Att komma igång i yrkesfotografering
Vilket är rätt sätt att bli egen företagare? Tja, det finns inget generellt svar på den frågan. Försök att ta reda på vilket sätt som passar er bäst, vilken lösning som tillfredsställer era individuella behov. En hjälp för beslutet är även om ni funderar över var era styrkor ligger. Om ni känner lust att gå mer än bara en av de 5 vägarna som presenteras nedan för att bli yrkesfotograf, är det naturligtvis också möjligt.
Praktikplatser och assistentjobb
För att överhuvudtaget få en liten inblick i arbetslivet som yrkesfotograf rekommenderas en fler veckors praktik, som dock inte bör vara kortare än två till tre veckor.
Inom ramen för en praktikplats eller som assistent lär ni er inte bara hur man använder ljusreflektorer och skuggning rätt. Ni lär er också en hel del om fotografens dagliga arbete. På så sätt kan ni på ett icke-bindande sätt ta reda på om detta är rätt yrke för er.
Om ni finner att inriktningen på praktikplatsföretaget inte alls motsvarar era förväntningar, har praktiken ändå varit värd sin (relativt korta) tid: Eftersom redan innan ni investerat mer än bara tid eller förbundit er till en utbildning, har ni kunnat ta reda på om den valda vägen var rätt för er!
Ibland märker man under en praktikplats att den valda vägen visserligen är rätt, men att inriktningen måste ändras. I det 12:e skolklassen genomförde jag en praktik hos en industri- och reklamfotograf. Under dessa 2 veckor fastnade särskilt fotograferingen av flera manssångsföreningar i minnet. Men jag fotograferar hellre rockband på konsert än manssångsföreningar på körövning. Nedan ses fotot av H-Blockx från Zeltfestival Ruhr sommaren 2010.
Assistentjobb är lika lämpliga som praktikplatser för att ta reda på vilken väg man senare vill gå som självständig fotograf. Det är därför helt rimligt, eller till och med högst rekommendabelt, att vara verksam hos olika fotografer (samtidigt eller efter varandra beroende på arbetsbelastningen); förutsatt att ni har råd med det ekonomiskt, eftersom assistenter ofta inte får någon lön, eller bara sporadiskt, till exempel vid viktiga jobb.
Om praktikplatser i första hand används för att få en yrkesmässig orientering, är assistentjobb hos välrenommerade fotografer särskilt viktiga för ens egen framsteg. Här lär ni er inte bara mycket fotografiskt, utan även hur ett framgångsrikt företag fungerar i praktiken.
Inrättning av fotostudio, kundkontakter, förvärvande (= alla åtgärder för att vinna kunder), kontorsarbete, skatter, bildredigering, utrustningsvård, arkivering, orderhantering, fakturering och inkassering, strategisk inriktning, etc. är bara några av de punkter som är intressanta och betydelsefulla för en nykomling!
Särskilt för nybörjare är ett assistentjobb (jag talar här med avsikt inte om en assistent"tjänst"!) även moraliskt viktigt, eftersom en välvillig "mentor" ger en nykomling inom detta yrke en viss trygghet. Rädslan för självständighet, "hoppet ut i det okända", lindras betydligt genom att vara assistent åt en fotograf. Men se till att ni inte helt förlitar er på den "gamla räven" när det kommer till viktiga beslut! Inte för att han eller hon skulle kunna göra misstag – utan det kan hända att ni efter några månader känner er beroende av er mentor och får ångest över det slutgiltiga steget mot självständighet (efter avslutad assistenttid).
Särskilt om man arbetar som assistent hos en mycket bra, framgångsrik och/eller känd fotograf kan det lätt kännas som om man själv fortfarande är ljusår bortom att kunna vara verksam som fotograf på egen hand. Det finns många assistenter som inte lyckas ta steget in i självständigheten under flera år, och jag tror att rädslan för att plötsligt behöva hantera sitt yrkesliv som en ensam kämpe, det vill säga på egen hand, är den huvudsakliga orsaken i de flesta fall!
Planera bäst en fast period där ni vill arbeta som fri eller fast assistent hos en eller helst flera fotografer; till exempel två år. Och sedan, enligt plan, starta er "riktiga" självständighet genom att erbjuda era tjänster som fotograf på marknaden. Entreprenöriellt mod är också en av egenskaperna som man "måste ha med sig" om man vill vara verksam som framgångsrik fotograf en dag!
Den klassiska, hantverksinriktade utbildningen
Det är nästan uteslutande unga människor som väljer den klassiska, hantverksinriktade utbildningsvägen för att bli fotografer. Varje år är det knappt över 2000 ungdomar som får en lärlingsplats och börjar en lämplig utbildning. Den hantverksinriktade utbildningen domineras av unga kvinnor (ca två tredjedelar); helt annorlunda än i andra delar av fotografi-scenen, om man till exempel betraktar den genusmässiga sammansättningen av fotoklubbar eller fotograforganisationer.
