Positionering och mål
När jag började som frilansande reklamfotograf år 1998, ville jag främst fokusera på att fotografera skönhetsporträtt, mode och erotik. Och det enbart i svartvitt. Numera fotograferar jag främst i färg, generellt sett människor men också produkter, bilar och interiörer. Jag har även skapat en betydande mängd arkitekturfoton.
Dessutom skriver jag fotoböcker och håller workshops och seminarier som föreläsare. Trots min diversifiering har mina ursprungliga fokusområden bibehållits: Jag fotograferar fortfarande huvudsakligen skönhetsporträtt och erotik. Under de senaste åren har jag även hållit workshops utomlands.
Följande kollage visar hur tillkomsten av min workshop i Andalusien (tema: skönhetsporträtt och erotik) gick till i oktober 2010.
Allround eller specialist?
Vilken väg är rätt till framgång? För att ha ett mål och för att bli sedd av kunderna måste ni på något sätt positionera er på marknaden. Även om ert fokus sannolikt kommer att förskjutas under er frilansverksamhet, bör ni noggrant definiera er fotografiska status för en målinriktad start.
Om ni täcker många områden inom fotografi, dvs. ert erbjudande är mycket brett, kommer antalet potentiella kunder att vara därefter. Vid första anblick verkar detta vara den mest framgångsrika strategin för att säkra en så stor kundkrets som möjligt.
Nackdelen med denna tillvägagångssätt är att det blir svårt att göra sig märkbar. Människor - och därmed också era potentiella kunder - tänker i kategorier. Därför kommer någon som representerar en specifik del av fotografin att bli mer sedd än någon som erbjuder allt.
Jag valde från början att fokusera på erotisk fotografering av kvinnor som min arbetsinriktning. När jag för första gången hade fotograferat manligaakter för en fotobok, försökte jag erbjuda dem till en kalenderutgivare. Men svaret jag fick var att jag var känd som kvinnofotograf och därför inte kunde ge ut en manskalender med mig ...
Så jag hade etablerat mig framgångsrikt på marknaden - som kvinofotograf; med nackdelen att det ibland också letades efter andra specialister för olika områden.
Verksamhetsområden
Det finns många olika verksamhetsområden inom fotografi. Vilket område vill ni huvudsakligen arbeta inom?
Det finns otaliga områden inom fotografi. Här är de vanligaste (alfabetiskt ordnade):
- Akt- och erotikfotografi
- Arkitekturfotografi
- Bulevardjournalistik (paparazzi)
- Familjefotografering/barnfotografering/bebissfotografering
- Matfotografering
- Bröllopsfotografering
- Industrifotografering
- Konsert- och teaterfotografering
- Konstnärlig fotografi
- Modefotografering
- Natur- och landskapsfotografering
- Porträttfotografering/människofotografering
- Resefotografering
- Reportagefotografering/dokumentärfotografering
- Sportfotografering
- Stillbildsfotografering/produktfotografering
- Stockfotografering (marknadsföring av bilder genom bildbyråer)
- Djurfotografering
- Undervattensfotografering
- Vetenskaplig fotografering
Denna uppräkning kan fortsätta nästan obegränsat, eftersom det finns ytterligare specialiseringar och nischer inom de olika fotografiområdena. Till exempel kan man nämna astrofotografi som en underkategori av naturfotografi, eller den fotografiska krigsrapporteringen som en underkategori av reportagefotografering.
Inkluderingen av punkten Konstnärlig fotografi, förstådd som en ändamål i sig, ska inte betyda att de andra fotografiområdena inte också kan vara konstnärligt motiverade och uppfylla höga konstnärliga krav. Tvärtom! Likaså gäller för stockfotografering, eftersom denna benämning endast anger hur bilderna, som kan komma från alla andra områden, marknadsförs. Trots detta är stockfotografering en så betydande del av näringslivet att den förtjänar att uppmärksammas särskilt.
