Här är en översikt över de olika kapitlen:
Del 01 - "Drömyrke" konsertfotograf?
Del 02 - Juridiska frågor
Del 03 - Särdrag inom konsertfotografi
Del 04 - Beteende i "graven"
Del 05 - Passande utrustning för konsertfotografer
Del 06 - Tips och tricks från (konsertfoto-) proffs
Del 07 - Bildkomposition (Del 1)
Del 08 - Bildkomposition (Del 2)
Del 09 - Rekommenderade kamerainställningar
Del 10 - Efterbehandling
Figur 5.1: BAP den 24 augusti 2011 vid Zeltfestival Ruhr. Rätt (lämplig) utrustning avgör, förutom fotografisk skicklighet och lite tur, framgången av fotografierna från konserterna. Nikon D3S med 4,0/24-120 mm-Nikkor vid använd brännvidd 24 mm. 1/200 sekund, bländare 4,0, ISO 3200.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
OBS! Följande rekommendationer riktas till professionella och semiprofessionella konsertfotografer. Självklart är det inte rimligt att kräva av varje hobbyfotograf att lägga ner ett par tusen euro på ett DSLR-hölje lämpligt för konsertfotografi. Eller nästan 2 000 euro för ett ljusstarkt telezoom-objektiv.
Å andra sidan finns det tillräckligt med engagerade amatörfotografer med höga krav som äger en kamerautrustning som många yrkesfotografer bara kan drömma om.
Därför utgår jag enkelt från att flertalet intresserade läsare redan har ganska höga krav, eftersom äkta konsertfotografi (med möjligheter till ackreditering etc.) för rena hobbyfotografer (med få undantag) vanligtvis inte är genomförbart eller bara svårt genomförbart.
Det finns ändå alltid tillfällen (som till exempel vid "gratis-och-utomhus-festivaler") där även icke yrkesfotografer får möjlighet att ta konsertbilder. Jag kommer därför att ge professionella rekommendationer, men ändå också visa tips för billigare alternativ. Ofta är skillnaderna verkligen bara marginella; synliga främst bara vid förstoringar, som idag i Internet-åldern knappt någon behöver.
Om någon till exempel endast publicerar sina bilder på internet, i en upplösning av till exempel 400 pixlar x 600 pixlar, kan det tryggt avstå från många professionella kvalitetsfunktioner i sin kamerautrustning! (Eftersom kvalitetsskillnader i denna storlek ändå inte syns för någon).
För en yrkesfotograf som även försörjer sig på försäljningen av sina befintliga bilder måste jag dock alltid vara medveten om att det kan dyka upp förfrågningar från potentiella kunder som behöver en förstklassig kvalitet för en förstoring på till exempel 2 m x 3 m. Och då är det bra att ha "reserver" och kunna leverera filer som möjliggör sådant.
5.1 Betydelsegivande kamerafunktioner
Det finns några funktioner på kameror som är till stor hjälp för oss konsertfotografer. Dessa inkluderar till exempel:
• Fullformatssensor
• låg bildbrus vid höga ISO-värden
• möjlighet till snabb och intuitiv manövrering
• handhållning/ergonomi
• kort utlösningsfördröjning
• hög serietagningshastighet som möjliggör snabba bildserier
• snabb och precisionssäker autofokus
• rikligt intern buffertminne
• stort dynamiskt omfång
• robusthet.
Figur 5.2: Idealiska för konsertfotografer är DSLR-kameror med fullformatssensor. De erbjuder mycket hög bildkvalitet och möjliggör förstoringar upp till affischstorlek utan kvalitetsförsämring. Men även bland DSLR-kameror med fullformatssensor finns det skillnader: Vissa modeller är inriktade mot hög upplösning, medan andra erbjuder möjligheten att fota även vid svagt ljusförhållanden (utan märkbart brus även vid höga ISO-värden). Den här avbildade Nikon D3X tillhör den första kategorin (hög upplösning).
