Skisslegende:
Fotografering är fortfarande på 2000-talet, i datorernas, bildbehandlingens och digitala kamerornas tidsålder, fortfarande "att måla med ljus". Ser man dock på de flesta fotoböcker och fototidningar, får man intrycket att kameratekniken ensam avgör om man tar bra foton. Ämnet "ljusutrustning" behandlas styvmoderligt, ibland inte ens nämns.
Jag menar inte att missförstå mig här: En mångsidig, välbyggd digital systemkamera med högkvalitativa optik, därtill en kraftfull dator, omfattande programvara, bra tillbehör etc. är viktigt för hobbyfotografering! Men jag känner många fotografer som äger två eller tre kameror, men inte alls kan stolta över någon ljusutrustning.
Ofta råder föreställningen att så snart man använder ett blixtsystem för att fotografera, ser fotona "konstgjorda", "studioaktiga" eller helt enkelt "mindre atmosfäriska" ut. Först för tre månader sedan träffade jag en engagerad amatörfotograf på ett fotofestival, där jag höll i en workshop som lärare, som entusiastiskt berättade för mig om de många "naturliga" ljusstämningarna han gillar att fotografera.
Men enligt hans felaktiga åsikt finns de bara "någonstans", men går inte att återskapa "konstgjort", alltså med hjälp av ett blixtsystem. Han ansåg att dessa ljusstämningar som han älskar så mycket bara kan hittas med mycket tur och att i sådana fall är "den lyckliga stunden" avgörande, eller den "ursprungliga" fotografens förmåga att upptäcka (se) en sådan ljussituation och därefter fotografera den kunnigt perfekt och utan ytterligare hjälpmedel.
Här hade jag två invändningar: För det första är det väldigt frustrerande att bara sällan hitta sådana fantastiska ljusstämningar, särskilt eftersom man inte alltid har en modell med sig som man sedan kan fotografera. Och för det andra skulle fotografens yrkesliv bli betydligt enklare om vi var kapabla att själva skapa sådana fantastiska ljusstämningar för att sedan kunna ta anmärkningsvärda foton när vi har tid, lust och en passande modell tillgänglig!
Kort sagt: Jag vill inte nöja mig med att vara övergiven åt slumpen, utan vill själv, kreativt, skapa förutsättningarna för att kunna ta uttrycksfulla foton. Under workshoppen på fotofestivalen återskapade vi för övrigt sådana ljusstämningar, och den nämnda amatörfotografen blev så entusiastisk över det att han samma dag frågade mig om lämpliga blixtenheter för honom.
Kontrollerade ljusförhållanden i studion
Många amatörfotografer har inrättat en egen liten fotostudio i källaren, på vinden eller även i det hemtrevliga vardagsrummet. Andra är medlemmar i fotoklubbar, tar kurser på folkhögskolan eller deltar i fotoworkshops för att fotografera modeller under idealiska "laboratoriebetingelser", alltså med studioblixtsystem och olika färgade bakgrunder och olika accessoarer. Studior lockar många amatörfotografer, eftersom de har en aura av högsta professionalitet. Fördelen med en fotostudio är att man, fri från platsbekymmer, kan ägna sig åt fotografering för att så målinriktat kreativt förverkliga sina egna idéer med olika ljusformare.
Märkligt nog är det särskilt nybörjare och engagerade amatörfotografer som verkligen "brinner" för att arbeta mot en neutral bakgrund med modeller. Även jag hade vid början av min karriär 1998 ett innerligt önskemål att enbart fotografera mot bakgrunder (av papp) där jag kunde fota modellerna helt och hållet utan att någon annan störande bakgrund skulle förstöra den "professionella" - så tänkte jag då - bildverkan.
Nuförtiden tenderar jag att använda rekvisita och mattor och andra golvbeläggningar för att platsen just inte ska se ut som en fotostudio...
Skuggfri belysning
Den (i stort sett) skuggfria belysningen, tillsammans med en high-key-bildkaraktär, betraktas av många bildtittare och fotografer som det ultimata inom belysningsmöjligheter. Orsaken till detta kan vara att det här råder uppfattningen att en sådan belysning kräver mer skicklighet av fotografen än andra typer av belysning, där jag anser att det snarare är tvärtom.
