Del 1: Introduktion
Del 2: Den lämpliga utrustningen
Del 3: Den glada fotograferingen
Del 4: Från graviditet till tonåring
Del 5: Fotografering inomhus
Del 6: Fotos utomhus
Belysnings tips
Skapa med brännvidder
Söka lugna eller enfärgade bakgrunder
Alltid i rörelse
Del 7: Familjeliv
Del 8: Tips och tricks (I)
Del 9: Tips och tricks (II)
Del 10: Arkivera, redigera och presentera barnfoton
Text: Jens Brüggemann
Foton: Jens Brüggemann (147), Leonie Ebbert (44), Elli Bezensek (61), Radmila Kerl (26), Ramona Prosch (5) och Kay Johannsen (4)
Skisser: Jens Brüggemann (27)
Del 6: Fotos utomhus
Att fotografera utomhus är lättare för de flesta människor eftersom problemet med rätt belysning inte verkar uppstå under dagen. Dessutom finns det tillräckligt med utrymme utomhus jämfört med foton i ens eget hem, och man behöver inte vara lika försiktig med bildens komposition. Båda åsikterna är rätt och fel samtidigt.
Belysnings tips
För att göra foton som sticker ut bland de många barnfotona krävs det mer än att bara vara nöjd med de rådande ljusförhållandena. Även om ljusförhållandena är perfekta vore det fel att inte använda belysningsutrustning för att förbättra fotoförhållandena om möjligt, för att uppnå det optimala (en mycket bra bild)!
Men sällan har vi "perfekta förhållanden"; oftast är solen för stark, kontrasterna för stora. Då måste vi ingripa!
(Foto: Radmila Kerl)
Men vad är idealiska förhållanden när man fotograferar utomhus? Tyvärr kan frågan inte besvaras så generellt. Det finns inte de idealiska förhållandena som gäller för alla fotossituationer. Vilket ljus en fotograf upplever som idealiskt beror bland annat på den specifika situationen, uppgiften och inte minst på fotografens individuella smak.
(Skiss: Jens Brüggemann)
Vissa älskar det kraftiga sidoljuset, andra föredrar det diffusa lågt stående morgonljuset framifrån, medan andra föredrar stämningsfullt motljus. Under nästan alla förhållanden går det att ta fantastiska foton, men med hjälp av blixtar, batteriblixtar, reflektorer och/eller diffusorer blir det mycket enklare!
En mycket naturlig och mjuk belysning utan hårda skuggor erhålls när solen är dold bakom ett moln (eller molntäcke), eller vid lågt hängande dimma. Detta diffusa ljus är idealiskt för barnfotografering eftersom vi fotografer inte behöver fundera över korrigeringar. Det "passar" alltid. Denna bild tog jag med min Nikon D200 och ett 1,8/85mm-objektiv (ISO 100, tidsautomatik vid bländare 7,1).
(Foto: Jens Brüggemann)
En sådan naturlig, mjuk belysning är också idealisk för barnfotografering eftersom oavsett vilken himmelsriktning vi fotograferar åt, råder alltid samma ljusförhållanden, utan starka kontraster, utan risken att modellen rör sig från skuggan ut i direkt ljus. Barnen kan röra sig fritt, man är inte begränsad. Det perfekta ljuset för livliga barn som leker, springer, hoppar, kryper, kryper, etc. (Nikon D3 med Nikkor 2,8/300 mm vid ISO 1250; 1/1250 sek vid bländare 4,5).
Vid diffust ljus är man inte bunden till en förinställd plats.
(Foto: Jens Brüggemann)
Däremot, när starkt solljus försvårar arbetet för oss. ”Där det finns mycket ljus finns det också mycket skuggor” är ett gammalt talesätt som tyvärr även gäller för fotografering. När man fotograferar i direkt solljus måste man acceptera att antingen högdagrarna är utbrända (det vill säga utan detaljer i den färdiga bilden), eller att skuggorna inte har några detaljer (det vill säga blir svarta).
Det kan bemötas genom att lätta upp skuggorna med hjälp av blixt, som på denna bild (solens strålar sken brant med hårt ljus från ovan). Fotografen använde en Canon EOS 5D Mark II med 2,8/24-70mm vid ISO 200 (1/200 sek vid bländare 11,0) och systemblixt med ETTL-blixtautomatik.
(Foto: Radmila Kerl)
Den vackra extraeffekten är de skarpa färgerna som uppstår när man lägger till blixtljus utöver befintlig belysning. Den här effekten kan förstärkas om man underexponerar bakgrunden något.
(Skiss: Jens Brüggemann)
Vill du använda mjukare ljus istället för (direkt) blixtljus, kan du blända mot en reflektor (förutsatt att blixtreflektorn är svängbar) med blixtsystemet mot en upphällare (här: från California Sunbounce), så att det reflekterade ljuset blir något mjukare och mer naturligt och framför allt inte frontal, utan lätt sidledes på modellen, som denna bild i motljus av den nedgående solen visar (Nikon D2X med 2,8/105mm vid ISO 200; 1/60 sek. vid bländare 4,8).
(Foto: Jens Brüggemann)
(Foto: Elli Bezensek)
(Skiss: Jens Brüggemann)
Ännu mjukare ljus fås genom att använda enbart (en eller flera) upphällare. I denna bild användes det redan något diffusa ljuset i skuggan av träden för att lysa upp dotter och mor, vilket ger ett mycket vackert mjukt intryck som passar bra till den vänliga bildstämningen.