Mer lämpade för konsertfotografi är dock syskonmodellen Nikon D3S eller efterföljarkamerorna Nikon D4 och Nikon D4S. Med alla dessa kan man säkert ställa in ISO-känsligheter på 3 200 eller till och med 6 400 utan att behöva oroa sig för att bildkvaliteten märkbart försämras. Perfekt för konsertfotografi, där man ofta förväntar sig svagt ljus i konsertsalarna eller vid utomhusarrangemang på kvällarna.
Som objektiv användes här 2,8/24-70 mm-Nikkor. En idealisk zoom för konsertfotografi, om fotografen befinner sig direkt vid scenen (i pressgraven), eftersom vid vidvinkelinställning kan man fota flera musiker eller en stor del av scenen medan man med teleinställning på 70 mm nästan kan ta porträttbilder på de musiker som rör sig nära scenen framför en. Objektivet är dessutom tillräckligt ljusstark för de flesta belysningssituationer.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 5.3: Även storleken på kamerasensorn är avgörande för den fotografisk-tekniska kvaliteten. Det är dock också bra att regelbundet rengöra den (eller låta den rengöras professionellt). Detta gäller särskilt om smuts är tydligt synlig och bilderna efter en fotografering ska levereras fullständigt och oredigerade till uppdragsgivaren.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
För att uppnå en tilltalande bildkvalitet eller möjligheten att fotografera vid svaga ljusförhållanden med höga ISO-värden utan störande starkt bildbrus rekommenderas köp av en fullformatkamera. På grund av den större sensorytan kan antingen fler pixlar rymmas där (hög upplösning) – eller färre med större avstånd till varandra (vilket möjliggör fotografering med höga ISO-värden med reducerat brus). Speciellt det sistnämnda fallet är av stor praktisk relevans för konsertfotografi, eftersom ISO-inställningar på grund av svaga ljusförhållanden på 3 200 eller 6 400 inte är ovanliga.
Figur 5.4: Jämförelse av pixelanordning för samma sensorstorlek. Eftersom avstånden är större på sensorn med lägre upplösning (vänster), kan fotografen använda högre ISO-känsligheter vid svaga ljusförhållanden (utan att bildbruset stör alltför mycket). Vid användning av en kamera med hög upplösning (till exempel Nikon D800 med 36 megapixlar eller Nikon D3X med 24 megapixlar) bör ljuskänsligheten inte ställas för högt. Vid ISO-värden på 800 eller högre blir bildbruset tydligt synligt (och därmed störande).
(Skiss © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
En snabb och intuitiv användning av kameran är en förutsättning för att fotografen ska kunna anpassa sig smidigt till skiftande förhållanden. Den som väljer en ny kamera bör därför definitivt säkerställa i förväg i affären om hen verkligen kan bekanta sig med hanteringen eller om den skiljer sig så mycket från tidigare att problem kan förväntas vid övergången.
Intressant nog, vilket jag alltid upptäcker på mina fotoworkshops, klarar Nikon-fotografer överhuvudtaget inte av Canons kameraanvändningskoncept - och vice versa. Eftersom kamerorna inom ett varumärke oftast är väldigt lika i användningskonceptet, främjas naturligtvis också varumärkeslojaliteten, eftersom ingen gärna byter till ett annat märke och tar på sig betydande anpassnings- och vänjningsproblem.
Att kameran inte får vara för klumpig är också självklart, eftersom det ofta råder trångt i pressgraven och vi konsertfotografer måste ofta snabbt ändra position för att inte missa speciella ögonblick i showen. Där är en fullformats-DSLR exakt rätt arbetsredskap! Å andra sidan är mellanformatskameror helt enkelt för stora och mindre snabba att använda.
Konsertfotografering handlar trots allt om actionfotografering. Att en snabb och intuitiv användning av kameran är en förutsättning för lyckade resultat är förståeligt för alla. Men lika viktigt är en kort utlösningsfördröjning på kameran.
