Angående Den Gyllene snittet: Om jag hade hållit mig exakt till den "klassiska" uppdelningen (3:5) med den här motivet, skulle kammen framför bergsklättraren vara kortare och "utrymmet" över glaciären vara mindre, det vill säga, bilden skulle inte vara lika kraftfull i sitt budskap. Tekniskt sett räcker det också med 1/125 sekund här för att frysa in handlingen. (för teleobjektiv över 135 mm utan bildstabilisator är det bättre med 1/250 sekund). Seblaskogel, Stubaier Alperna, Österrike.
Klassisk är dock inte nödvändigtvis detsamma som enkelt. Vi måste inte bara vara noga med tekniken, vi har också många olika tolkningsmöjligheter. Att frysa in handlingen, vilket innebär att frysa rörelse, kräver grundläggande sett en kort slutartid. Bara - hur snabb är en rörelse och vad är en kort slutartid? För två promenerande vandrare på 50 meters avstånd räcker oftast 1/125 sekund.
Denna bildspråk är för närvarande trendig: nära, avskuren, aktiv. Vid snabba steg bör slutartiden vara kort därefter. Vid denna bildtagning på morgonen arbetade jag "bara" med 1/250 sekund med bländare 5 och ISO 640. Alpspitze, Wetterstein Bergen, Tyskland.
Ett annat exempel: En freerider (så kallas snöåkare numera) gör en lång men ändå snabb sväng (kallades tidigare för sväng) på en stor bergrygg. Jag har ett lätt vidvinkelobjektiv på kameran för att inkludera den omgivande landskapet. Räcker 1/250 sekund här? Tja, kanske - det är dock bättre med 1/500 sekund.
Snöåkaren har frysit in med en slutartid på 1/800 sekund. Endast snön som dammar visar fortfarande den egentligen snabba rörelsen. Ochsenalpesköpfle, Ammergauer Alperna, Österrike.
Lite senare en ny scen. Den här gången har jag ett 15 mm super vidvinkelobjektiv på kameran. En mycket sportig, för att inte säga aggressiv, snöåkare kommer mot mig med nästan 80 km/h!! och passerar mig på ungefär en meters avstånd. Snön virvlar.
Denna bild är egentligen en blandning av två tekniker. Å ena sidan har jag frysit in den extremt nära föraren med 1/1000 sekund, å andra sidan har jag dragit lätt med för att understryka den extremt snabba rörelsen. Zillertal Arena, Zillertal Alperna, Österrike.
1/1000 sekund är minimikravet här; när som helst det är möjligt, försöker jag i sådana situationer till och med komma till 1/1500 eller 1/2000 sekund genom att antingen höja ISO-känsligheten (t.ex. ISO 400) eller öppna bländaren.
På grund av den extrema vidvinkeln på endast 15 mm (fullformat fisköga) lurar bilderna i detta fall avstånden. Föraren, här fryst in med 1/1250 sekund, passerar mig på bara tre meters avstånd. Hintertux, Zillertal Alperna, Österrike:
Samma scen som tidigare - bara fotograferad med 1/800 sekund. Föraren är lätt oskarp … dock är både för- och bakgrund skarpa.
I denna fotografiområde kan man sammanfatta följande faktorer: ju snabbare rörelsen, desto kortare slutartiden måste vara. Dock är det inte bara den absoluta hastigheten på rörelsen som är avgörande, utan även avståndet till objektivet: Ju närmare protagonisten kommer kameran, desto kortare ska slutartiden vara.
