Hitta lämpliga modeller
Figur 3.1: Många fotografer känner till extraordinära platser, har omfattande utrustning och idéer för fantastiska foton - men det som saknas är modellerna som tillsammans med fotografen förverkligar bildidéerna. Den här delen ska hjälpa er att enklare få tag på lämpliga modeller. Nikon D3X med 2,8/14-24mm Nikkor. 1/200 sekund, bländare 22, ISO 100.
(Foto © Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Fotografera partner
Att fotografera livspartnern (eller, beroende på synvinkel: livsövergångspartnern) är först och främst det mest uppenbara. Denna person (åtminstone tidsmässigt) står i stort sett till fotografens förfogande. Det finns emellertid också några allvarliga nackdelar som gör att fotografering av partnern framstår i ett annat ljus.
• När man fotograferar sin partner saknas det nödvändiga avståndet. Den mycket intima relationen är inte bra för ett professionellt samarbete som modell och fotograf. Särskilt inte när det handlar om akt- eller erotiska foton.
• Om fotona inte lyckas kan det leda till påfrestningar inom den mellanmänskliga relationen. Att skylla på varandra kan vara ett problem; liksom att ständigt vara utsatt för besvikelse när fotografen till exempel kommer hem med foton av andra modeller som kanske är bättre. "Du har inte ansträngt dig tillräckligt" kan vara klagomålet från modellens synvinkel; eller "Du ser helt enkelt ut så" motargumentet från fotografen. Inget av detta är en bra grund för en harmonisk samvaro … Det är enklare om modellen och fotografen kan gå skilda vägar om det inte lyckas.
• Små missförstånd, som kan uppstå vid varje fotosession, kan explodera till en "statsaffär". Mot sin livpartner kan man lättare bli otålig; särskilt vid beskrivning av poser kan det snabbt leda till "bråk i äktenskapet."
• Det blir särskilt svårt om livspartnern endast delar fotointresset begränsat; det är inte heller alla som gillar att posera framför kameran. Och det händer ofta att foton tas bara för att göra en tjänst åt partnern - vilket ofta känns tvunget (eftersom det är det).
• Planerad användning av foton kan senare också leda till oenigheter. Särskilt om ingenting konkret har avtalats i förväg och fotonen sedan, till exempel eftersom de är särskilt lyckade, publiceras av fotografen - något som inte alltid uppskattas av modellen, särskilt vid erotiska foton.
• Så fort jag tar kameran i hand är jag "chefen". Jag är van vid att dirigera mina modeller med en (artig) befallande ton. Men även om jag är artig - det är fortfarande en befallande ton. Och detta kan leda till gnissel om en av partner plötsligt leder och tänker mindre partnerskapligt än vanligt i förhållandet (där båda parter är jämställda). Det är åtminstone ovanligt om en av partner plötsligt blir "bestämmande" (med kameran i hand). Men om det uppfattas som obehagligt blir fotosejouren en plåga (vilket definitivt syns i resultaten!)
Det finns förmodligen fler anledningar till varför det inte är klokt att fotografera ens egen fru eller flickvän (eller motsvarande man eller pojkvän). Här har bara de viktigaste listats.
Figur 3.2: Min dåvarande flickvän (och nuvarande fru) fotograferade jag i början av min karriär. Men jag var oftast för otålig och fotosessionerna slutade ibland till och med i bråk, så småningom kom vi överens om att jag borde fotografera främmande modeller istället. 
(Foto © Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
I bekantskaps- och vänskapskretsen
Alla har (fler eller färre) sociala kontakter, en miljö. Både professionellt och privat.
Att fråga potentiella modeller i en professionell miljö bedömer jag som mindre lämpligt. Det beror naturligtvis på den specifika situationen. Men både modellens avslag och senare oenigheter vid framgångsrik utförande av fotosessionen (till exempel angående fotonas användning) kan belasta det framtida professionella samarbetet. Speciellt när det handlar om erotiska fotosessioner bör ni därför hellre avstå från att fråga den attraktiva chefsekreteraren om hon vill stå framför er kamera som modell.