När fotografen i hjärnan bestämmer sig för att ta bilden just nu, skickar hjärnan signalen vidare till handen och fingret trycker på avtryckaren. Men kameran måste ändå verkligen ta bilden, och denna "fördröjning" kallas för utlösningsfördröjning. Självklart gäller: ju kortare, desto bättre.
Under showen kan till exempel artistens minspel snabbt ändras, den perfekta bildvinkeln vara förbi på grund av att musikern har rört sig, eller belysningen byta för tredje gången inom en sekund (vilket särskilt förekommer vid rock- och popkonserter; sällan dock vid klassiska konserter). Den som har en kamera som reagerar direkt har en klar fördel! (Utlösningsfördröjningen för min Nikon D4 är till exempel enligt tillverkarens uppgift 0,042 sekunder).
Figur 5.5: En snabb autofokus och en kort utlösningsfördröjning är mycket viktiga när så oväntade och roliga situationer uppstår som här på denna bild av Marius Müller-Westernhagen vid hans konsert den 23 december 2008 i Berlin. Medan andra fotografers kameror fortfarande fokuserade, kunde fotografen Sven Darmer redan lugnt uppleva ljudet av spegeln i hans professionella DSLR (vilket liktydigt bekräftar att denna unika och ojämförliga bild är i lådan).
(Bild © 2008: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
En hög seriefotograferingshastighet (bildhastighet; till exempel Nikon D4: 11 bilder per sekund) är också fördelaktig. Inte för att vissa nu tror att det är användbart att hålla pekfingret nedtryckt så länge som möjligt för att genomföra ett "eldhav"! Inte alls! (Speciellt eftersom man då i slutändan hamnar i situationen att kameran fortfarande sparar och så länge avtryckaren är blockerad kan man inte ta nya bilder). Däremot är "korta skottserier" på 2-4 bilder på raken definitivt att rekommendera, så att den mest lyckade bilden kan väljas ut från de tagna bilderna av ett motiv.
Den som har 2-4 nästan identiska bilder per motiv kommer också snabbt att upptäcka de fina skillnaderna som alltid finns mellan dessa bilder. Så på en av bilderna har artisten kanske just blinkat, medan en av de andra visar artisten med öppna ögon. Eller på en av bilderna lyser en av (motljus-) strålkastarna direkt in i fotografens kamera, vilket gör det verkliga (viktiga) motivet (vanligtvis musikern) överexponerat, medan en av de 2-4 bilderna fångar ögonblicket där musikern på scenen döljer strålkastaren och står i effektfullt motljus. Den som istället för bara en bild vanligtvis är van att alltid ta 2-4 snabba bilder på raken, kommer att ha en högre chans på vällyckade bilder.
Också en snabb (och precis) autofokus är fördelaktig, för om (vid skärpedrift) avtryckaren inte kan tryckas ner eftersom autofokusen fortfarande fokuserar, kan ovärderliga ögonblick missas.
Figur 5.6: Det var inte bara tur: När gitarristen såg mig medan jag fokuserade på honom, log han kort och pekade på mig. Tack vare min kameras korta utlösningsfördröjning kunde jag också fånga detta "personliga" ögonblick på ett lämpligt sätt. Nikon D800 med 2,8/70-200 mm-Nikkor vid en använd brännvidd av 160 mm. 1/800 sekund, bländare 5,6, ISO 400.
(Bild © 2013: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Och det finns ytterligare en utrustningsfunktion som avgör om fotografen alltid kan ta bilder när hen vill: kamerans interna buffertminne. Det fungerar som en mellanlagringsplats eftersom det tar längre tid att spara de tagna bilderna på ett minneskort än att föra in dem i buffertminnet. Det förhindrar därmed ett datatilltäppande. Buffertminnet anger hur många bilder (som har tagits mycket snabbt efter varandra) som kan hållas i mellanlagringen medan kameran är upptagen med att spara.