Jag har redan varit verksam inom områdena akt-/erotikfotografering, konstnärlig fotografering, porträtt-/människofotografering, barn- och bebisfotografering, bröllopsfotografering, arkitekturfotografering, stillbildsfotografering, matfotografering, modefotografering och konsertfotografering. Jag har även gjort resefoton, som jag har använt som ansökan för mina utlandsworkshops på Ibiza och i Andalusien.
Bördan och välsignelsen av bildbyråer
Bildbyråer (t.ex. Corbis, Getty, Fotolia, iStockphoto, Mauritius, Fotosearch, Shutterstock, f1-online och många andra) får regelbundet eller oregelbundet leveranser av foton från sina partnerfotografer, som sedan marknadsförs av byrån. Fotografen har alltså ingen inverkan på hur och under vilka villkor hans bilder sprids. Å andra sidan behöver han inte heller hantera kundanskaffning, licensiering, fakturering, övervakning och indrivning. Stockfotografi, som denna typ av samarbete med bildbyråer kallas, är idealiskt för fotografer som vill fokusera enbart på fotografering och undvika så mycket som möjligt av "kontorsarbete" och andra administrativa uppgifter som automatiskt blir nödvändiga när man också måste marknadsföra sina foton.
Tidigare var affärerna med bildbyråer en bra extra inkomstkälla för frilansande fotografer, som där kunde marknadsföra sina fria verk som fotograferades under dagarna mellan sina fotograferingsuppdrag. Numera drivs det främst av fotografer som har specialiserat sig på att fotografera material för bildbyråer.
Dessutom erbjuder denna typ av fotografi omfattande friheter, eftersom varje fotograf själv uppmuntras att skapa lämpligt fotomaterial och leverera det till bildbyrån.
En direkt kundkontakt sker således inte, och även den direkta kontakten med bildbyråns anställda är begränsad till endast ett fåtal undantag, när byrån beställer och följer fotograferingen. Detta sker dock endast i undantagsfall med lovande ämnen, genom Topfotografer inom byrån.
En bild som skulle kunna marknadsföras genom en bildbyrå:
Den skulle kunna användas för ämnena: "Ung" - "Barn" - "Klättring" - "Klätterpark" - "Säkerhet" - "Fritid" - "Rörelse" - "Skyddshjälm" - "Natur" - "Äventyr" - "Träd till träd" - "Mod" - "Modprov" - "Spänning" - "Nervositet" - "Självförtroende" - "Roligt" - "Övervinna den inre jägaren"…
Som fotograf har du ett slags ramavtal med bildbyrån, som gäller lika för alla fotografier du levererar (även för framtida leveranser). Detta avtal reglerar också arvodesnivån. Denna varierar beroende på fotografens (variabla) status inom byrån och sträcker sig från 20% för nybörjare till 60% för Topfotografer.
Även leveransvillkoren (vanligt är en uppladdning till bildbyråns server), byråns frihet från tredje parts rättigheter, avräkningsläget och kraven på de levererade fotografierna (till exempel krävd minsta upplösning, filformat, utmatningsstorlek, maximala ISO-känslighetsinställning, etc.) är del av avtalet.
Om fotona inte uppfyller kraven, kommer de inte heller att ingå i urvalet av foton som erbjuds till kunderna att välja mellan. Om flera mycket liknande foton laddas upp, kommer endast ett från serien att accepteras. Även här gäller att behålla datasamlingen överskådlig trots det stora antalet erbjudna foton. En kvalitetskontroll av fotoinnehållet görs vanligtvis inte vid uppladdningen, eftersom en sådan inte kan automatiseras.
Eftersom det hos många bildbyråer måste betalas en uppladdningsavgift per uppladdat foto (avgiften varierar beroende på byrå och fotografens ranking; flera dussin Euro är inte ovanliga) bör du bara ladda upp dina bästa foton och endast några få varianter från en fotografering.
Tillsammans med fotot måste modell- och platsgodkännanden laddas upp, om personer är tydligt identifierbara på fotona och dessa inte är "absoluta personligheter i samtiden" eller foton har tagits inomhus i byggnader.