Något annat är när er (fotografiska) skicklighet har spridit sig i företaget och ni blir tillfrågade av någon av medarbetarna. Då är det naturligtvis helt OK att göra fotograferingarna. Men klargör noggrant (och helst skriftligt!) innan om och hur (och var) de resulterande fotona av er kan publiceras.
I den privata vänskapskretsen däremot är det naturligtvis inget problem att fråga om någon av era bekanta vill ta foton! Klargör dock även här innan om och hur fotona får användas!
Om den potentiella modellen däremot är vännen till er bästa vän, bör ni avstå från (akt- och erotiska) bilder om ni vet att nämnda vän är mycket svartsjuk! En god vänskap är trots allt mer värdefull än bra foton; dessutom kommer ni att ha tillräckligt med tillfällen att hitta och fotografera modeller!
Figur 3.3: Gerriet är maken till en av mina första modeller. Eftersom kontakten aldrig avbröts bad hans fru mig att någon gång göra en testfotografering med honom för att se om han är lämplig som modell. Jag tycker: ja! Absolut! Nikon D3X med 1,4/85mm Nikkor. 1/125 sekund, bländare 5,6, ISO 100.
(Foto © Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 3.4: Raka barnmodeller kan man lätt rekrytera inom vänskaps- och bekantskapskretsen. Där hjälper det mycket om fotografen känner mamma eller pappa väl. Nikon D4 med 1,4/85mm Nikkor. 1/100 sekund, bländare 2,5, ISO 640.
(Foto © Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Omh du är medlem i dans- eller idrottsförening, borde du leta efter modeller där, för idrottare har en mycket bra kroppsuppfattning och brukar också gärna fotograferas (för de är stolta över hur de format sina kroppar genom nästan daglig träning). Speciellt för akt- och erotikfoton är idrottsmän/kvinnor på grund av sina välformade kroppar ofta mycket lämpliga.
Figur 3.5: De flesta idrottare har inte bara tränade kroppar och en över genomsnittet bra kroppskontroll, utan också en ganska avslappnad och naturlig inställning till sin egen nakenhet. Perfekt för att då och då agera som nakenmodell framför kameran. Nikon D3X med 2,8/105mm Makro Nikkor. 1/125 sekund, bländare 7,1, ISO 100.
(Foto © Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
På gatan, när du handlar, osv.
De bästa modellerna har jag i det förflutna "hittat" på gatan själv. När jag handlar, på väg från A till B, när jag tankar eller till exempel också på evenemang.
Visst, det är inte alla som tycker om att prata med en främling i allmänhet. Men varför egentligen inte? Är det något dåligt att fråga någon om de vill jobba som modell? Det tycker inte jag!
Även om jag söker modeller för aktfotografering har jag inga problem med att säga det på precis det sättet.
Notera: Det finns tillräckligt med fotografer som gärna tar aktfoton, men innerst inne anser att modelljobbet är något förkastligt. Med denna inställning kommer de aldrig att ta enastående bra foton och det blir dessutom svårt för dem att hitta nya modeller. Som fotograf får man inte tycka att det är något "dåligt" med det - annars är man fel person för ämnet!
Figur 3.6: Jag söker inte medvetet potentiella modeller. Men när jag är ute och cirklar, till exempel när jag handlar, och ser en lämplig person, så tar jag kontakt. Sandra till exempel "upptäckte" jag i varuhuset i parfymafdelen. Jag gav henne genast mitt visitkort och efter ungefär 3 veckor kontaktade hon mig. Vår testfotografering varade bara 15 minuter. Det var tydligt för mig direkt att Sandra, för övrigt helt utan tidigare kameraerfarenhet, är mycket fotogenisk. Nikon D4 med 2,8/70-200mm Nikkor. 1/100 sekund, bländare 3,2, ISO 100.