När buffertminnet är fullt stannar allt; en ny bild kan bara tas när en av de tagna bilderna som lagras i buffertminnet har sparats fullständigt på kortet (vars skrivhastighet också är viktig för ett effektivt arbetsflöde). Under långsamma bildsekvenser är det sällan som buffertminnet blir fullt, men vid snabba bildsekvenser och stora filstorlekar (såsom RAW- eller TIFF-filer eller lite komprimerade JPEG-filer) händer det ganska ofta att man måste vänta tvingande tills bildstoppet (genom sparandet på minneskortet) har lösts upp igen.
Ju större kamerans buffertminne är, desto fler högkvalitativa bilder kan därmed tas snabbt efter varandra (i snabb följd). För konsertfotografer är ett stort buffertminne en utrustningsfunktion som är mycket viktig! Ett stort buffertminne förhindrar att man plötsligt måste vänta innan man kan ta en ny bild; ett obehagligt ögonblick som nästan varje (konsert)fotograf har upplevt ... (På grund av de typiskt snabba bildsekvenserna vid konsertfotografering och de många bilder som tas på kort tid).
Figur 5.7: Blackmail den 12 juli 2013 på Bochum Total. Eftersom vi konsertfotografer i snabb följd (oftast får vi bara fotografera de första 3 låtarna) försöker ta så många bilder som möjligt, är kamerans buffertminne en utrustningsfunktion som är avgörande för om vi alltid är redo att ta bilder och inte missar viktiga eller enastående ögonblick. Detta gäller särskilt om showen erbjuder mycket "action" och vi har hittat en bra fotoposition och stjärnorna porträtteras på ett bra sätt.
Den stora buffertminnet på Nikon D4 gör det möjligt att ta upp till 100 bilder i följd i RAW-format och upp till 200 bilder i JPEG-format (Fine, med medelstor filstorlek). Båda med 12-bitars färgdjup och användning av ett Sony XQD-kort med 32 GB lagringsutrymme. För jämförelse: Nikon D800 (med betydligt högre upplösning) kan lagra upp till 17 RAW-bilder eller upp till 56 JPEG-bilder (JPEG Fine L). Siffrorna tar hänsyn till att bilder under "serietagning" redan laddas över till minneskortet och ökar således det effektiva antalet, eftersom buffertminnet konstant töms (genom skrivning till minneskortet). Nikon D800 med 2,8/70-200 mm-Nikkor vid använd brännvidd av 125mm. 1/500 sekund, bländare 4,5, ISO 800.
(Bild © 2013: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Kamerans dynamikomfång avgör hur många bländarsteg kontrastomfånget kan hantera, där detaljer fortfarande är synliga; alltså varken djupt svarta utan detaljer eller överbelysta vita områden. Eftersom dynamikomfånget också beror på den använda ISO-inställningen är de färre kameraägarna bekanta med värdena. (1 bländarsteg betyder en fördubbling, eller, beroende på vilket håll som gås, hälften av ljusmängden). Dynamikomfånget bestäms genom tester och är svårt att verifiera/förstå; det av större betydelse är insikten att kameror med högt dynamikomfång är bättre lämpade för konsertfotografering (eftersom nästan alltid många ljuskontraster förväntas under ljusshowen och kameror med högt dynamikomfång bättre hanterar och återger dessa). Så om två olika kameramodeller står till buds och du är osäker på vilken som ska föredras, välj då modellen med det högsta dynamikomfånget.
Och sist men inte minst är en så robust kamerabyggnad som möjligt fördelaktig om du vill arbeta långsiktigt med den. Oavsiktliga stötar med andra fotografer i pressgraven inträffar inte sällan, eller i ivern att byta plats kanske du råkar knuffa din kamera mot en högtalare eller avspärrningen. Dessutom är det ofta mycket fuktigt i konsertsalar, så tätningen mot fukt kan verkligen uppfylla sitt syfte inom konsertfotografering. Om du fotograferar på en festival utomhus finns det alltid risken för sommarregn. Konsertfotografer med proffskameror motstår regnet och fortsätter fotografera medan många "knäppare" nervöst slutar fotografera vid första regndroppen och packar ner sina kameror.
