Vid enhetliga bakgrunder är det lämpligt att fatta beslutet om frikoppling genom en färgområdesval. Likaså kan en effektiv metod vara en färgområdesutjämning, som till och med kan ge bra resultat vid oregelbundna bakgrunder.
I tre exempel visar jag möjligheterna och begränsningarna med färgområdesval och färgområdesutjämnningar. Exemplen visar lockar, luftvirvlande hår och hundhår. Bildkälla: Giorgio Gruizza, pitrs, Sorin Popa @ Fotolia.com
Hårklippning med färgområdesval
Enhetsbakgrunder underlättar hårklippning. Vanligtvis försöker man då använda den kanal med högst kontrast för att göra hårvalet. Om det däremot bara finns några få liknande färger i bakgrunden, en lätt tonövergång eller till och med bara en färg, kan en färgområdesval snabbt ge ordentliga resultat.
Exempel 1 – det ideala motivet: virvlande hår i luften
I detta exempel har jag en röd bakgrund. En förhandsgranskning av kanalerna visar att valet är snabbt gjort, eftersom bakgrunden i kanalen är nästan svart. Då behöver jag bara duplicera kanalen, öka kontrasten med en tonvärdeskorrigering och ljusa upp håren med skuggskärpning. Detta skulle sedan resultera i mitt hårval. Jag lägger till en bakgrundstextur i dokumentet via Arkiv > Placera och duplicerar min bakgrundslager.
I stället för att skapa ett val genom kanalerna väljer jag Färgområde för det duplicerade bakgrundslagret i menyn. Ett dialogruta öppnas. Tolerans bestämmer beteendet vid färgområdets kanter. Ju högre tolerans som ställs in, desto fler färger tas med i valet. Eftersom en mycket skarp avgränsning mellan färg och hår ska uppnås väljer jag en låg tolerans runt 20. Med hållen Skift-tangent väljer jag färgområdena på den röda bakgrunden. Genom att hålla ner Skift-tangent läggs varje nytt klick till det befintliga färgområdesvalet.
När den röda bakgrunden visas helt vit kan jag bekräfta med OK. Nu vänder jag valet av bakgrunden med Ctrl+Shift+I. Håren är nu valda.
Jag kan förbättra kanterna. För detta aktiverar jag Valverktyget och väljer Förbättra kant i menyraden.
Där väljer jag en svart bakgrund och ser redan hur resultatet kommer att bli. Nu kan jag förstärka kanterna en aning i kontrast och runda av de fina stråna lite.
Därefter väljer jag i lagerpanelen symbolen för att lägga till en Masklag. Nu har mitt val övergått till masken. Håret är klippt.
Jag tar bort den röda färgkanterna med en justeringslager Mattnad/Färgton som en beskärningsmask. Beskärningsmasken – med Alt och klick vänster musknapp mellan justeringslagret och hårlagret eller Ctrl+Shift+G – ser till att justeringslagret bara påverkar det exakt underliggande lagret. Jag väljer en färgton som motsvarar de ljusblonda håren ungefär.
Därefter maskerar jag i Lagermasken för justeringslagret området så att justeringslagret bara påverkar områdena med de röda färgkanterna. Med svart färg kan jag dölja alla områden som inte ska omfattas av justeringslagret; i det vita området påverkar justeringslagret och jämnar ut färgkanterna.
Min klippta med färgområdesval är klar. Klippningen är mycket lyckad. En klippning via kanalerna skulle inte ha gett ett bättre resultat.
Exempel 2 – det lite svårare motivet: Lockar
Att titta på kanalerna i detta exempel värmer inte riktigt själen som i det första exemplet.
Även med en ökning av kontrasten kan jag här bara uppnå användbara resultat med betydande tidsåtgång. Därför görs en hårklippning med färgområdesval.
Först duplicerar jag lagret med Ctrl+J, eftersom den högra bakgrundsdelen är något mörkare än den vänstra och jag kommer att göra två färgområdesval. Sedan går jag först till det första lagret med Färgområde och väljer med en låg Tolerans det gråa i bakgrunden på vänster sida.
Jag bekräftar med OK och vänder urvalet med Strg+Shift+I. Med kantskarphet undersöker jag möjliga optimeringar av urvalet.
Jag lägger till en lagermask på lagret som innehåller urvalet.
Dessa steg upprepar jag med det andra lagret för den högra hårsektionen.
Jag drar ett urval från mitten till kanten av dokumentet och färgar den övre lagermasken helt svart inom urvalet. Därefter vänder jag urvalet med Strg+Shift+I och färgar den underliggande lagrets lagermask helt svart. På så sätt har jag genomfört en bra separation av de två lagren.
Nu rengör jag lagermaskerna, eftersom det finns vissa rester av bakgrunden i svart. Jag kollar också efter oegentligheter i vitt på lagermasken. Med en pensel i svart eller vitt i läget Normal och på de håriga områdena i läget Mixa in eller med Smutsaren för att ljusa upp och Brännaren för att mörka ner, justerar jag dessa områden.
Vänstersidan av håren har fortfarande några mindre snygga områden. Jag förbättrar dem genom att välja en del av högersidan med Snörvelverktyget, kopiera och placera det transformeckades åt vänster. Vid behov bör kanterna på kopior smidigt tona ut med en lagermask för en ren övergång.
Mitt bild är klar:
Begränsningar för denna teknik:
I detta fall med en mörk bakgrundstextur är resultatet ganska tilltalande. Felen missas lätt. Med en ljus bakgrundstextur blir oegentligheter i friläggningen tydligare.