Familje-, bröllops- och porträttfoton är de huvudsakliga ämnesområdena för den klassiskt hantverksinriktade yrkesutbildningen. Att skapa barndomsfoton är därför en del av lärlingarnas vardag. Tyvärr finns det många företag där lärlingar under de två första utbildningsåren främst är sysselsatta med hjälparbeten eller enbart används i försäljningen, vilket gör att de senare saknar praktisk träning.
Emellertid är avbrottsfrekvensen mycket högre (~20 procent) för fotografutbildningen jämfört med andra utbildningsyrken. Tydligen skiljer sig förväntningar och verklighet markant när det gäller den treåriga hantverksmässiga fotografiska utbildningen (den kan förkortas till två och ett halvt år med bra betyg, förutsatt att lärlingen har studentexamen eller yrkeshögskoleexamen):
• Många företag är mycket specialiserade. Detta kan göra att lärlingen blir för ensidig. Att alltid bara ta biometriska pass- och ansökningsfoton i standardposeringar är tråkigt! Kreativiteten blir kraftigt begränsad, vilket leder till missnöje.
• Eftersom många etablerade fotografer antingen arbetar ensamma eller med endast en anställd i sina studior, finns det sällan möjlighet för lärlingen att bli erbjuden en anställning efter avslutad utbildning.
• På grund av låga priser kan kunder ofta endast betjänas lönsamt om de ges en kort tidsram. Sällan flyttas därför blixtarna på blixtanläggningen, när de väl är inställda. Men tidspress och kreativitet är som eld och vatten. De passar helt enkelt inte ihop! Den som bara får fotografera kunder enligt beprövat "schema F" kommer snabbt att tröttna på den egentligen kreativa yrket.
• Lärlingar används ofta som billiga arbetskrafter (lön ligger i genomsnitt på 290 euro per månad) på grund av storleken på företagen, för att framförallt utföra sekundära uppgifter som försäljning av minneskort och kameror, städning och användning av labbmaskiner/fotoprinters. Chefen tar de (intressanta) fotografierna själv. Även detta är en anledning att snabbt kasta in handduken av frustration!
• "Lära för livet" - detta talesätt gäller även för fotografutbildningen, eftersom fotografi kräver en hög personlig insats, som dock sällan kompenseras monetärt. Detta beror delvis på att det finns tillräckligt med människor som brinner för denna yrkesutbildning, men också på att etablerade fotografer sedan många år tillbaka knappt kan arbeta lönsamt, än mindre med attraktiva vinster på grund av konkurrenssituationen.
• Färre personer går till fotografer numera (utom för bröllopsfotograferingar och biometriska passfoton), eftersom de äger en digitalkamera med fotoprinter. Och många sidoinstegare som erbjuder fotografering parallellt registrerar ett bisyssla (många tyvärr inte!) och konkurrerar med de redan etablerade fotograferna på marknaden. Akut formulerat kan man säga att allt fler leverantörer konkurrerar om allt färre jobb. Arbetsutsikterna efter utbildningen är allt annat än ljusa. Det inser lärlingarna dock först under sin utbildning, vilket får många att avbryta utbildningen och söka en annan yrkesbana.
Ibland är åldern på lärlingarna också orsaken till den höga avbrottsfrekvensen. Typiskt för vägen att bli fotograf genom utbildning är just den unga åldern hos lärlingarna. Och vid ung ålder är många människor helt enkelt inte "mogna" nog för det slutgiltiga beslutet om vilket yrke som faktiskt passar deras intressen långsiktigt.
Det finns även några fördelar med en hantverksmässig inriktad fotografutbildning:
• Om man har hamnat på en bra arbetsplats och visar sig vara motiverad och engagerad, är en bra och gedigen utbildning lönen.
• Examen är statligt certifierad, vilket kan vara ett argument mot den ocertifierade konkurrensen.
Den akademiska vägen (fotografi-studier)
Innan ni beslutar er för att börja fotografi-studier (kravet är att ni har studentexamen, mästarbrev eller yrkeshögskoleexamen), bör ni först noggrant informera er om de relevanta universiteten och deras antagningsvillkor. Men det är inte bara att besöka universitetets officiella webbplats med allmän information om programmet som är att rekommendera. Samtal med lärare och studenter kan ge värdefull insidervägledning som starkt kan påverka beslutet om studierna (om de över huvud taget ska påbörjas, och i så fall om det är vid det aktuella universitetet). Speciellt studenter i senare terminer har en grundlig insikt i programstrukturen och egenskaperna hos det aktuella universitetsprogrammet, vilket innebär en mängd användbar information (om studieinnehåll, antagningsprocedure, realistisk studietid, utrustning på universitetet, BAföG-stöd, beviljande av stipendier, etc.) för den intresserade.
