokumentet.
• Den första kryssrutan Justera text bredvid objekt är inaktiv som standard. Om du aktiverar den, kommer texten till vänster om ett objekt att justeras mot objektet i blockjustering. Det kan ha fördelar rent visuellt, särskilt om det t.ex. finns ett snett eller oregelbundet objekt i en text. På så sätt ser det fria utrymmet mellan objekt och text rent ut, eftersom den vänstra texten justeras mot kanten och inte vänsterjusteras med luckor till objektkonturen. Om bredden på raden till vänster inte är särskilt stor kan det dock uppstå stora luckor i texten. Därför måste du överväga om du vill aktivera kryssrutan eller inte. För sällsynta fall där det kan behövas behöver du inte särskilt markera kryssrutan. Det är dock värt att veta att du när som helst mycket snabbt kan aktivera den i Förinställningarna.
Exempel: Rektangel en gång normal i texten och sedan en gång lutad ca 30 grader.
• Den andra kryssrutan Fortsätt till nästa radavståndssteg är den enda av de tre kryssrutorna som är aktiverad som standard. Enligt Adobes InDesign-hjälp flyttar denna option "den text som påverkas av konturhanteringen till nästa textrad under ett konturhanteringsobjekt. Om denna option inte är aktiverad kan textraderna hoppa så under ett objekt att texten inte är justerad mot text i intilliggande kolumner eller textramar. Denna option är särskilt användbar om du vill säkerställa att texten är justerad efter grundlinjerutnätet."
I en situation är det lämpligt att inaktivera denna option: Till exempel, om en bild placeras över flera kolumner i en flerkolumnstext (utan grundlinjeraster!), ser denna åtgärd till att texten fortsätter lika långt i alla kolumner nedanför bilden. Det har fördelen att det skapar en slags imaginärt grundlinjeraster även under bilden. Annars kan raderna eventuellt inte ha enhetlighet över kolumnerna. 
• Den tredje kryssrutan Konturhantering påverkar endast text under är inaktiv som standard. Om kryssrutan aktiveras beaktar objektets konturhantering också hierarkin där det befinner sig. I InDesign kan du placera objekt och texter antingen via kontextmenyn fram och bak eller via lagerpanelen upp och ner. Om kryssrutan aktiveras trycks texten endast undan från ett objekt om den har placerats på ett lägre lager eller står bakom objektet på samma nivå. Jag rekommenderar att lämna kryssrutan inaktiv. Å ena sidan kan du kompensera effekten genom att aktivera alternativet ignorera konturhantering i textramsdialogen. Å andra sidan är det generellt en bra idé att placera textramar högst upp i hierarkinivån. Vid utmatning tas transparenta objekt med i beräkningen av bakgrunden. Till de transparenta objekten räknas redan skuggor av texter eller objekt.
Dessa skulle omvandlas till piksler som onödigtvis omvandlar textelement. Det är därför bäst att placera textlager överst och grafiklager längst ned. Och denna grundregel skulle köras i absurdum med aktiverad kryssruta Konturhantering påverkar endast text under.
7. Enheter och indelningar
På detta flik kan du via rullgardinsmenyn i fältet Horisontell och Vertikal ställa in måttenheten som InDesign ska använda för beräkningar. Förutom millimeter kan du också använda punkt, tum, pixel etc.
I avsnittet Tangentsteg kan du stegstorleken för piltangenterna (om du t.ex. flyttar ett objekt med dem), standard för förhållandet mellan teckenstorlek och radavstånd, spårning och anpassningsspårning samt grundlinjeavståndet.
8. Raster
På den här fliken kan du om så önskas ställa in en annan färg för grundlinjeraster. Dessutom en parameter för var rasterlinjen ska börja i förhållande till format- eller textkanten, samt en för indelningen. Om du arbetar med en fast layout och mönstersidor med jämnstora textramar, rekommenderas det att du ställer in början på värdet 0 relativt till den övre textkanten. På så sätt får texten en fast anknytning till den omgivande ramen.
I avsnittet dokumentraster kan du definiera en passande ruta för ditt layout med önskade delområden, där du sedan kan placera layoutelementen jämnt efter.
9. Riktmärken och Monteringsyta
Här kan du ställa in färger förvisning av marginaler, spalter, skärmärken, informationsområde, förhandsvisningsbakgrund (det behöver inte alltid vara grått) och intelligenta riktmärken.
Under riktmärkesalternativ kan du med ett värde i pixel bestämma hur nära ett objekt måste vara en riktmärkeslinje för att anpassas till den.
Med alternativen för intelligenta riktmärken kan du bestämma var objekt ska anpassas till dem. Slutligen kan du i monteringsytsalternativen ställa in storleken på monterings- och därmed arbetsyta.
10. Ordbok
På den här fliken kan du först ställa in språket och önskad stavning (bara för tyska finns det tre olika stavlägen, med Schweiz till och med fem).
Genom det lilla plustecknet nedan kan du också lägga till en annan ordbok (det är en *.udc-fil), även utöver en som redan finns. InDesign konsulterar då båda ordböckerna i följd vid textinmatning. Genom minustecknet kan du ta bort ordböcker från listan.