Resultatet skulle endast med ansträngning kunna räddas genom ytterligare kopior av ordnade håravsnitt - helst med Snörvelverktyget i mjuka lockriktningar - vid behov.
Slutsats: Denna teknik fungerar bra med enkla motiv med enhetliga hår- och bakgrundstrukturer. Med medelsvåra motiv beror det på efterbehandlingen. Om den nya bakgrunden fortsatt ska vara mörk med mörka hår, rekommenderas denna teknik. Med Extrahera förväntas inte mycket bättre resultat. Och att göra ett kanalval skulle vara extremt tidskrävande i det andra exemplet. Med ljusa bakgrunder och mörkt, ostrukturerat hår är denna teknik endast begränsat rekommenderbar, eftersom alla redigeringsfel blir synliga omedelbart.
Frilägga hår med färgområde
En annan teknik som inriktar sig på färgområden eller tonvärden är utklarningstekniken av färgområdena.
Det är optimalt om den nya bakgrunden placeras under lagret med håret i början.
Tekniken är tyvärr lite känd och lite beskriven i böcker/tidningar, även om även här mycket bra och framför allt mycket snabba resultat kan uppnås med vissa bildmotiv.
När kan färgområde-utklarningar användas?
Det är viktigt att det inte finns alltför stora avvikelser i ljushet i bakgrunden, dvs från skuggor över mellanton till höjdljus dominerar. Ändå kan ojämna bakgrunder med olika ljusstyrkor till viss del också klarnas ut med några knep. Det handlar alltid om övergångsområdet mellan hår och bakgrund. Det är måttstocken för om tekniken fungerar eller inte. Om detta område kan separeras rent, är bra resultat möjliga. Tekniken fungerar optimalt när håret är ljust och bakgrunden ligger i mellanton till skuggor eller när håret är mörkt och bakgrunden ligger i mellanton till höjdljus.
Exempel 1 - det optimala motivet: de släta håren som virvlar i luften
Jag dubbelklickar på lagerminiaturen för det duplicerade bakgrundslagret eller öppnar Fyllningsalternativen med högerklick på lagret.
I färglags färläggningsoptionerna bearbetar jag färgområdet för lagret. Jag ställer in färgområdet "Rött". Med de två skjutreglagen för färgområdet kan jag styra tonvärdena. Det gör att jag kan ställa in så att t.ex. ljuset på lagret ska behållas medan skuggor till mellantoner klarnas ut. Jag har skjutit det vänstra skjutreglaget åt höger mot mitten, så att jag nästan gillar resultatet.
Övergången kan nu vara lite för brant. Därför väljer jag med pressad Alt-tangent vänstra sidan av reglaget och drar den åt vänster igen. En liten triangel har lossnat från skjutreglaget som ger en mjuk övergång. Nu kan jag finjustera båda skjutreglagen.
Här har jag också en röd färgkanmakning. Jag kan återbalansera den med en justeringsnivå Färgton/Mättnad från det första exemplet.
Min friläggning med färgområdesmaskeringstekniken är klar.
Exempel 2 - motivet som är något mer utmanande: hundhår mot en oregelbunden bakgrund
Jag har placerat en textur som en ny bakgrund.
En titt på kanalerna avslöjar att en kanalfriläggning skulle vara mycket besvärlig. 
En friläggning med extrahering rekommenderas i detta fall, precis som med färgområdesmaskeringstekniken, som jag nu ska förklara.
Jag öppnar återigen Fyllningsalternativen. Jag har flyttat det vänstra reglaget till höger mot mitten till värdet 130.
För en mjukare övergång väljer jag, med den pressade Alt-tangenten, vänster sida av reglaget och drar den åt vänster till 90. En liten triangel har lossnat från skjutreglaget som ger en mjuk övergång.
Jag duplicerar bakgrunden med Ctrl+J och placera den under det redigerade laget. Vissa områden i hunden, som också består av mellantoner och skuggor som ögon, nos och nosrygg, har döljts. Därför lägger jag till ett lagermask till det duplicerade lagret och döljer bara hundens inre områden.
Jag har ännu inte fått en perfekt resultat. Majoriteten av hårstråna är redan frilagda. Men eftersom bakgrunden inte var enfärgad, är det fortfarande några gröna strån synliga, som har liknande tonvärden som pälsen.
Nu kommer ett litet trick: Håren är inte riktigt frilagda, utan färgområden har bara döljts, som fortfarande är kvar. Med en justeringsnivå kan jag ändra tonvärdena för specifika färgområden och därmed också påverka döljningen i efterhand.
Med en justeringsnivå Färgton/Mättnad som Skärningsmask kommer jag att adressera de sista gröna stråna. Jag väljer gröntoner i justeringsnivån - eftersom bakgrunden är grön - och minskar ljusstyrkan till -100. Stråna döljer sig av sig själva, eftersom de nu, istället för i ljuset, har sina tonvärden i mellantonerna.
De sista kvarvarande stråna markerar jag med trollstaven och raderar dem eller kan också dölja dem i lagermasken.
Min frilagda hund är klar, där pälsen också har förblivit detaljerat synlig.
Tips: Om det befintliga färgområdet för färgutsläppet inte är helt optimalt, kan jag justera det med korrigeringen Ersätt färg eller andra färgkorrektionsverktyg till den ton som fungerar optimalt för utsläppet. Det fungerar också bra att selektivt adressera färgerna och göra dem mörkare eller ljusare, så att en så stor tonvärdeskillnad som möjligt skapas till objektet som ska friläggas.