Innan ni påbörjar studierna, undersök noggrant vilka fokusområden som de relevanta fakulteterna har i den fotografiska utbildningen. Börja bara om studieinnehållet lockar er och om ni känner att ni senare kan arbeta framgångsrikt som fotograf med den förvärvade kunskapen.
Vissa utbildningsinstitut kräver dessutom att sökanden har avslutat en minst sex veckors praktik i ett medieorienterat företag innan studierna påbörjas, vilket ska kunna styrkas genom ett skriftligt intyg från företaget.
Eftersom valet av högskola har stor påverkan på din framtida kompetens, din fotografiska stil och därmed övergripande på din framtida karriärväg som yrkesfotograf, är det klokt att vara extremt noggrann och informera sig tillräckligt i förväg.
Privata fotoskolor
Studierna vid en privat fotoskola kan vara intressant för alla som saknar behörighetskravet för att studera vid en statlig högskola (allmän högskolebehörighet) och ändå inte vill avstå från en form av "studier". (Undantag: design akademie Berlin kräver bland annat intyg på högskolebehörighet eller yrkeshögskoleexamen eller liknande erkända betyg).
Följande privata skolor nämndes i en aktuell rapport från tidningen PROFIFOTO (upplaga 1-2/2011): design akademie Berlin, Lette-Verein Berlin, Neue Schule für Fotografie Berlin, Ostkreuzschule für Fotografie und Gestaltung Berlin, Photoacademy Urbschat Berlin, Best Sabel Bildungszentrum Berlin, Freie Akademie der bildenden Künste Essen, Lazi Akademie Esslingen, Fotoakademie Köln, Photo+Medienforum Kiel, Privatschule für Fotodesign Pforzheim. Det är anmärkningsvärt att de flesta av dessa skolor är belägna i Berlin. Endast 5 av de 11 privata institutioner som nämns här, som erbjuder utbildning till fotograf i form av studier, är inte belägna i Berlin.
I vilken utsträckning utbildningen vid en privat institution är lämplig som ett bra alternativ till högre studier, beror mycket på utbildningens innehåll, engagemanget, kunskapen och kompetensen hos lärarna, men också på utrustningen. Faktum är att många privatskolor inte får utfärda statligt erkända examina. Endast Lazi Akademie i Esslingen, Best Sabel Bildungszentrum i Berlin, Photo+Medienforum Kiel och Lette-Verein utfärdar examen som statligt erkänd eller statligt examinerad fotograf (Photo+Medienforum Kiel: statligt erkänd fotograf; design akademie Berlin: Bachelor of Arts). De andra pryder sina examensbevis med självuppfunna titlar som "Fotoartist" eller ett godtyckligt certifikat.
Men titeln är inte avgörande, utan hur mycket studenterna har lärt sig. Kvaliteten på undervisningen som garanti för yrkesframgång är - som överallt - inte uppenbar i förväg. Här är det användbart med erfarenhetsrapporter från studenter eller informationsdagar hos den berörda institutionen, om sådana erbjuds.
Ett exempel är design akademie Berlin, som regelbundet erbjuder informationsdagar. Menyn för detta finns direkt på startsidan av webbplatsen.
När man väl har bestämt sig för att studera vid en privat fotoskola återstår frågan om vilken institution som ska väljas. Förutom plats spelar även ekonomiska frågor ofta en avgörande roll, eftersom "studieavgifterna" varierar beroende på skola mellan 85 euro per månad plus materialkostnader vid Lette-Verein Berlin upp till 1 760 euro vid Freien Akademie der Künste i Essen. Ändå gäller även här: Inte det billigaste priset är avgörande, utan pris-prestandaförhållandet!
Dessutom är det viktigt:
• Vilka antagningskrav finns det? (Antagningsprov? avslutad praktik? Mappgranskning? Ansökningsintervju? Hemuppgift?)
• Hur stora är klasserna (antal elever)?
• Finns det en introkurs? (design akademie Berlin erbjuder till exempel en tre dagar lång teststudie för 160 euro).
• Finansieras institutionen med federala medel; kan jag få studiebidrag därifrån?
• Finns det stipendier? Stipendier tilldelas till exempel på Fotoakademie Köln och Freie Akademie der bildenden Künste Essen.
• Är utbildningen endast möjlig på heltid eller även deltids (som exempelvis vid Freie Akademie der bildenden Künste i Essen)?
• Erbjuds förberedande kurser för att kompensera bristande grundläggande kunskaper?