Nedan kan du justera visningen av enkla och dubbla citattecken genom en rullgardinsmeny.
För att lägga till undantagslista från en extern användarordbok till den sparade dokumentlistan ställer du in en kryssruta i läsa in användarordbok i dokument.
Genom att välja alternativet omtextning av alla stycken vid ändring kommer styckena att omtextas när inställningarna för skapa med ändras eller när du lägger till eller tar bort ord med kommandot ordbok.
11. Stavning
Här kan du ställa in vad InDesign ska söka efter fel enligt det tidigare inställda ordboken. Genom att aktivera dynamisk stavningskontroll understryker InDesign felstavade ord direkt under inmatningen.
För att markera olika fel kan du välja en färg för var och en.
12. Autokorrigering
Här kan du ange termer som ofta skrivs fel (t.ex. genom bokstavsblandning) (via Lägga till) och nedan den korrekta stavningen. För längre termer kan du också ange en förkortning och under det helt utskrivna ordet. InDesign kommer då att korrigera dessa termer automatiskt under inmatningen.
13. Anteckningar
Här kan du ställa in färgen som en anteckning markeras med i texten samt om en snabbinformation ska visas vid muspekaren.
Du kan också aktivera stavningskontroll eller sök/ersätt för anteckningar.
14. Spåra ändringar
På den här fliken kan du ställa in text- och bakgrundsfärgerna för spårade ändringar (meny Fönster>Redaktionella uppgifter>Spåra ändringar) av text som har lagts till, tagits bort och flyttats när dokumentet redigeras av olika användare.
15. Textlägesvisning
Här kan du ställa in teckensnitt, storlek, radavstånd, textfärg och bakgrund för textläget. Du har också möjlighet att välja en annan stil, t.ex. Klassiskt system för gul text på svart bakgrund eller Terminal (grön på svart). Dessa inställningar påverkar textvisningen i textlägesfönstret, men inte i layoutvyn.
Du kan också välja en visningsalternativ för markören.
16. Visningsprestanda
Här kan du ställa in standardvisningsalternativen som ska användas för att öppna alla dokument. Dessutom kan du anpassa inställningarna med vilka dessa alternativ definieras. Varje visningsalternativ har sina egna inställningar för visning av rasterbilder, vektorgrafik och genomskinlighet.
• Snabb: Ritningar en rasterbild eller en vektorgrafik som en grå ruta. Det här alternativet är lämpligt för snabbt bläddra genom trycka med många bilder eller transparens effekter.
• Rita en bildskärmsversion av låg upplösning, tillräckligt för identifikation och positionering av en bild. Det här är standardalternativet och det snabbaste sättet att visa en bild.
• Rita en rasterbild eller en vektorgrafik med hög upplösning. Med den här inställningen uppnås högsta kvalitet, men visningshastigheten är långsammare (beroende på datorkonfiguration och bildupplösning) än de andra alternativen.
Vid behov kan du anpassa standardinställningarna genom att justera skjutreglagen för raster- och vektorgrafik samt för genomskinlighet separat.
Du kan senare temporärt ändra inställningarna i dokumentet genom menyn Vy>Visningsprestanda. Dessa inställningar påverkar bara visningen - inte utmatningskvaliteten.
17. Svartrepresentation
Här kan du ställa in hur färgen svart ska visas både på skärmen och exporteras. En ren svart består av 100% svart och verkar blek i jämförelse med en djupsvart, som har en färgtäckning på 400% (i CMYK-läge) (nämligen 100% cyan, magenta, gul och svart vardera) och framstår som mer övertygande för skärmåtergivning (till exempel som interaktiv PDF-fil). I detta fall kan du också välja inställningen Visa alla svarta nyanser som djupsvart, vilket skulle vara felaktigt för tryck.
Kryssrutan Övertryck svart bör endast avaktiveras i undantagsfall, annars skulle färgade bakgrunder undvikas där svart text förekommer, vilket kan leda till registerproblem vid tryck på grund av pappersveck. 
18. Filhantering
Vid ett program- eller systemkrasch sparas det aktuella tillståndet för det öppna dokumentet i en systemmapp på InDesign. Vid behov kan du välja en annan lagringsmapp för detta genom knappen Bläddra.
I avsnittet Spara InDesign-filer kan du anpassa antalet senast använda dokument som listas både på startskärmen och i menyn Arkiv>Senast använda filer.
För Snippet-import kan du ställa in om de ska placeras vid den ursprungliga eller nuvarande markörens position.
I avsnittet Kopplingar kan du ställa in hur InDesign ska hantera dokument med länkade bilder eller grafik vid öppning.
Standardinställningen är att dessa ska kontrolleras och att det ska sökas efter saknade länkar. I undantagsfall kan det vara meningsfullt att inaktivera dessa alternativ. 
19. Urklippsalternativ
Om inställningen Föredra PDF vid infogning är aktiverad, kan en Illustrator-grafik som InDesign behandlar som en grupp mindre objekt inte redigeras i InDesign. Därför bör detta alternativ vara inaktiverat.
För att infoga text via urklipp kan du längst ner ställa in om även formatering etc. från källtexten ska behållas eller om endast ren text ska infogas. 
