Del 1: Introduktion
Del 2: Lämplig utrustning
Del 3: Det glada fotograferandet
Del 4: Från babybuk till tonåring
Del 5: Fota inomhus
Belysnings tips
Barn i (hem) studion
Foton i den egna lägenheten
Inomhussport
Del 6: Foton utomhus
Del 7: Familjeliv
Del 8: Tips och tricks (I)
Del 9: Tips och tricks (II)
Del 10: Arkivera, redigera och presentera barnfoton
Text: Jens Brüggemann
Fotografier från: Jens Brüggemann (147), Leonie Ebbert (44), Elli Bezensek (61), Radmila Kerl (26), Ramona Prosch (5), Kay Johannsen (4)
Illustrationer: Jens Brüggemann (27)
Del 5: Fotografera inomhus
Belysnings tips
När man vill ta stämningsfulla foton inomhus är det viktigt att först analysera ljusförhållandena på platsen för att sedan bestämma vilket av de många belysningsalternativen man ska välja.
(Foto: Jens Brüggemann)
Sällan kommer det befintliga ljuset inomhus att vara lämpligt och tillräckligt, vilket innebär att vi ofta kommer att behöva komplettera det mer eller mindre befintliga (svaga) ljuset med extra ljuskällor. Ett alternativ är att använda systemblixt. Denna, när den används frontalt som en inbyggd blixt, ger dock ganska fula skuggor och bör endast användas på detta sätt om det inte finns några vita reflektionsytor (som tak eller vägg) tillgängliga för indirekt belysning.
(Foto: Elli Bezensek)
Bättre är att vinkla den (rörliga) blixtreflektorn mot en vit tak eller vägg eller mot en särskilt uppställd reflektor (vissa modeller, som från California Sunbounce, kan fästas på ett stativ med hjälp av en adapter ("Grip Head")).
Genom att göra så får man en mjukare belysning uppifrån, men ibland med risken för skuggor under ögonhålen, under näsan och under hakan på modellen.
Om man utöver den indirekta blixtanvändningen också nyttjar en stor fönsteryta med ljus utifrån för att lysa upp, får man en vacker och balanserad belysning av barnet. I detta foto fanns till vänster om min son ett stort fönster och jag blixtrade också mot det vita taket med min Nikon SB900 systemblixt.
(Foto: Jens Brüggemann)
En balanserad belysning uppnås endast om blitzljusandelen är så låg som möjligt, det vill säga att man använder blixten endast för att ljusa upp, samtidigt som det befintliga ljuset (vare sig det kommer utifrån genom fönstret eller den konstgjorda rumsljus som takljus eller strålkastare etc.) också utnyttjas. Detta uppnås bäst genom att på kameran (föredra manuell inställning!) välja en så öppen bländare som möjligt (ställ in litet bländarvärde!), ställa in en tillräckligt lång slutartid (så lång som du kan hålla fritt hand, till exempel 1/60 sekund) och välja en hög ISO-känslighet, som dock inte får vara för hög på grund av kamerans bildbrus vid höga ISO-värden (beroende på modell kan ett ganska otrevligt bildbrus börja vid 400 ISO, men vid andra kameror endast vid 3200 ISO, se kapitel 2: Lämplig utrustning).
I detta foto ställde jag ISO-känsligheten på min Nikon D3 (utrustad med 2.8/70-200mm VR) till 1250. Detta möjliggör fortfarande klara foton utan bildbrus (bländare 4 vid 1/125 sekund). För att lätta upp blixtrade jag indirekt mot taket på sporthallen, samtidigt som dagsljus genom fönstren till vänster om gruppen skapade ytterligare ljus tillsammans med blitzljus och befintlig hallbelysning.
(Foto: Jens Brüggemann)
För att indirekt blixtra kan reflektorn, om det inte finns andra alternativ, också riktas mot ett fönster. Det reflekterar ljuset tillbaka nästan som en spegel. Resultatet blir ett ganska hårt sidoljus, men som inte är alltför störande om man använder TTL-styrning med så öppen bländare och lång slutartid som möjligt för att även utnyttja det befintliga ljuset.