(Foto © Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Jag blir ofta frågad hur jag gör när jag pratar med potentiella modeller på gatan. Nu har jag ingen specifik, fastlagd "tillvägagångssätt". Jag är mycket spontan och om jag ser någon som jag anser lämpad för fotografering, då pratar jag bara med personen. Jag presenterar mig kort med namn och yrke, säger att jag just nu söker nya modeller för olika projekt, och överlämnar sedan mitt visitkort. På detta (mycket vigtiga!) står mitt namn, adress, telefon- och mobilnummer och min hemsida www.jensbrueggemann.de. Där kan de som blivit tilltalade sedan utan förpliktelser informera sig om mig och granska mina arbeten.
Nu tänker vissa av er "Ja, som yrkesfotograf med många referenser är det lätt att få nya modeller. Men vad gör jag som nybörjare som är helt i början av modellfotografering?"
Mot denna synpunkt talar flera punkter:
• För det första började även jag som (amatör-) hobbyfotograf. Redan då rekryterade jag nästan alla mina modeller på gatan. Så att "övertyga" modellerna fungerar även om man bara har ett fåtal foton att visa - så länge dessa bara uppskattas av modellerna!
• För det andra är jag till och med övertygad om att det ibland kan vara lättare för en amatörfotograf att få nya modeller, för som yrkesfotograf måste jag insistera på att varje modell undertecknar ett kontrakt och att jag kan använda foton obegränsat kommersiellt. Amatörfotografer bryr sig ofta inte om att kunna använda fotonen kommersiellt eller har inte för avsikt att publicera de tagna bilderna. Denna punkt är särskilt betydelsefull för akt- och erotikfotografering, eftersom många människor skulle låta sig fotograferas litet eller inte alls klädda - men är inte överens om att publicera dessa resultat. Men jag som yrkesfotograf måste insistera på att jag kan använda foton, för annars kan jag inte göra något med dem. Och det är det som gör att vissa av modellerna jag frågat ändå hoppar av.
Notera: "Träffsäkerheten" (alltså procentandelen av modellerna jag pratat med, varav jag sedan faktiskt fotograferat) är ganska hög! Jag kan inte ange exakta siffror eftersom en del intressenter kontaktar mig först efter år (jag har haft modeller som kontaktat mig för fotografering först efter 10 år!). Men jag uppskattar att mer än 50% av de potentiella modeller jag pratat med faktiskt kommer till mig för fotografering förr eller senare.
Figur 3.7: Visst kräver det en viss grad av mod att prata med främlingar, dessutom mycket attraktiva unga kvinnor, men så dåligt som många fotografer föreställer sig är det egentligen inte. Trots allt ger vi ju en komplimang till personen som blivit tilltalad. Indirekt säger vi inte annat än: "Du ser fantastisk ut och därför skulle jag vilja fotografera dig." Och även Rebecca tog det som en komplimang när jag pratade med henne vid ett rött ljus och gav henne mitt visitkort. Hon har varit workshopmodell på mina fotoreseb till Ibiza och Andalusien flera gånger. Nikon D3X med 2,8/105mm Makro Nikkor. 1/200 sekund, bländare 10, ISO 100.
(Foto © Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Modellforum på internet
På internet finns det några modellforum och -communitys. www.model-kartei.de, www.fotocommunity.de, www.one4model.de och www.stylished.de är de mest kända i Tyskland.
Där samlas många olika modeller. Professionella såväl som nybörjare, pålitliga såväl som de som bara registrerade sig en gång och fortsätter existera som "kistlik". Många av dem (de "bättre"?) gör bara "pay-shootings" (så de tjänar delvis sitt uppehälle genom att modella), vissa också "TFP-fotoshootings" (TFP = time for pictures; modellerna investerar tid och vill få bilder i utbyte).
Den som vågar kontakta modeller mer i anonymiteten av internet trivs här väl.