Den mjuka, skuggfria belysningen av modellen är dock idag ofrånkomlig inom erotikfotografin.
Avsaknaden av skuggor framhäver smickrande modellen, hudfel belyses inte utan mjukt, och det mjuka ljuset ger en "delikat" karaktär åt bilden. En naturlig pose stöder ytterligare den mjukt drömmande bildutsagan.
Sidoljus och sidosken i studion
Slående och uttrycksfulla är vanligtvis belysningar när de träffar modellen från sidan som sidoljus eller sidosken och så skapar mörka kroppspartier bredvid ljusa områden. Sidoljuset formar kroppens former på ett bra sätt, jämfört med det "platta" verkande följeljuset.
Sidoljus placeras vanligtvis cirka 45° från objektivets axel. De kraftiga skuggor som uppstår kan vanligtvis enkelt mildras med hjälp av reflexskärm eller en andra ljuskälla.
Sideljus, även känt som direkt sidoljus, som träffar motivet i en vinkel på cirka 90°, används som effektbelysning vid nakenfotografering och är en populär metod för att tydligare framhäva och betona kroppsformerna, som t.ex. en vacker rumpa på modellen.
Särskilt hos män kan de välbyggda, muskulösa partierna framhävas på ett utmärkt sätt på detta sätt.
Ditt (manliga) modell kommer att vara entusiastisk över fotograferingsresultaten!
Sideljus används för att uppnå plastiska resultat, vilket erfarenhetsmässigt förstärker den erotiska effekten av modellens motsvarande kroppsdelar (som här med rumpan). Om de kraftiga skuggorna som uppstår på grund av detta direkta sidoljus ska ljusas upp eller om de bör förbli opalade för att betona den tredimensionella karaktären i nakenfotot är en fråga om fotografens smak och det bildidé han avser.
Jag använde här nästan lika starkt 2:a ljus vid den här fotograferingen, även det placerat från sidan.
Om ljus placeras från båda sidor riktat mot modellen, kallas det även för "ljungrepp". Maria visade sig verkligen vara sportig under vår fotografering, eftersom det inte var lätt att gång på gång pricka in mitten på den lilla trampolinen, och samtidigt skapa så vackra och eleganta figurer i luften. Maria var tvungen att göra nästan 200 hopp, och många fler vackra foton togs den dagen i mitt studio.
Backlightfotografering i studion
Backlightfotografering i studion, eller generellt inomhus, är betydligt svårare att genomföra. Användningen av en motljusskärm är ett absolut måste för att undvika ljusinsläpp i objektivet. Ofta måste ytterligare åtgärder vidtas; jag sätter ofta upp två avskärmare ("ljusslukare") bakom vilka jag ställer mig för att fota genom dem.
Viktigt vid bestämning av rätt exponering är att mäta ljuset med ljusmätaren genom att hålla ljusmätaren med kalotten mot vinkelhalveraren mellan fotografen och modellen.
Ljusreflexer i ögonen
I erotisk fotografi är ljusreflexer i ögonen förmodligen önskvärda i de flesta fall, eftersom de "livar upp" och "klargör" modellens blick. Om man avstår från denna lilla ljusreflex kan blicken dock uppfattas som "kall", "död", "oberörd" eller till och med "hotfull".
Ifall man har valt en ljusuppsättning som inte automatiskt genererar en ljusreflex i modellens ögon, kan man använda en liten systemblixt monterad på blixtfoten på kameran.
Denna, inställd manuellt, bör vara tillräckligt stark för att skapa en ljusreflex i ögonen, men samtidigt tillräckligt svag för att inte störa belysningssituationen.
Ljusreflexerna i ögonen gör att modellens blick "klart" och "livfullt" även i denna fotografering.
Simulering av utomhusfotografering i studion
Det är inte alltid man har tid eller budget att ta de planerade fotona på den bäst lämpade platsen. Jag har fått flere förfrågningar från olika kunder som då har beställt en simulering av utomhusfotografering i mitt studio. Val av lämpliga bakgrunder och ett naturligt ljus (med en huvudljuskälla och - om överhuvudtaget - en reflexskärm) räcker oftast för att skapa intrycket av en avlägsen (ofta även exotisk) plats. Så kunde jag till exempel med en speciellt inköpt linoleummatta som bakgrund ge intrycket av havet med vågor.