(Foto: Jens Brüggemann)
Eller, som ett ljusalternativ, kan vi till exempel endast använda dagsljuset utifrån! Ett inte ovanligt alternativ att fotografera inomhus under svagt ljus:
Vi placerar modellen nära ett stort fönster. Om vi inte vill använda blixt återstår endast att välja en hög ISO-känslighet för att undvika risken för suddighet.
Fotografen till detta foto hade, vilket tydligt syns till vänster i bilden, dragit fördragen på det stora fönstret för att släppa in så mycket ljus i rummet som möjligt. Hon fotograferade även med en hög ISO-värde (800 ASA), vilket dock vid förstoring av bilden leder till en ganska tydlig bildbrusning (Canon EOS 350D, 1/60 sekund vid bländare 5,6).
(Foto: Elli Bezensek)
Barn i (hem-)studio
I fotostudion har vi istället en studioblixtanläggning som gör oss helt oberoende av befintligt ljus. Med hjälp av (tillräckligt starkt) inställningsljus (helst: 650 watt) kan vi, förutsatt att inställningsljuset är proportionerligt till blixtljuset (se kapitel 2: Den lämpliga utrustningen), exakt se ljusets förlopp och förändra det enligt våra önskemål.
(Foto: Elli Bezensek)
Att arbeta med en studioblixtanläggning är mycket lättare än vad de flesta fotografer tror, …
(Foto: Jens Brüggemann)
… det är vad jag ofta får höra som feedback från deltagarna i de ljussättningsworkshops jag arrangerar.
(Skiss: Jens Brüggemann)
Med hjälp av en studioblixtanläggning kan vi skapa olika ljusstämningar. Det stora utbudet av ljusformare, som ansvarar för om ljuset (och därmed också skuggan) blir hårt eller mjukt, hjälper oss att förverkliga våra idéer. Särskilt för svartvitt fotografi är blixtanläggningen på grund av sina många möjligheter att noggrant skapa ljus ett utmärkt verktyg.
(Foto: Elli Bezensek)
Anläggningens effekt (som mäts i joule eller wattsekunder) bestämmer hur mycket ljus som avges. Därefter anpassas bländarvärdet (mätt med manuell ljusmätare) som måste ställas in på kameran av oss. Exempel: Ger den uppmätta bländaren vid blixtanläggningens utlösning till exempel bländare 11, så är det önskade användandet av till exempel bländare 4 endast möjligt om anläggningens effekt kan regleras ner med (än) 3 bländarsteg. Om detta inte är möjligt (t.ex. om blixtanläggningen inte kan regleras så mycket ned) återstår bara att öka avståndet mellan blixthuvudena och modellen.
Eftersom ljuset avtar kvadratiskt med avståndet innebär detta att en fördubbling av avståndet blixthuvud till modellen kräver en fjärdedel av blixtelektronens styrka. Med hänsyn till vårt tidigare exempel skulle en fördubbling av avståndet istället för bländare 11 resultera i bländare 5,6. Eftersom ljuskaraktären också förändras när avståndet mellan blixthuvudet (med monterad ljusformare) och modellen ändras, är det alltid bättre att reglera effekten på enheten själv, varför blixtanläggningar med ett stort regelområde (ett stort regelområde skulle till exempel vara över 10 bländarsteg) är att föredra vid köp.
Då skulle det vara helt upp till fotograferna om de vill fotografera med lite eller mycket skärpedjup, blixtanläggningen skulle möjliggöra båda (och allt däremellan). (Nikon D2X, 1/125 s vid bländare 9)
(Foto: Elli Bezensek)
Fotografering i den egna bostaden
Hemma
Här har de unga modellerna sitt hemfördel; här känner de sig bekväma, här känner de till alla förhållanden och gömställen, här är de "stjärnorna". Deras inledande skygghet inför att bli fotograferade, som kommer att vara mycket större i en främmande miljö än hemma, ersätts snabbt av det barnsliga behovet av att visa den "främlingen" alla de fantastiska favoritleksakerna som kanske bara nyligen getts i julklapp.
(Foto: Jens Brüggemann)
Det enorma utbudet av rekvisita (hela barnrummet är ju fullt av det!) gör det lätt för fotografen att sysselsätta barnet, …
(Foto: Jens Brüggemann)
… att skapa en bildidé och samtidigt ha variation för fotona.