Men jag föredrar fortfarande att prata med människor "live" på gatan; där är träffsäkerheten högre och denna metod är enligt mig mindre tidskrävande. Dessutom har jag på detta sätt kunnat bedöma de personer jag pratat med personligen. I internetforum ser man ju först bara (ofta välredigerade) bilder samt en mer eller mindre betydelsefull självframställning.
På workshops
En bra metod att lära känna nya modeller (och även testa på fotogenitet, förmåga att förändra sig och motivation), är att delta i fotoworkshops. Här kan man fotografera modeller för relativt lite pengar och samtidigt lära sig något!
Figur 3.9: Elida är inte bara vacker, utan också en mycket talangfull modell. Förmågan att ta effektfulla poser verkar ligga henne i blodet. Dessutom är hon alltid pålitlig och punktlig, varför jag har använt henne vid flera tillfällen för mina reklamfotosessioner och på workshops. Nikon D4 med 2,8/70-200mm Nikkor. 1/250 sekund, bländare 16, ISO 200.
(Foto © Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
"Under en fotoworkshop har deltagarna goda möjligheter att inte bara lära känna nya modeller, men också se direkt hur samarbetet med modellen fungerar. Slutligen resulterar fantastiska resultat från en fotografering främst när "kemin" mellan fotografen och modellen "stämmer". Och för att bedöma om framtida fotografiska samarbeten kommer att vara framgångsrika är fotoworkshops (också) mycket lämpliga!
Men notera att du bara kan bedöma om en av workshop-modellerna är lämplig för ytterligare projekt om du under workshoppen också har möjlighet att fotografera ensam med modellen. Vid så kallade "grupp-shootings", det vill säga när en hel grupp fotografer fotograferar modellen samtidigt, finns det alltid en eller två något mer erfarna deltagare som tar ledarskapet och instruerar modellen i poser för alla andra fotografer. Den enskilda fotografen lär sig ingenting i sådana workshops, för det avgörande är effektivt samarbete med modellen, och det lär man sig bara genom att själv tvingas övervinna sin blyghet och ge tydliga regiinstruktioner."
Genom modelldelning
Modelldelning är att dela modellens arvode (och eventuella andra kostnader som studiehyra för fotostudior eller platsavgift för andra lokaler) mellan flera fotografer.
I mina ögon finns det alltid lite "snålhet" förknippad med modelldelning, för om fotografer delar en modell, innebär det ju att de - för att spara pengar - gör kompromisser i samarbetet, som nödvändigtvis blir mindre intensivt än vid en enskild fotografering (där förhållandet fotograf till modeller är 1:1).
För en första bekantskap och för att se hur bra modellen klarar sig framför kameran är modelldelning dock lämpligt.
Genom mun-till-mun-reklam
Mun-till-mun-reklam är det bästa sättet för fotografer att få nya modeller. Dock är mun-till-mun-reklam inte styrbar, eftersom fotografen själv inte kan driva den aktivt. Det ligger inte i hans eget tycke när modellerna kontaktar honom av sig själva. Mun-till-mun-reklam är alltså inte lämplig för att kasta modeller till ett specifikt foto-shooting.
Fotografen kan bara göra ett bra arbete och hoppas att hans nöjda kunder (och modellerna) är så nöjda med hans arbete att de rekommenderar honom vidare.
Bild 3.11: Tiana kom till mig genom mun till mun-reklam. Jag hade fotograferat en vän till henne på den tiden och resultaten gillades av modellen och hennes vänner, så Tiana vågade slutligen och sökte som modell hos mig.
(Foto © Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
OBS: I nästa del av denna tutorialserie handlar det om att hitta extraordinära, effektiva eller åtminstone lämpliga platser för modellfotografering. Det är viktigt att platsen passar till bildidén. Ibland har dock platsen så stor påverkan på bildidén att den (åtminstone delvis) framgår av valet av plats. Tänk till exempel på en västerndekor: Om fotografering ska göras där kommer fotografen säkert inte att välja temana "inlineskater", "borgfröken", "Cars & Girls" eller "HipHop"...