Likväl viktigt som en passande bakgrund, som helst bör fotograferas ur fokus för att verka mer autentisk (genom användning av ett teleobjektiv med så öppen bländare som möjligt), är rätt belysning av scenen.
I naturen finns bara en ljuskälla, solen, som beroende på väderleken kastar sina strålar diffust eller skarpt mot jorden. Allt annat naturligt ljus på jorden är reflektioner, och på samma sätt bör du gå tillväga vid ljusuppbyggnaden för att uppnå så autentiska foton som möjligt.
Ljusförhållanden på platsen
Till skillnad från i studion, när man fotograferar på platsen, stöter man på svårare ljusförhållanden att "kämpa" med. Beroende på vind- och väderförhållanden kan solljuset vara föremål för kraftiga ljushetsvariationer när moln (-fält) drar förbi, vilket gör att en korrekt exponering blir svår. Speciellt när man mäter ljuset med en handexponeringsmätare och sedan fotograferar med manuella kamerainställningar är det viktigt att ständigt mäta ljusheten vid objektet (vår modell).
Många av er kan säkert säga att detta inte intresserar er alls, eftersom ni föredrar att använda er inbyggda exponeringsmätare i kameran ändå. Men tro mig, en ljusmätning (det faktiskt befintliga ljuset mäts med en handexponeringsmätare på objektet) är generellt att föredra framför en objektmätning (ljusreflektionen av objektet mäts, inte ljuset i sig)! Nackdelen med objektmätningen (till exempel med en inbyggd exponeringsmätare i kameran) är att en korrekt mätning endast säkerställs om vår modell har neutralgrå klädsel, ansikts- och hårfärg, och dessutom står framför en neutralgrå bakgrund. Detta kommer lyckligtvis inte inträffa oftast, men exponeringsmätaren antar vid objektmätningen att objektet som ska mätas ger en neutral grå reflektion i ljushet, eftersom exponeringsmätaren behöver ett referensvärde för att kunna genomföra en mätning.
Om ni nu endast litar på er inbyggda exponeringsmätare kan det hända att bakgrunden påverkar mätningen så mycket att ert motiv blir över- eller underexponerat. Och även om - av en slump - en mätning ger en nästan korrekt tids-bländarkombination, så betyder det långt ifrån att ljusförhållandet inte kan ändras på ett sätt som t.ex. att det befintliga ljuset på modellen förblir detsamma, men plötsligt dra upp mörka moln, vilket skulle lura kamerans exponeringsautomatik och leda till ett överexponerat huvudmotiv.
En mörk bakgrund, t.ex. mörka trädstammar, påverkar exponeringsmätningen när ni använder objektmätningmetoden med er inbyggda exponeringsmätare i kameran. Resultatet skulle vara en kraftigt överexponerad modell (när bakgrunden, som här, tar upp mycket utrymme i bildkompositionen). Det är bättre att mäta det befintliga ljuset direkt med en handexponeringsmätare vid objektet.
Det är inte enkelt eftersom växlande väder eller molnrörelser förhindrar en konstant ljushet, att fotografera med blandljus. Den nya generationens batterigeneratorer gör att arbetet med blixtljusen utomhus blir en ren njutning, men så snart molnrörelser skapar varierande solljus måste den naturliga solljusandel mätas ständigt på nytt om man vill uppnå konsekventa resultat. Men jag lovar er, om ni tar er an denna utmaning kommer ni att bli belönade med extraordinära resultat, inte vardagliga!
Tillgängligt ljus
Till skillnad från studiobilder, som på grund av perfekt belysning snabbt kan kännas "sterila", är det möjligt att med erotiskfotografi av available light förmedla en intim, erotisk karaktär i bilderna. Med begreppet Available Light förknippar man bilder med lite, befintligt ljus. Därför kommer generellt bilder i Low-Key-stil att vara förstahandsvalet för att implementera egna bildidéer vid Available Light.