Vilken teknik rekommenderas för detta fotografiområde? Jag använder även i sportaktivitetsfotografi (nästan) alltid bländarförval (tidsautomatik). Det innebär att jag väljer bländaren och kameran justerar slutartiden efter exponeringsmätningen. Men, till skillnad från landskapsfotografi, måste jag inte bara tänka på bländaren och därmed skärpedjupets expansion, utan också på slutartiden. Vid tvekan föredrar jag att avstå lite skärpedjup och öppnar bländaren till förmån för en kortare slutartid. Bara när jag under en längre tid fotograferar samma snabba aktivitet, som alltid kräver en viss slutartid, byter jag undantagsvis till bländarförval (tidsförval). Man väljer den önskade tiden här och kameran beräknar rätt bländarinställning baserat på den aktuella ljussituationen. Men mycket viktigt: Glöm inte att återställa tillbaka till det vanliga arbetsläget!!
Varken skärpan eller skärpedjupet är problem med bilder av denna typ, oavsett om det är autofokus eller manuellt. Vid bländare 9 ligger till och med topparna i bakgrunden (trots en lätt tele-brännvidd) fortfarande inom skärpedjupets område. Venter Höhenweg, Ötztaler Alperna, Österrike.
En annan viktig aspekt är skärpeplanet i bilden. Oavsett om det är en vandrare eller en snöåkare, vill vi ha aktörerna skarpa på bild. Skärpan måste, om vi redan vill frysa rörelsen, absolut vara "på pricken". Med "vandraren gentemot" är detta inget problem. Oavsett om det är med autofokus eller manuellt: Det finns tillräckligt med tid att fokusera på personerna. Om man sedan också stänger bländaren med två eller tre värden, borde skärpan passa i alla fall. Men för varje regel finns det också undantag: Måste skärpan alltid nödvändigtvis ligga på aktörerna? Naturligtvis inte, det kan också vara charmigt att fokusera på förgrunden och lämna aktörerna lite slöa med relativt öppen bländare.
Bilder av denna typ ger variation. Vandrarscenen förblir tydlig i sitt budskap även om fokusen (med bländare 9) ligger märkligt på blommorna. Zellberg, Zillertaler Alperna, Österrike.
Mycket svårare är den nära handlingen. Varken autofokusen eller fotografen kan garantera en hundraprocentig framgångsgrad vid action i närheten. Det som ofta leder till framgång här är en mycket enkel knep, det s.k. skärpprovet. Många känner fortfarande till det från analoga tider utan autofokus. Ofta fokuserade jag manuellt på en sten, en staket eller liknande. När vandrarna var i höjd med den förinställda skärpan, tryckte jag koncentrerat av en gång. Flera exponeringar var oftast omöjliga eftersom manuella kameror inte hade möjlighet till seriebildsfunktion ännu och filmtransporten samt uppspolningen av slutaren med hjälp av snabbhastighetsvredet tog inte bara för lång tid utan ändrade vanligtvis även bilduppbyggnaden.
Dessutom var den klumpiga, extra motoriserade enheten för tung för mig. Efter sju försök var det oftast en skarp bild med rätt placering och kroppshållning hos personerna. Jag arbetar fortfarande ibland enligt denna princip, främst inom sportaction-närområdet. Till exempel ställer jag in skärpan manuellt på ett eller två meter med objektivet, helst med ett kraftigt vidvinkelobjektiv. I avgörande ögonblicket avlossar jag sedan i maximal seriebildshastighet, oavsett om det är en vandrare, en freerider eller en mountainbikeåkare.
17 mm brännvidd, 1/1000 sekund och bländare 6,3 är de torra tekniska data för detta foto. Skärpan var inställd på 1,5 meter i förväg. Hochsölden, Ötztaler Alpen, Österrike.
På grund av den stora skärpedjupet hos supervidvinkeln även vid relativt öppna bländare på 4 eller 5,6 uppnår jag helt acceptabla träffsäkerheter med denna arbetsmetod. Men speciellt vid skidåkning märker jag alltid hur snabb handlingen kan vara. Tidsrymden för en bra bild är ofta bara en bråkdel av en sekund. Då är plötsligt de 10 bilderna per sekund från en Nikon D3 eller Canon 1D Mark III inte längre så snabba. Självklart är dessa två, mycket vanliga modeller bland yrkesfotografer, opraktiska för de flesta amatörer. För sportfotografer är de varken lyx eller skryt, utan ett nödvändigt standardkrav. Men det finns nu, äntligen, ersättningar som är överkomliga även för hobbyfotografer. Canon 50D eller Nikon D 300 erbjuder otroligt mycket för pengarna med sina cirka sex bilder per sekund.
