Här är en översikt över de olika kapitlen:
Del 01 - "Drömjobbet" konsertfotograf?
Del 02 - Rättsliga frågor
Del 03 - Konserter fotografiens särdrag
Del 04 - Beteendet i "graven"
Del 05 - Den meningsfulla utrustningen för konsertfotografer
Del 06 - Tips och trick från (konsertfotografi-)proffsen
Del 07 - Bildkomposition (Del 1)
Del 08 - Bildkomposition (Del 2)
Del 09 - Rekommenderade kamerainställningar
Del 10 - Efterbearbetning
Figur 8.1: Spektakulära, men även rörande ögonblick måste fångas in inom konsertfotografin. Om man dessutom medvetet utformar sina bilder får man imponerande bilder av stora artister. Här firades den fantastiske klarinettisten Giora Feidman vid sin konsert i Berlins filharmoni i samband med sin 75-årsdag, vilket han tydligt blev rörd av. Canon EOS-1D Mark IV med EF 2,8/24-70mm vid använd brännvidd 38mm. 1/160 sekund, bländare 3,2, ISO 1 000. Slutarprioritet (bländarautomatik).
(Foto © 2013: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
8.1 Fånga stämningen hos publiken
Om man med sina bilder vill visa hur framgångsrikt konserten har varit, ska man inte bara fotografera musikerna på scenen, utan även människorna i publiken. Här visas det genom strålande-lyckliga (eller i värsta fall även bittert-besvikna) ansikten om konserten var en framgång eller inte.
Att fotografera publiken (eller delar av den) är normalt sett ofarligt ur juridisk synvinkel. Men tänk på att inte ta enskilda porträtt och sedan använda dessa bilder i en annan sammanhang för kommersiellt bruk. Det täcks inte ens av fotograferingsgodkännandet från arrangören.
Däremot kan ni utan bekymmer fotografera delar av publiken och använda dessa bilder i rapporteringen om konserten.
Figur 8.2: Publiken jublar, stämningen är fantastisk: Fans på Sunrise Avenue-konserten den 27 augusti 2012. Även sådana bilder bör inte saknas i rapporteringen om en konsert. Nikon D4 med 2,8/14-24mm Nikkor vid använd brännvidd 14mm. 1/100 sekund, bländare 2,8, ISO 4000.
(Foto © 2012: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 8.3: Sångaren BOSSE vid sin konsert i C-Hall i Berlin den 4 maj 2013. Om man kan fotografera musikern mitt i publiken så kan stämningen på konserten naturligtvis visas mycket bättre. Man slår på så sätt två flugor i en smäll (musikerporträtt och publik-stämningsbild). Dock har "badet i massan" blivit allt mer sällsynt de senaste åren, även av säkerhetsskäl. Dessutom är det tyvärr ytterst osannolikt att detta inträffar under de första tre låtarna. Canon EOS-1D X med EF 2,8/24-70mm vid använd brännvidd 24mm. 1/160 sekund, bländare 3,2, ISO 2 500.
(Foto © 2013: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
Figur 8.4: Här har jag valt en mer avlägsen kameraplats: Från publiken kunde jag så fånga de entusiastiska fansens utsträckta armar i förgrunden som bevis på den härliga stämningen på konserten, medan H-Blockx i bakgrunden sysslade med sitt arbete. Men tänk på att ni bara tar sådana bilder med uttryckligt tillstånd från konsertarrangören (och senare publicerar). Fotot visar H-Blockx vid deras konsert den 31 augusti 2010 på ZFR i Bochum/Witten. Nikon D3S med 2,8/24-70mm Nikkor vid använd brännvidd 50mm. 1/250 sekund, bländare 2,8, ISO 6 400.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
8.2 Söka ovanliga perspektiv
Vissa bilder är särskilt spektakulära, eftersom de är tagna från en ovanlig position. Förutsättningen är dock att fotografen också har möjlighet att inta inte bara de vanliga platserna i pressgraven. Den som vill komma närmare artisterna eller använda en annan exklusiv position (till exempel från mixerpulten eller från publiken) för sina bilder behöver ett särskilt tillstånd från arrangören.
Observera att tredje part (till exempel bandmedlemmar eller ljus- eller ljudtekniker) inte har behörighet att ge er särskilda fotopositioner; det är alltid arrangörens sak att tillåta eller förneka detta. Om säkerhetspersonalen tilldelar er en särskilt intressant plats kan ni dock redan utgå ifrån att detta godkänts av arrangören. Säkerhetspersonalen är arrangörens verkställande arm; de arbetar nära tillsammans och säkerhetsfolket vet vanligtvis exakt vad de får göra, vilka fotografplatser som är tillåtna - och vilka som inte är det.