5.2 Objektivkrav
Vilka objektiv är bäst lämpade för konsertfotografi? Framförallt rekommenderas ljusstarka zoomobjektiv. Självklart kan det hända att du har tillräckligt med (dags-) ljus vid en utomhusfestival; men vid en annan händelse kanske du måste fotografera i en mindre klubb eller en svagt belyst evenemangshall (naturligtvis utan användning av blixt!) Där avgör objektivens ljusstyrka om du tillhör dem som kan fotografera problemfritt, eller dem som måste packa ner sina kameror eller hjälplöst försöka med "långtidsexponeringar" (med kameran stödd mot dånande högtalare).
Vad betyder då "ljusstark"?
Ljusstyrka hos objektiv (i hela bländarsteg)
1 – 1,4 – 2 – 2,8 – 4 – 5,6 – 8 – 11 – 16 – 22 – 32 – 45 – 64 – osv.
Ett steg åt höger betyder halvering av ljusmängden som träffar objektivet. Till exempel innebär steget från bländare 5,6 till 8 halvering av ljusmängden som träffar objektivet. Å andra sidan innebär steget till exempel från bländare 4 till 2,8 en fördubbling av ljusmängden som träffar objektivet.
Så blir det tydligt hur stora skillnaderna i ljusstyrka är hos olika objektiv. Objektiven 4/70-200 mm och 1,4/85 mm bör till exempel jämföras. Om man inte värdesätter flexibiliteten hos en zoomoptik är man betydligt bättre betjänad av 1,4/85 mm-objektivet enbart av ljusstyrkeskäl, eftersom det är 8 gånger ljusstarkare än 4/70-200 mm-objektivet (3 steg åt höger i den ovanstående nummerserien; varje steg åt höger betyder en 50% minskning i ljusstyrka; alltså en halvering).
Med andra ord: Fotografen med 4/70-200 mm-objektivet behöver 8 gånger högre ljusstyrka för att (på gränsen; precis så) fortfarande kunna fotografera jämfört med sin kollega med 1,4/85 mm-objektivet.
Fotografen med 1,4/85 mm-objektivet behöver endast 1/8 av ljusstyrkan jämfört med sin kollega med 4/70-200 mm-objektivet.
Detta gäller naturligtvis under samma förhållanden (samma kamera, samma händelse, samma tidpunkt, samma plats, samma ISO-inställning, samma slutartid).
Figur 5.8: Ljusstarka objektiv tillåter fotografer att fortsätta ta bilder även när kollegorna redan avslutat och packat ihop utrustningen eller försöker med långtidsexponeringar och kamerastöd på något sätt.
(Bild © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Till skillnad från många andra områden inom fotografi är användningen av zoomobjektiv faktiskt meningsfull inom konsertfotografi. Oftast används de för att fotografer är för lata för att flytta några meter framåt eller bakåt. Men annorlunda än till exempel i studion där det vanligtvis är möjligt, är positionsförändringen inom konsertfotografi (på grund av användning av fasta brännvidder) förknippad med nackdelar:
• En ändring av plats är ofta inte (tillräckligt) möjlig på grund av den trånga utrymmet i pressgraven.
• Fotografens positionförändring (till exempel att backa för att öka avståndet till motivet) kan snabbt leda till att det utrymme som garanterade en fri sikt till scenen snabbt fylls av en annan fotograf. Detta resulterar i förskymd sikt.
• Om positionen ändras eftersom den fasta brännvidden kräver mer avstånd till exempel, eftersom alla bandmedlemmar står tillsammans vid scenkanten inför publiken, kommer undvikandet omedelbart att innebära att fotografen sidan flyttar – och får därför en annan (sidoliggande) perspektiv som eventuellt inte blir optimal.
Särskilt snabbhet är avgörande inom konsertfotografi. Objektivbyten, som är vanliga vid användning av fasta brännvidder, tar tid – och precis den tiden har vi konsertfotografer alltid för lite av. Därför är fördelarna tydliga när det gäller zoomobjektiv. Dock se till att endast köpa mycket ljusstarka objektiv; ljusstyrka 2,8 (konstant) är önskvärd.