(Foto: Elli Bezensek)
Det praktiska med upphällarna är att det finns redan mycket prisvärda lösningar, så att man egentligen alltid kan lämna en i bagageluckan på bilen. Och om det inte finns någon tillgänglig, fungerar även vita platta tyger eller andra material som styroportavlor etc. Var kreativ! Till och med vita husväggar eller den vita T-tröjan på en följeslagare (ofta är föräldrarna närvarande vid fotograferingen) kan fungera som reflektionsyta! (Prova bara, fungerar även utmärkt för att reflektera blixten mot barnmodellen!)
(Skiss: Jens Brüggemann)
Skapa med brännvidder
Tyvärr använder många fotografer olika brännvidder uteslutande för att överbrygga avstånd eller för att fotografera barnet med en större vinkel utan att fotografen flyttar sig. Det är en helt legitim, men tyvärr mycket "lat" sätt att ta bilder på av barn, och det förbiser möjligheterna som olika brännvidder erbjuder.
(Foto: Leonie Ebbert)
Teleobjektiv används ofta för att få bakgrunden att bli suddig. Det fungerar - ceteris paribus - desto bättre ju längre brännvidden är, ju mer öppen bländaren är vald och ju fler lameller bländaren har. Ju längre bort bakgrunden är från modellen, desto starkare blir även effekten. I denna bild använde jag ett 2,8/70-200 mm på min D2X (ISO 200; 1/250 sek. vid bländare 4,0).
(Foto: Jens Brüggemann)
Vidvinkelobjektiv används däremot ofta för att visa att man är "nära händelserna". Speciellt för bilder med reportagekaraktär är deras användning lämplig på grund av deras stora djupskärpsomfång.
(Foto: Leonie Ebbert)
Också på semestern är vidvinkelobjektivet förstahandsvalet. Det visar mycket av den intressanta bakgrunden på grund av sin stora vinkel (perfekt för att också återge större hotellanläggningar), även om man fotograferar under trånga förhållanden. (Canon G9; ISO 80; 1/320 sek. vid bländare 4,0).
(Foto: Jens Brüggemann)
Observera dock att vid användning av vidvinkelobjektiv kan störande föremål i bakgrunden lätt gå obemärkta, och senare i bildredigeringen måste de ansträngt raderas bort, eftersom de tydligt och skarpt avbildas och oavsiktligt drar betraktarens blick till sig.
Sök lugna eller enfärgade bakgrunder
För att inte bakgrunden ska distrahera för mycket från våra små "stjärnor", rekommenderar jag att välja färgmässigt passande monokromiskt utseende bakgrunder om det är möjligt.
Också om det inte kommer att finnas tid för att vara kräsen och leta efter andra bakgrunder vid snabba foton, har man ofta även vid icke regisserade bilder möjligheten att snabbt röra sig en meter åt vänster eller höger för att genom denna nya position använda en ny flyktväg med kanske mer lämplig bakgrund.
Detta kommer emellertid endast att vara möjligt vid användning av teleobjektiv. Med vidvinkelbrännvidder gör en steg åt vänster eller höger nämligen ingen skillnad.
(Foto: Radmila Kerl)
(Foto: Jens Brüggemann)
Ibland är det inte steget åt sidan som ger önskat resultat, utan en fotoposition från ovan, eller från hukad nivå neråt.
I denna bild såg jag till att fotografera min son från en något förhöjd kameraståndpunkt, eftersom det fanns en mörk rad av träd bakom fotbollsplanen (med mörkbruna trästammar), som jag precis kunde hålla utanför bildfältet. Om jag inte hade varit uppmärksam skulle bakgrunden på bilden praktiskt taget ha delats i två halvor: nedre delen det gröna gräset och överdelen de mörkbruna stammarna. (Nikon D3 med Nikkor 2,8/300mm; ISO 800; 1/1000 sek. vid bländare 6,3).
(Foto: Jens Brüggemann)
Alltid i rörelse
När barn leker och idrottar springer de små, utan avbrott! Har du någonsin sett ett barn sakta promenera när det leker? Om man inte har sysslat så mycket med att fotografera barn tidigare, så är man i första stund helt enkelt överväldigad; man vet inte hur man ska hinna med de små, vart de springer, varför de svänger; än mindre hur man bäst smyger på dem med kameran.
(Foto: Radmila Kerl)
Det enklaste sättet att fånga ungarna "i aktion" utomhus är faktiskt att smyga på dem. För detta bör man ställa in kameran på manuell fokus, efter att man har letat efter den bästa positionen och (fortfarande med autofokus) riktat in sig på en specifik punkt där barnen regelbundet passerar, och skärpan är inställd. Denna metod med "skarphetsfälla" är säkrare än autofokus, du behöver nu bara trycka av vid rätt ögonblick. Detta kräver lite träning, eftersom du naturligtvis måste trycka av precis innan barnen når den angivna punkten. Men efter några övningar kommer det säkert att gå bra! (Nikon D200 med 1,8/85mm; ISO 100; 1/500 sek vid bländare 7,1).
(Foto: Jens Brüggemann)
Viktigt är att du inte fokuserar i princip "tomma luften", utan väljer en framträdande punkt (som till exempel toppen av en gångbro som på bilden ovan), som du tydligt kan se genom sökaren.
På en väg kan det till exempel vara en vägmarkering eller en oljefläck, på en äng en mullvadshög eller en pinne. Avgörande är att du kan trycka av precis innan barnet når denna framträdande punkt.