För att verka mer trovärdig och därmed även mer erotisk, kan sådana bilder med fördel fotograferas suddiga. Bildens budskap förstärks och ni kan undvika användning av ett besvärligt stativ.
Exponeringstider runt 1/8 sekund är lämpliga för att uppnå en suddighetseffekt som är tillräckligt stark för att tydligt uppfattas, men samtidigt inte för kraftig för att göra motivet obekant.
Bilden togs på ett hotellrum klockan 4 på morgonen, endast med hjälp av lampan som delvis syns längst upp i bildkanten.
Fotografering i solljus
När jag fick min första fickkamera av min far när jag var ungefär 10 år, gav han mig det välmenande rådet att se till att solen alltid var bakom mig, annars skulle fotona inte bli bra.
Detta kan - förenklat - ha varit sant även för de kameror som fanns på den tiden, men för de högmoderna digitala spegelreflexkamerorna med sina många avancerade automatikfunktioner gäller inte det sedan länge. De inbyggda exponeringsautomatikerna känner oftast av om det är en svår ljussituation och styr inspelningsparametrarna (tid och bländare) så att tillfredsställande resultat uppstår i de flesta fall.
I motsats till detta: Idag, efter mer än 30 år, med en god portion erfarenhet i min fotografiska "ryggsäck", skulle jag hävda att fotografering i direkt solljus är en av de svåraste fotograferingssituationer som en krävande fotograf kan ställas inför. För när solen skiner direkt, då skapar den också många skuggor, och särskilt inom modellfotografin är hårda skuggor, särskilt i ansiktet på den kvinnliga modellen, varken vackra eller enkla att få bort.
Hårda skuggor i modellens ansikte stör bara inte hos modeller med perfekt hudbild; hos alla andra framhävs hudproblem som finnar eller ärr och porer osnyggt. Ibland kan det se ut så när man förstorar bilden och bara betraktar ansiktet, som landskapet av en månkrater.
Därför är en bra make-up absolut nödvändig för att förbereda en fotosession i solljus. Ibland kan det hjälpa att få bort synliga hudproblem när modellen tittar direkt in i solen. Detta ger korta skuggor, en perfekt skönhetbelysning. Men vem vill alltid ta bilder när modellen böjer huvudet på ett osynligt sätt och blinkar hela tiden?
Det är bättre att använda en diffusor, som t.ex. Sun Swatter (''flughåv'') från California Sunbounce, som, fäst på en Bom-Stick (en slags monopod), hålls mellan modellen och solen. Detta mildrar kontrasterna (det finns olika intensiteter av diffusormaterial) och möjliggör bilder i skönhetstil.
Om man varken har en modell som passar för solljus och har en perfekt hud som en bebisrumpa eller en diffusor, är det enda alternativet att välja platser som naturligt ger skugga, som framför stora husväggar eller under trädkronor. Men var uppmärksam på att bilder under träd kan ge en lätt grönaktig färgton om du inte använder en skylightfilter på objektivet.
Då måste justeringar göras i bildredigeringen. Även färgglada husväggar kommer att förvränga ljuset, så alla dessa lösningar är bara tillfälliga, och att skaffa en lämplig diffusor bör vara ''obligatorisk'' för varje fotograf som vill ta bilder i solljus.
Om det är möjligt att påverka vilken tid på dagen bilderna tas, bör du välja morgon- eller kvällstimmar, eftersom ljuset då är mindre intensivt på grund av solens låga höjd och också ger intressanta möjligheter att leka med - långa - skuggor.
Också för den här bilden borde jag faktiskt ha använt en diffusor för att mildra de ljusa områdena som direkt utsattes för solljuset (vänster sida på modellen, särskilt vänster underarm).
Men vid sen eftermiddag, när den här bilden togs, stod solen relativt lågt på himlen, vilket gjorde att kontrasterna inte var lika starka längre.
Ett annat bra sätt att mildra kontrasterna är att använda en reflektor till höger om modellen för att ljusa upp skuggorna. Av resultatet syns de solbelysta områdena på bilden inte så påträngande.