Om du har en kamera som tillåter höga ISO-inställningar utan att bildbruset blir för påtagligt, kan du kompensera bristen på ljusstyrka på det sättet.
Figur 5.9: Zoomobjektiv har fördelen att du snabbt kan variera bildutsnittet utan att ändra position. Jan Delay kunde jag porträttera perfekt från pressgraven på detta sätt. Om du av praktiska skäl väljer zoomobjektiv, bör du noggrant överväga vilket brännviddsområde som är mest meningsfullt för konsertfotografi. Men kom inte på avkall på kvaliteten och ljusstyrkan! Varje tillverkare erbjuder zoomobjektiv av god kvalitet och med god ljusstyrka (till exempel med en bländare på 2,8 som startöppning).
Här använde jag det 2,8/24-70mm Zoom-Nikkor. Det är idealiskt när man står väldigt nära scenens kant på en konsert. Bländaröppningen på 2,8 gör det möjligt att fotografera även vid svag belysning på scenen och bildkvaliteten är utan tvekan. Nikon D3S med 2,8/24-70-mm-Nikkor vid en brännvidd på 70mm. 1/1000 sekund, bländare 3,5, ISO 5000.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Minimalt objektivutrustning
Jag tar vanligtvis med en blandning av objektiv till konserten. Oundvikligt är ett zoomobjektiv med högst 24mm i startbrännvidd (till exempel 2,8/24-70mm eller även 4/24-120mm). Dessutom har jag alltid med mig ett ljusstarkt fast objektiv, porträttobjektivet 1,4/85mm. Detta objektiv är extremt ljusstarkt och kan därför användas vid mycket svag belysning; dessutom är det ett vackert objektiv för konstnärsporträtt, speciellt eftersom avståndet (fotografens position i diket till artisten på scenen) är oftast idealiskt för den här brännvidden.
Vid utomhuskonserter eller när jag fotograferar från publiken, har jag vanligtvis med mig telezoomen 2,8/70-200mm. Den är acceptabelt ljusstark och möjliggör även bilder från längre avstånd; och detta med en häpnadsväckande bildkvalitet.
För speciella effekter, till exempel att få med hela scenen eller när artisterna kommer mycket nära scenens kant, är supervidvinkel- eller fisheye-objektiv det första valet (till exempel 2,8/14-mm- eller 2,8/16-mm-fisheye). För de som inte vill avstå från bekvämligheten med ett zoomobjektiv även i vidvinkelläget, rekommenderas 2,8/14-24mm.
Bild 5.10: När fotograferna står i pressdiket precis framför scenen, uppstår ibland situationer där vi är så nära artisterna att endast användningen av ett vidvinkelobjektiv låter oss fotografera. Vidvinkelobjektiv får inte saknas i utrustningen för konsertfotografer! Här har kultbandet Kiss fångats med uttrycksfulla bilder vid deras konsert på Berlin Velodrom den 9 juni 2008!
(Foto © 2008: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
OBS: Observera att olika brännvidder visserligen kan användas för att kompensera olika avstånd till motivet. Dock kan olika brännvidder också användas mycket effektivt för att skapa olika effekter, som kan vara användbara för att ge en mer konstnärlig dimension åt bilderna.
Bild 5.11: Ljusstarka objektiv är förstahandsvalet för konsertfotografer. Ibland måste kompromisser dock göras med hänsyn till flexibilitet (till exempel om fotografen inte kan ändra sin position i diket, är zoomobjektiv mer praktiska än fast brännvidd) och vikt (om en fotoryggsäck fylld med tunga objektiv hindrar fotografen från att arbeta, bör valet snarare falla på ett fåtal lättare objektiv).
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 5.12: När fotografen inte fotograferar från pressdiket utan står mitt i publiken, är telezoomobjektiv förstahandsvalet. För att detta inte ska gå på bekostnad av ljusstyrka och bildkvalitet krävs det dock att man gräver lite djupare i plånboken. De populära 70-200 mm telezoomarna från de stora kameratillverkarna kostar ungefär 1 800 euro (åtminstone den ljusstarka varianten med bländare på 2,8).