Figur 8.5: Dieter Thomas Kuhn vid sin konsert på Berlins Waldbühne den 6 augusti 2011. Även denna bild gynnas av interaktionen mellan musikern och hans fans. Den udda synvinkeln var möjlig eftersom fotografen härifrån pressgraven kunde luta sig mot en del av scenen som ledde som en liten catwalk mot publiken. På så sätt var denna baksidesvy av artisten möjlig utan att behöva lämna graven. Canon EOS-1D Mark III med EF 2,8/16-35mm vid använd brännvidd 16mm. 1/200 sekund, bländare 5,0, ISO 1 000.
(Foto © 2011: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
Figur 8.6: Den här bilden imponerar både dels genom sin ovanliga kameraplats (den togs från orkesterns rader) och dels genom dirigenten Christian Thielenmanss kritiska, nästan onda blick, som vid detta tillfälle (foto från den 22 maj 2008 i Berlins Admiralspalast) fortfarande var generalmusikdirektör för de münchenska filharmonikerna. Sedan 2012 är den före detta assistenten till Herbert von Karajan chefsdirigent för den sachsiska statskapellet Dresden och sedan 2013 även konstnärlig ledare för Salzburgs påskfestivaler.
(Foto © 2008: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
8.3 Spektakulära scenuppträdanden och bilder visa
Vissa - oftast mer kända - band använder förutom avancerad ljus-teknik också påkostade scenuppträdanden och bilder. Här gäller tumregeln: Fotografera! Vi fotografer gynnas mycket av sådana speciella element. Försök dock att passande avbilda musikerna i förhållande till den spektakulära bakgrunden, för endast uppbyggnader eller scenbilder för sig är ointressanta. Det bör alltid finnas en koppling till konserten eller musikerna genom fotografisk gestaltning.
Figur 8.7: Roger Waters under The Wall-konserten den 15 juni 2011 i Berlin (innan symbolen: röd cirkel med svart övervakningskamera). Canon EOS-1D Mark IV med EF 2,8/24-70mm vid använd brännvidd 34mm. 1/125 sekund, bländare 2,8, ISO 1 250. Slutarprioritet (bländarautomatik) med exponeringsmätningsmetod Spotmätning.
(Foto © 2011: DAVIDS/Sven Darmer - www.svendarmer.de)
Figur 8.8: Muse på konsert på Waldbühne i Berlin den 14 juli 2013. Canon EOS-1D Mark IV med EF 2,8/70-200mm vid använd brännvidd 70mm. Dylika extraordinära och politiska bilder av scenuppbyggnader får naturligtvis inte saknas i konsertredovisningen. 1/160 sekund, bländare 5,6, ISO 1 000. Manuell inställning av exponeringsparametrarna.
(Foto © 2013: DAVIDS/Sven Darmer - www.svendarmer.de)
8.4 Också fotografera snett ibland
Många fotografier - inte bara inom konsertfotografi - blir effektfulla eftersom de (avsiktligt!) har tagits lite snett av gestaltningsskäl. Var dock försiktig så att kameran inte hålls för mycket snett. Om horisonten plötsligt löper genom två motstående sidor (eller ännu snedare) ser det sällan bra ut. Idealt sett, ur bildgestaltningssynpunkt, är vinklar mellan 10 grader och maximalt 40 grader. Sådana lutningar uppfattas av bildbetraktaren som dynamiska men inte störande.
Observera dock att sådana allmänna rekommendationer bör tas med försiktighet. Det beror nämligen alltid på motivet om (och hur mycket) kameran bör hållas sned när man fotograferar - eller inte.
Figur 8.9: Culcha Candela under deras konsert den 20 augusti 2011 vid Zeltfestival Ruhr i Bochum/Witten. Bandet var hela tiden i (snabb) rörelse. Jag beslutade mig för att ta många av bilderna från denna konsert snett eftersom det enligt min åsikt passade bättre med musiken och den fängslande showen (sångarna var hela tiden i svettig rörelse). Nikon D3S med 4,0/24-120mm Nikkor vid använd brännvidd 24mm. 1/400 sekund, bländare 4,0, ISO 3 200.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Figur 8.10: Jamie Cullum på konsert på Heimathafen i Berlin den 17 april 2013. Snedtagna foton ger ofta en modern och dynamisk effekt. Canon EOS-1D X med EF 2,8/70-200mm vid använd brännvidd 80mm. 1/160 sekund, bländare 2,8, ISO 5 000. Slutarprioritet (bländarautomatik) med exponeringsmätningsmetod Spotmätning.
(Foto © 2013: DAVIDS/Sven Darmer - www.svendarmer.de)
8.5 Mer abstrakta foton
Första målet bland konsertfotografer är alltid att artisten på scenen ska vara tydligt igenkännbar på bilderna. Endast sådana bilder kan säljas till redaktionerna, fansen vill trots allt kunna känna igen sina idoler på bilderna.