Ingen rädsla för naturligt motljus
Ett annat sätt att ta bilder i solljus är att placera modellen mellan kameran och solens riktning, alltså i motljus. Resultatet blir vanligtvis mycket stämningsfullt, ibland till och med romantiskt. Enligt min åsikt är detta det bästa sättet att hantera starka kontraster i solljus! Även om många fotografer ofta säger att fotografering i motljus är svårt, så tror jag snarare att det är tvärtom.
Användning av en motljusskydd är dock starkt rekommenderat! Det som låter självklart här är tyvärr inte så vanligt i praktiken: Jag ser ofta på mina workshops att motljusskyddet, som alltid (!) bör sättas på (!) oavsett var, antingen lämnas kvar i kameraryggsäcken eller till och med monteras felaktigt på objektivet för att förvaras.
I vissa fall kan du till och med låta ljuset (”ljusreflexer'') vara en del av designen på bilden, vilket ger en mycket mjuk, romantisk atmosfär till resultatet. Under 1970-talet, under hippietiden och Blomstermakt, var det vanligt förekommande.
Särskilt för modeller med långa (eller rufsiga) blonda hår ger motljuset en vacker ljus kant (kallad "helgonring").
Vid stranden vid havet är fotografering i motljus ofta det enda sättet att hantera de starka ljuskontrasterna.
Fotografering i regn
Det är sällan man tar erotiska foton i regn, eftersom modellen lätt blir kall, kameran kan bli blöt och skadas, marken blir blöt och lerig, och humöret hos fotografen och modellen kommer inte uppmuntra till fortsatt fotografering. Men om fotografen och modellen ändå bestämmer sig för att fortsätta som planerat och ta foton i regnet, kan det resultera i extraordinära och stämningsskapande bilder. Men ha medlidande med din modell och avsluta fotograferingen så snart det börjar skaka av kyla och vind.
Ljusförhållandena är ofta betydligt bättre vid regn än i solljus, eftersom regnmolnen vanligtvis ger ett vackert, mjukt ljus med få kontraster.
När det plötsligt började regna - trots väderprognosen - tänkte modellen och jag först avbryta vår fotografering. Men eftersom vi hade sett fram emot det i veckor beslutade vi oss ändå för att fortsätta trots det dåliga vädret.
Beslutet underlättades av att det vid denna tidpunkt i slutet av maj redan var ganska varmt, så åtminstone temperaturen var uthärdlig för modellen.
När jag tog denna bild satt jag i bagageutrymmet på min Opel Omega Caravan, så att jag och - ännu viktigare! - utrustningen var skyddad från regnet. Trots eller just på grund av regnet hade vi väldigt roligt under denna fotografering!
Sidoljus Utomhus
Sidoljus utomhus kan ge lika intressanta resultat som i studion. Skillnaden är dock att du i studion kan kontrollera och forma ljuset mycket bättre i intensitet efter dina önskemål. I det fria kan du däremot bara marginellt påverka solljuset, till exempel genom att använda hjälpmedel som reflektor och diffusor. Att helt förändra bakgrundsbilder, naturligtvis beroende på bildutsnittet, kan tänkas överstiga vår förmåga.
Sidoljus och stripljus är utmärkta för att framhäva kroppskonturerna hos aktmodeller. Särskilt när man fotograferar (välskapta, muskulösa) män, öppnar denna typ av belysning intressanta möjligheter att ytterligare betona mannens muskler fotografiskt. Särskilt uttrycksfulla är foton som togs med sidoljus, för övrigt i svartvitt.
Denna bild togs i oktober 2007 på Ibiza. Ensam med modellen letade jag efter intressanta platser, och på förmiddagen gillade jag mest de gamla knotiga träden (där fotograferade jag i svartvitt) och sedan de taggiga saftigt gröna kaktusarna, som bildade en vacker kontrast till modellens lena hud. 
Mellan kaktusarna upptäckte vi sedan gigantiska spindelnät med tjocka äckliga spindlar lurande i mitten, vilket gjorde att vi bara tog några få foton på den platsen.
Det finns ett kontraktsmönster för en modellrelease som arbetsmaterial.