Det är en utgift som inte alla genast har råd med. Endast de som är mycket engagerade eller försörjer sig på fotografi kommer att överväga sådana utgifter. Tele- (zoom-) objektivens designfördel är att de gör det möjligt att skilja huvudmotivet (oftast en av artisterna) från bakgrunden, som löses upp mer eller mindre suddigt.
Särskilt under den ofta upptagna scenuppställningen, med instrument och evenemangsteknik i bakgrunden, är det en oskattbar fördel, vilket tydligt kan ses på den här bilden. Nikon D800 med 2,8/70-200-mm-Nikkor vid en brännvidd på 200mm. 1/250 sekund, bländare 3,2, ISO 400.
(Foto © 2013: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
5.3 Minneskort
Som tidigare nämnts i samband med kamerans buffertminne, har minneskort en väsentlig inverkan på hastigheten för att spara de tagna bilderna – och därmed också tiden till (återigen) klar för fotografering efter att ha tagit långa serier.
En hög skriv- och läshastighet på använda minneskort säkerställer en smidig arbetsprocess: Vid fotografering gör snabba minneskort att kamerans interna buffert inte når sina gränser, eftersom de mellanlagrade bilderna (snabbt) sparas på minneskortet. Vid överföring av bilder till externa medier eller datorn hemma, säkerställer snabba minneskort (med snabb läshastighet) korta väntetider. Speciellt för yrkesfotografer är snabba minneskort därför ovärderliga när det gäller att snabbt välja ut bilder efter en konsert och skicka de bästa till redaktionen via internet.
Bild 5.13: Snabba minneskort är A och O i konsertfotografering. Eftersom vi har väldigt lite tid att ta bilder, ingår "eldhärj" definitivt i konstnärens repertoar (och är inte fördömt). När man tar flera bilder av samma motiv i snabb följd ökar definitivt träffsäkerheten. Sannolikheten att fånga rätt ögonblick (som framför allt bestäms av den snabbt skiftande belysningen från strålkastarna) är betydligt högre med "eldhärj".
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Observera: Minneskort bör inte bara vara snabba, utan även extremt pålitliga! Den som någonsin har haft problem med ett minneskort bör antingen kasta det eller högst använda det för backupändamål i det andra minneskortsfacket i kameran (om ett sådant finns). Men lita aldrig på ett sådant minneskort för enstaka, oåterkalleliga inspelningar - annars kan du senare ångra det om kortet inte längre är läsbart.
Figur 5.14: När du väl har hittat en bra plats framför scenen kommer varje fotograf att ta hela serier av de olika musikerna för att sedan, hemma vid datorn, välja det bästa fotot (med den optimala exponeringen, den mest uttrycksfulla posen etc.). Snabba minneskort hjälper till att hantera de stora datamängder som genereras. Både vid skrivning av data (vid att spara inspelningarna internt i kameran) och vid läsning av data (till exempel via en läsare ansluten till datorn).
Nikon D800 med 2,8/70-200 mm-Nikkor vid använd brännvidd 190 mm. 1/250 sekund, bländare 4,0, ISO 800.
(Foto © 2013: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Observera: Förresten finns det inte bara skillnader i hastighet mellan minneskort. Även USB-minnen har extremt skiftande överföringshastigheter. Rekommenderade är Corsair GT USB3.0-minnen. De har en skrivhastighet på upp till 130 MB/s och en läshastighet på upp till 220 MB/s och är därmed delvis, beroende på modell, upp till 8 gånger snabbare än vanliga USB-minnen.
5.4 Ytterligare användbara redskap: Anteckningsblock, systemblixt, ficklampa, ...
Men det finns ytterligare användbar utrustning för konsertfotografer. Ett anteckningsblock med penna måste definitivt vara med, eftersom man ofta måste skriva ner namnet på de uppträdande banden (särskilt på festivaler där många grupper uppträder), ordningen på framträdandena, gästmusiker eller till exempel namnet på en ansvarig bandchef, konsertarrangör eller annan kontaktperson; bäst inklusive mobilnummer och e-postadress.