Men mer abstrakta foton har ibland sin charm; till exempel när det handlar om att inte använda bilderna för redaktionell rapportering om en specifik konsert.
När man behöver foton som "endast" ska symbolisera begreppen "konsert", "livemusik" eller helt allmänt "musik" är abstrakta foton det första valet. De är på sätt och vis "neutrala". (Det skulle vara annorlunda om man t.ex. skulle kunna känna igen kända musiker eller band som Udo Lindenberg, Rolling Stones, AC/DC eller Rihanna på bilderna: Då skulle betraktaren omedelbart associera till en viss musik- eller musikstil, vilket inte är önskvärt i en text om livemusik överlag).
Figur 8.11: Milow den 1 september 2011. Även om sångaren befinner sig helt i skuggan av stämningsfullt motljus, är han ändå (för insatta) igenkännbar på grund av sin typiska kropps- och gitarrhållning och huvudform. På grund av detta intensiva röda och på grund av den abstrakta grafiska effekten gillar jag fortfarande mycket den här bilden. Nikon D3S med 4,0/24-120mm Nikkor vid använd brännvidd 24mm. 1/200 sekund, bländare 4,0, ISO 1 600. Manuell inställning av exponeringsparametrarna. (Foto © 2011: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Figur 8.12: Även en abstrakt bild, här av en trumslagare under en livemusik. Ljuset och dimman, tillsammans med de få igenkännbara bild-elementen (kontur av trumslagaren och hans instrument), gör bilden till en ovanlig men effektfull dokumentation av en stämningsfull livemusik. Nikon D3S med 4,0/24-120mm Nikkor vid använd brännvidd 120mm. 1/200 sekund, bländare 4,0, ISO 2 500. Manuell inställning av exponeringsparametrarna.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
8.6 Medvetet fokusera
Många fotografnoviser använder inte autofokus medvetet (t.ex. genom att använda endast en autofokus-mätpunkt), utan har hela autofokusmätdelen aktiv. De vet således inte slutligen vilken autofokuspunkt kameran väljer varje gång.
Därigenom kan många felaktigt fokuserade bilder uppstå. Eftersom kamerorna fokuserar på objektet som är närmast fotografen (ofta är detta till exempel mikrofonstället) kommer många bilder inte visa det mest bildviktiga elementet (vanligtvis ansiktet på musikern) skarpt fokuserat som önskat.
Därför är det bättre att medvetet arbeta med autofokus. Jag använder helst det mittersta autofokuspunkten (eftersom det är det mest kraftfulla på de flesta kameror). Genom att trycka på avtryckaren sparas avståndsvärdet (i kombination med Spotmätning också exponeringsvärdet) och efter att jag snabbt har riktat kameran så att bilden passar mina förväntningar behöver jag bara trycka avtryckaren helt.
I många fall är det dock klokt att använda en autofokuspunkt som inte ligger i mitten av sökaren, utan i stående format till exempel längre upp. På så sätt kan man undvika korta kamerarörelser.
Denna metod är meningsfull när många bilder tas i följd där avståndet till det mest bildviktiga elementet är ungefär detsamma. Det är ofta fallet vid musikerporträtt när artisten inte rör sig för mycket (till exempel eftersom de står vid mikrofonstället).
Bild 8.13: Här fotograferade jag gitarristen från BAP under konserten den 24 augusti 2011. Konstnärens lyckliga och nöjda ansiktsuttryck framhävdes i denna bild av mig eftersom jag använde en mycket öppen bländare (och därmed endast en liten skärpedjup). Varken bakgrund eller förgrund distraherar från ansiktet. Nikon D3S med 1,4/85mm Nikkor. 1/400 sekund, bländare 2,2, ISO 1 250.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 8.14: Eftersom gitarristens ansikte från RUNRIG (konsert den 29 augusti 2012) ständigt låg till största delen i skugga, valde jag att fokusera på gitarrhalsen i denna bild. Oskärpan i gitarristens ansikte stör inte här, eftersom anonymiteten hos konstnären redan ges genom skuggan. Resultatet är en (neutral) musikerbild som generellt kan användas inom ämnet (live-) musik. Nikon D4 med 1,4/85mm Nikkor. 1/1600 sekund, bländare 2,2, ISO 2 500.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
8.7 Högt eller brett format?
Sedan de flesta professionella systemkameror utrustades med grepp för högt format väljs högt format nästan lika ofta som brett format som en gestaltande alternativ. Kamerorna ligger, med högt formatgreppet utrustat, lika bekvämt i handen som tidigare endast vid brett format. Inom vissa områden inom fotografi kan man säkert påstå att övervägande högt formaterade bilder tas (till exempel inom modefotografi).
Inom konsertfotografi återfinns båda formaten lika frekvent. Det finns tillräckligt med motiv som passar perfekt i högt format och andra som nästan "kräver" brett format.