• Tillämpas fotografi praktiskt under studierna?
• Är läroplanen modern (bildbehandling med hjälp av Photoshop i stället för laborativt arbete)?
• Vilka lärare arbetar vid den privata fotoskolan? Vilka meriter har de, vilken bildstil företräder de?
• Visas elevernas fotoarbeten och examensarbeten för att ge en uppfattning om kvaliteten hos studenterna? (Det är synd: de stämningsfulla bilderna som visas i fotogalleriet vid Privatschule für Fotodesign Pforzheim kan inte tillskrivas. Fotografen anges inte, så det är inte klart om bilderna kommer från en lärare eller elever).(Stand: Januar 2011).
• Hur lång är studietiden?
• Vilka fokusområden undervisas? Till exempel är arbeten inom området reklam/industri (1 foto) och området arkitektur (5 foton) knappast närvarande vid presentationen av Photoacademy Urbschat, medan det visas en mängd arbeten inom porträtt eller människor (Stand: januari 2011).
Om ni redan innan utbildningen vet i vilken riktning den fotografiska resan huvudsakligen ska gå, bör ni välja en institution som har den relevanta kompetensen.
Intressant och väl utfört är galleriet på Fotoakademie Köln. Där presenteras projektarbeten av elever. Presentationen görs med namngivning, men vid flera författarskap är den tydliga kopplingen mellan fotograf och bild inte möjlig.
En noggrann undersökning för att se vilken privat skola som uppfyller ens egna behov är därför starkt rekommenderad! Förutom samtal med elever och alumner är även presentationen (till exempel webbplatsen) av privata institutioner mycket talande. Om till exempel de visade fotoarbetena inte är tilltalande eller inte ger ett professionellt intryck, bör ni söka er till en annan institution. Det kan också vara oroande om skolans webbplats inte uppfyller Telemediengesetz krav (till exempel ett svårfunnet impressum).
Hjälpreda: Webbplatserna för de ovan nämnda privata fotoskolorna hittas i bilagan till denna tutorialserie (Del 10).
Den autodidaktiska vägen (sidoinsteg)
Om ni varken vill gå lärlingsvägen eller den långa vägen genom fotografisk utbildning inom ramen för en studie, eller om ni anser att ni kommer att bli lyckligare om ni bara följer er egen grej och inte vill anpassa er fotografiska aktivitet efter smaken hos några handledare eller föreläsare, då är sidoinsteg som autodidakt precis rätt väg för er. 
Också sidoinstigare måste förvärva (praxisinriktad) kunskap för att framgångsrikt kunna arbeta som fotograf. Inom ramen för självstudier kan man lära sig viktiga tips och tricks som kommer att vara till nytta i fotografins vardag.
Inom ramen för mitt coachingsarbete för nybörjare inom yrket har jag lärt känna många engagerade kvinnliga och manliga fotografer som fylla av iver har tagit detta modiga steg mot självständighet och säkerligen också kommer att arbeta framgångsrikt inom detta yrke på lång sikt. Jag har dock också lärt känna människor som möjligtvis tagit detta steg modigt, men ändå helt oförberedda och alldeles för tidigt och som därför förmodligen kommer att misslyckas. Var är då skillnaden att finna mellan dem som kommer att lyckas och de som - om de inte har tillräckligt med ekonomiskt stöd eller "Vitamin B" - utan tvekan är dömda att misslyckas?
Det vanligaste felet som nybörjare gör är att vilja bli självständiga alldeles för tidigt. Man bör redan ha tillräcklig erfarenhet och fotografisk kompetens innan man vågar ta steget mot självständighet. Annars kommer man att "gå på näsan". Studier av internet-tutorials, läsning av läroböcker och facktidskrifter hjälper till att fylla kunskapsluckor och förvärva viktig kunskap för en framgångsrik start.
Ni bör redan vara mycket avancerade fototekniskt innan ni vågar ta steget mot självständighet. Nöjet med fotografering räcker inte till!
Bilden nedan togs år innan jag blev självständig som reklamfotograf. Än idag tittar jag gärna på den, för kvalitetsmässigt står den mina nuvarande verk på inget sätt efter. 
För att komplettera är det starkt rekommenderat att besöka foto-workshops och seminarier (där till exempel fotolagstiftningskunskaper förmedlas) och att få portföljbedömningar (för att få ärlig feedback från en kunnig professionell).
I flera år har det inte funnits något "mästar-tvång" längre. Även sidoinstigare kan nu bli självständiga som fotografer. Antingen som konstnär eller bildjournalist, eller också som en fotograf som arbetar manuellt. Det enda som behöver beaktas är de nödvändiga anmälningsplikterna (se kapitlet "Byråbesök & Co.") vid uppstarten av verksamheten. 