Ett reserv-T-shirt att byta till bör också tas med! Det har vid flera tillfällen räddat mig från att få en förkylning eller till och med lunginflammation när jag genomblöt kom ut från en konsert (särskilt på sommaren, när evenemanget till exempel hölls i en trång klubb som var fullsatt eller i ett tält där solen sken hela dagen) och andades frisk luft. Luften i många konsertsalar är ofta kvav och fuktig, vilket innebär att inte bara musikerna på scenen, som dessutom står i strålkastarljuset, utan också publiken svettas ordentligt.
För foton vid graven under konserten får inte bli tillåten, men ändå är en viktig del av fotoutrustningen: systemblixten. Det kan verka logiskt i första ögonkastet (den får inte användas under konsertfotografering), men vid närmare eftertanke blir det klart att det inte skadar att ha den med sig ändå. Före eller efter de faktiska konsertfotona kan det uppstå situationer (intervjuer med artisterna, soundcheck, foton från sidohändelser etc.) där systemblixten förmodligen kan användas. Det är bättre att ha den med sig ifall den behövs, än att ångra sig för att värdefulla motiv förloras på grund av blixtens frånvaro.
Figur 5.15: Öronproppar får inte saknas i någon konsertfotografs kameraväska! Den som regelbundet (yrkesmässigt eller som hobby) besöker konserter och står mycket nära scenen i pressdiket utsätts för ljudnivåer som kan komma att eller kommer att påverka hörseln. Detta gäller särskilt för oss konsertfotografer, eftersom vi oftast står direkt framför de dundrande högtalarna i diket.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
En liten ficklampa kan hjälpa till exempel vid entrén till diket före konserten att upptäcka eventuella snubbeltrådar (som man sedan bör komma ihåg för att man inte ska snubbla över dem under fotograferingarna i hastigheten). Men kom ihåg att så snart konserten har börjat får du absolut inte längre lysa runt med din ficklampa (vilket genast skulle få säkerheten att reagera).
Och senast när du lämnar festivalområdet efter fotograferingarna och söker din bil på en stor, obelyst äng kommer du att uppskatta ficklampans fördelar igen! Rekommenderas är LED-Lenser M1-ficklampan. Endast 78g tung och 9,7 cm lång är den; men den har samma kraft som en stor: 170 lumen tillåter det lilla underverket att lysa upp till 150 m bort. Perfekt för alla konsertfotografer som vill spara vikt men ändå inte vill vara utan en kraftfull ficklampa.
Den som vill tjäna sitt levebröd helt eller delvis med (konsert-)fotografering behöver också egna (professionellt designade) visitkort. På så sätt kan man snabbt lämna över sina kontaktuppgifter (till manager, musiker, arrangörer, fotokollegor, skrivande journalister etc.) och samtidigt lämna ett professionellt och seriöst intryck. Visitkortet bör helst ha designats av en professionell grafisk formgivare, även om många av er nu kanske tänker: "Det kan jag ju också!"
Men verkligheten visar gång på gång att många människor visserligen har självförtroendet, men inte nödvändigtvis har den verkliga kompetensen eller talangen för grafisk design. Så investera hellre några euro i att anlita en bra grafisk formgivare, trots allt är visitkortet tillsammans med det första intrycket av dig avgörande för om kontakten etableras eller inte.
Figur 5.16: Speciellt på musikfestivaler, där många band antingen spelar efter varandra eller samtidigt på olika scener, är det användbart att göra anteckningar om i vilken ordning banden spelade (och framför allt fotograferades). Samla även programblad för att underlätta! Blackmail - Nikon D800 med 2,8/70-200-mm-Nikkor vid använd brännvidd 125 mm. 1/640 sekund, bländare 5, ISO 800.
(Foto © 2013: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