(Foto: Elli Bezensek)
Men var noga med att när du fotograferar hemma att oönskad bakgrund (hinkar, vägguttag, osv.) genom smart val av bildutsnitt inte hamnar med på bilden. Ett annat sätt att "sudda ut" sådana olämpliga föremål (eller även icke-fotogena möbler etc.) är att använda lätta teleobjektiv som används med öppen eller nästan öppen bländare.
Den resulterande suddigheten i bildbakgrunden gör det senare nästan omöjligt för åskådaren att upptäcka vad som fanns i bakgrunden.
(Foto: Jens Brüggemann)
Om användningen av teleobjektiv inte är möjlig, till exempel på grund av att utrymmena är för små, återstår bara chansen, om man inte vill fotografera heminredningen, att antingen agera möbelpackerska och göra sig av med allt oönskat eller välja så neutrala platser för fotograferingen som möjligt, som inte alls eller bara lite distraherar från det faktiska motivet. Det kan vara en tom vägg (med en soffa framför) …
(Foto: Jens Brüggemann)
... eller bara golvet:
(Foto: Jens Brüggemann)
Det finns i varje, även den allra minsta lägenheten, platser och hörn som man genom att välja bildutsnittet på ett smart sätt, fotografera med öppen bländare eller genom att göra lite upprydningsarbete kan göra till lämplig bakgrund för fotot! Och kanske kan barnet också hjälpa till med att städa...?
(Foto: Jens Brüggemann)
Inomhussport
Vid inomhussport ställs man vanligtvis inför ganska svåra och framför allt olika ljusförhållanden. Ingen idrottshall är den andra lik, vissa har stora fönsterpartier där mycket dagsljus tränger in, medan andra bara har få eller små fönster och därför behöver mycket konstgjort ljus.
Detta ljus kan i sin tur variera kraftigt: Jag har tagit foton i hallar där jag har ställt in min kamera på dagsljusvitbalans och fått utmärkta resultat, medan andra var utrustade med gamla lysrör som var mindre starka och dessutom hade en varierande ljusfärg. Kort sagt: Jag kan inte ge en allmän tips för kamerainställningar vid det här tillfället.
Testa helt enkelt ljusförhållandena på platsen innan du börjar med de viktiga fotona!
(Foto: Jens Brüggemann)
För att fotografera inomhussport är objektiv som är så ljusstarka som möjligt särskilt lämpliga, eftersom barnen rör sig med en hastighet som gör att foton med en slutartid på 1/60 sekund eller längre blir omöjliga om man vill ha barnen skarpa. Detta foto visar min son när han hoppar på trampolinen. Det togs med en slutartid på 1/250 sekund med manuell inställning (105mm, bländare 4,0) och, på grund av brist på lämpliga reflektionsytor, utan blixt (istället med 6400 ISO).
(Foto: Jens Brüggemann)
Vanligtvis kommer man inte att ha möjlighet att rikta systemblixten indirekt mot en vit duk i idrottshallar, dels för att taket i gymnastiksalarna är för högt och dels för att de sällan är vita. Och om man använder den direkt ger det - tyvärr - fula skuggor, vilket inte ser särskilt professionellt ut (se exempel).
(Foto: Jens Brüggemann)
Den tillhörande skissen:
(Skiss: Jens Brüggemann)
När man därför nödvändigtvis fotograferar utan blixt i idrottshallar, ser fotona genast mycket mer naturliga ut:
(Foto: Jens Brüggemann)
Men om man inte använder systemblixten ökar risken att fotona snabbt blir suddiga. Fördelen med blixten är ju också att den "fryser" barnens rörelser, även med längre slutartider. Utan blixt uteblir dock den effekten, och vi har bara möjlighet att skärpa barnen med hjälp av en så kort slutartid som möjligt.
Detta foto visar att man också kan dra nytta av den här rörelseeffekten, till exempel för att visa med vilken dynamik en sport utförs. Här ville jag visa med vilken kraft den unge målvakten sparkar iväg bollen. Målvakten är skarp, bollen flyger dock iväg med full kraft, vilket betraktaren omedelbart uppfattar genom svepeffekten.
(Foto: Jens Brüggemann)