Bild 8.15: Denna motiv lämpar sig perfekt för högt format: Genom att gitarristen håller händerna jublande över sitt huvud dikterade han nästan formatet för mig. Nikon D800 med 2,8/70-200mm Nikkor med använd brännvidd 155mm. 1/250 sekund, bländare 4,0, ISO 800.
(Foto © 2013: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 8.16: BAP-konsert på Zeltfestival Ruhr i Bochum den 24 augusti 2011. Genom gitarristens sneda position passade han ännu bättre in i (högt) format tillsammans med gitarrhalsen. Nikon D3S med 1,4/85mm Nikkor. 1/320 sekund, bländare 2,0, ISO 1 250. Bländarprioritet (tidsprioritet).
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 8.17: Kraftwerk vid deras konsert på Berlin Tempodrom den 26 mars 2004. Den strängt raka bildkompositionen passar utmärkt till Kraftwerks konstruerade musik (som förresten grundades för över 44 år sedan och hade sin första stora hit för exakt 40 år sedan: "Autobahn"; om man inte håller låten "Ruckzuck" från 1971 som sådan). Av grundarna är bara Ralf Hütter kvar till idag. Florian Schneider, även grundare och som lämnade Kraftwerk först 2008, var fortfarande aktiv i bandet på denna bild från 2004.
(Foto © 2004: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
8.8 Kvadrat som alternativ
Det kvadratiska formatet är det mest ovanliga bland de "typiska" bildformaten. Dess spridning var tidigare betydligt större på grund av mellanformatskameror i formatet 6x6. Även idag finns det fortfarande det kvadratiska kameraformatet; dock har andelen sjunkit avsevärt.
Men det finns fortfarande möjlighet för alla att efteråt, vid bildbehandling, växla till det kvadratiska formatet. Trots allt är det ett mycket intressant format, varför beslutet för detta inte bör göras bara för att man vill ta bort störande bildmoment (genom att beskära en del av bilden).
Bild 8.18: Sunrise Avenue på konsert vid ZFR i Bochum den 27 augusti 2012. Trots att gitarristen placerades till vänster i bildkanten av mig, är kvadratet i detta fall det optimala formatet, eftersom även trumsetet får plats i bilden. Nikon D4 med 2,8/24-70mm Nikkor med använd brännvidd 24mm. 1/320 sekund, bländare 2,8, ISO 3 200. Bländarprioritet (tidsprioritet).
(Foto © 2012: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 8.19: Ingen gestaltar "bad boy" lika skickligt som Billy Idol (här en bild från hans konsert den 27 november 2005 i Berlin). Ansiktet, tillsammans med den lyfta pekfingret, passar optimalt i det kvadratiska bildformatet.
(Foto © 2005: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
Bild 8.20: I denna bild ville jag inte beskära mikrofonstativet - och valde därför det kvadratiska bildformatet. Lösningen med högt format skulle ha visat en inträngande mikrofon i bilden, som skulle ha kommit "ur tomma intet" (på bilden). Nikon D800 med 2,8/70-200mm Nikkor med använd brännvidd 105mm. 1/500 sekund, bländare 4,5, ISO 800.
(Foto © 2013: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 8.21: Wir sind Helden-konsert den 25 augusti 2011. Trummisen Pola Roy in action. Trummisar med sitt instrument avbildas oftast bäst i kvadratiskt format. Åtminstone om man vill visa hela instrumentet (utan att skära av det). Det beror på strukturen hos detta instrument som också kallas "skjutbod". Nikon D3S med 1,4/85mm Nikkor. 1/250 sekund, bländare 3,5, ISO 2 000. Manuell inställning.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
OBS!
De flesta konsertfotografer använder professionella systemkameror (alltså kameror med utbytbara objektiv) i bildformatet 2:3 (DSLR-fullformat = 24mm x 36mm). Det innebär att majoriteten av bilderna redan vid kompositionen i kamerasökaren skapas antingen i liggande eller stående format.
Men rent skapartekniskt ska ni inte låta er bli "fånade" av ert kameraformat. Även andra format har sin charm. Men man bör vara uppmärksam så att man inte väljer några "anti-format" som betraktaren upplever som disharmoniska.
Det kvadratiska formatet är ett mycket "strikt" format, men dess charm ligger i det faktum att det inte är så vanligt förekommande. Därför passar det även bra för konsertfotografering, förutsatt att bildens element fyller bilden på ett meningsfullt sätt.
Prova att medvetet rikta in kompositionen på det kvadratiska formatet redan under nästa konsertfoto-session. För detta behöver ni bara tänka bort sidorna av det liggande formatet. Resultatet kommer med säkerhet att bli konsertfoton som är både oväntade och spännande samtidigt.