När fotona har laddats upp på servern brukar de vanligtvis taggas av fotografen. Det innebär att fotona tilldelas specifika ämnen och distinkta termer som passar fotoinnehållet. Dessa sökkriterier underlättar sedan bildbyråns kunder att söka efter specifika krav.
Denna procedur är oerhört viktig för att kunderna snabbt ska kunna hitta passande foton i den enorma databanken. I vissa byråer sköts taggningen fortfarande av lämpligt kvalificerade medarbetare. Hos andra byråer kontrolleras taggningen som utförts av fotograferna (åtminstone stichprovsvis) av egna medarbetare.
De vanligaste fotomotiven hos bildbyråerna är fortfarande människor, fotograferade i alla möjliga situationer. Taggarna för detta foto kan vara "Barn" - "Ung" - "Mat" - "Dålig kost" - "Pommes frites" - "Ketchup" - "Känslor" - "Smak" …
För att alltid vara uppdaterad om vilken typ av motiv som efterfrågas av bildbyråns kunder, skickas nyhetsbrev med oregelbundna intervaller till fotograferna. På så sätt är även bildskaparna informerade om fototrenderna hos bildköparna.
Fotografen får en andel av arvodet för försäljningen av sina foton genom bildbyråerna och eventuella partnerbyråer från utlandet. Avräkningen sker delvis månatligen, delvis kvartalsvis beroende på byrå. Fotografens andel (bildskaparandel) är i det gynnsammaste fallet 50-60% av nettoförsäljningsintäkten, i andra fall, särskilt för nykomlingar till bildbyrån, även betydligt mindre.
Bildbyråbranschen har lett till ett prisfall för foton. Å ena sidan för att konkurrensen mellan bildbyråerna har resulterat i sjunkande priser. Å andra sidan för att färre och färre foton beställs, eftersom nästan allting redan finns som stockfoto någonstans att köpa.
Nackdelarna med att samarbeta med bildbyråer är:
- Upphovspersonen, alltså fotografen, nämns ofta inte vid publiceringen längre, utan endast bildbyrån.
- Fotografen får sällan längre veta exakt var och i vilket sammanhang fotona har publicerats, utom undantagsvis vid avräkningen.
- Bevisexemplar skickas inte eller sällan till fotografen.
- Vilket foto som har gett hur mycket arvode antals inte av alla bildbyråer. På några byråer anges endast den totala arvodesumman för alla fotografers bildförsäljningar tillsammans på avräkningen.
- På grund av den enorma konkurrensen på marknaden för bilder där de globalt agerande bildbyråerna konkurrerar med varandra, har priserna för en enskild publicering sjunkit kraftigt.
- Om ett av dina foton säljs via en partnerbyrå till din bildbyrå som är belägen utomlands, mäts arvodet av utifrån vad bildbyrån, där du är anställd, får från den utländska partnerbyrån för denna försäljning. Om försäljningen sedan sker inte via den utländska partnerbyrån, utan via deras utomlands belägna partnerbyrå från ett annat land, minskas fotografens andel en gång till. Fotografarvodet kan därmed minska kraftigt, så de minimibelopp som betalas ut till fotografer, på mindre än 5 euro för ett enskilt sålt foto, kan faktiskt inträffa. Det är naturligtvis irriterande för fotograferna, eftersom publiceringen är densamma och de skulle få mycket mer om den hade skett direkt genom bildbyrån där de är anställda.
- På mikrostock-byråer kan det hända att konkurrerande företag använder samma foto för sin reklam.
- I kampen för överlevnad har vissa byråer utvecklat så kallade "premie- modeller" som lett till att högkvalitativt bildmaterial säljs till priser som ses som löjliga av fotograferna.
Det kan genom gratis licensierade bilder hända att försäkringsbolaget V förvärvar en bild som de använder för en stor reklamkampanj för en ny försäkringstjänst, och sedan visar det sig att konkurrenten, försäkringsbolaget W, också har förvärvat samma bild och använder den för att marknadsföra en ny försäkringstjänst.