Var ligger då skillnaderna mellan en kamera för 1000 euro och en proffsmodell för 4000 euro, förutom robustheten, teknisk utrustning och hastigheten? Till exempel i antalet möjliga RAW-bilder i följd utan att kameran behöver pauser för dataöverföring. Canon 50D klarar i alla fall 16 bilder i följd, medan 1D Mark III klarar 30!!
Föreställ dig följande situation: en lång sluttning, 50 centimeter underbar nysnö. Den lågt stående vintersolen modellerar sluttningen fantastiskt tredimensionellt från omgivningen. Hela sluttningen är ännu helt spårlos. Tre duktiga åkare står högst upp och väntar på en signal från dig. Det börjar, du avfyrar med den första svängen, sedan den nästa ... Redan nu har tre sekunder gått, 6,5 bilder per sekund spelas in. Kameran räknar, den kan inte lösa ut mer. Men först nu kommer den perfekta bilden ... Jag tror inte att jag behöver fortsätta att berätta mer.
Om jag hade avfyrat med maximal seriebildshastighet från den första svängen i detta motiv, skulle jag vid den tiden inte längre ha kunnat ta någon bild. Men först i detta läge är de tre åkare riktigt bra placerade. Bilden uttrycker dock inte bara glädjen av att åka offpist, utan också farorna i högfjällen genom den lilla lavinutlösningen i skuggan. Madonna di Campiglio, Brenta, Italien.
Det finns dock knep även för sådana situationer för att använda de egna tekniska möjligheterna optimalt och effektivt. Å ena sidan spelar jag hela fotograferingssituationen igenom i tankarna i förväg. Var och när är det fotogeniskt, var och när vill jag avfyra. Under fotograferingen koncentrerar jag mig medvetet genom sökaren på de "vackra" ögonblicken. Bara då fotar jag och sparar på så sätt mitt tilldelade utrymme så länge som möjligt. Med lite övning får man verkligen känsla för antalet möjliga bilder i snabb action-fotografering. Förresten, när det gäller "vackra" ögonblick: Minst lika ofta handlar fotografiska om "rätt" ögonblick.
I ungefär tio minuter följde jag klättraren med EF 2,8 70-200 mm-L IS-zoomobjektivet, tillsammans med kameran väger det 2,5 kilo tungt. I det avgörande ögonblicket behövde jag bara lösa ut.
Jag har inte ändrat bilden avseende beskärning (precis som alla andra bilder för övrigt)!!
1/1600 sekund med bländare 6,3. Klättringsområde Ewige Jagdgründe, Zillertaler Alpen, Österrike.
För att fånga det avgörande ögonblicket måste man ofta ha kameran över långa tidsperioder framför ögat och, vid behov, reagera blixtsnabbt. Men det kräver mycket erfarenhet och, åtminstone med långa teleobjektiv, även mycket kraft.
Tack vare bildstabilisering kunde jag fotografera bilden med endast 1/40 sekund utan suddighet. Den skarpa frusna intrycket förstärks dock något av (svagt) användning av blixt. Bachhexe, Zillertaler Alpen, Österrike.
Ett sista välment råd: Även i tider med billiga hårddiskar rekommenderar jag att man rigoröst sorterar bort hemma vid datorn. Jämför bilderna i en serie kritiskt och arkivera enbart de bästa bilderna. Allt annat leder till datamässigt kaos. Mycket actionkul...
Till slut en klassiker för frusen rörelse med 1/200 sekund vid bländare 8.Snöskovandrare på Geißkopf, Zillertaler Alpen, Österrike.
