Del 1: Introduktion
Del 2: Rätt utrustning
Del 3: Glad fotografering
Del 4: Från babybuk till tonåring
Del 5: Fotografering inomhus
Del 6: Foton utomhus
Del 7: Familjeliv
Del 8: Tips och tricks (I)
Del 9: Tips och tricks (II)
Perspektiv
Bildkomposition
Ge utrymme
Mod till närhet
Föräldrar vid fotografering
Övning ger färdighet
Foton mot tristess
Race mot klockan
Konstant bildanalys
Del 10: Arkivering, redigering och presentation av barnfoton
Text: Jens Brüggemann
Foton av: Jens Brüggemann (147), Leonie Ebbert (44), Elli Bezensek (61), Radmila Kerl (26), Ramona Prosch (5) och Kay Johannsen (4)
Skisser: Jens Brüggemann (27)
Del 9: Tips och tricks (II)
Perspektiv
Vilken är den "rätta" synvinkeln?
(Foto: Jens Brüggemann)
Barn uppfattas oftare som barn av betraktaren när fotografen fotograferar lätt ovanifrån, precis i deras naturliga stående hållning. "Barnens" blick riktas automatiskt uppåt mot kameran, perspektivet avslöjar för oss: detta är en ung individ, ett typiskt barn, som tittar upp mot vuxna.
(Foto: Radmila Kerl)
Blicken "uppifrån" mot kameran kan emellertid också tolkas som underkastelse eller till och med underlägsenhet. Därför är det i många situationer fördelaktigt med en kameravy på samma ögonhöjd som de unga modellerna, vilket får dem att verka mycket "vuxnare".
(Foto: Radmila Kerl)
Särskilt en väldigt låg kameravinkel kan vara intressant, helt enkelt på grund av att den här synen (utom för de lata personerna på Engelska trädgården i München) är ovanlig för oss.
(Foto: Radmila Kerl)
Bildkomposition
Lära sig reglerna?
Eller lita hellre på magkänslan?
(Foto: Leonie Ebbert)
Det finns otaliga regler för bildkomposition, och för många år sedan lärde jag mig dem alla utantill - och för övrigt förstod de flesta också. Men jag använde dem aldrig. Åtminstone inte medvetet.
Om jag skulle gå igenom alla regler för bildkomposition i huvudet innan jag trycker av varje foto skulle jag aldrig hinna ta bilden. De bästa motiven hade redan passerat, för alltid försvunna. Det här gäller särskilt för fotografering av barn.
Med tiden får man en "känsla" för komposition och sammansättning. Det är inte alltid den "gyllene snittet" som leder till det optimala resultatet. Bildkompositionsreglerna kan visserligen hjälpa till att få ett bättre resultat i många fall, men de är inte en garanti för det. Jag tror att varje bra fotograf fotograferar mer intuitivt och att bildkompositionsreglerna är försök till förklaringar om varför vissa foton gör ett bättre intryck på betraktaren än andra. Jag ser inte dessa regler som en vägledning till bättre fotografering. Enligt min mening är det viktigare att öva på ens egen "syn"! Och detta inkluderar att titta på många bra foton.
(Foto: Leonie Ebbert)
Dessutom: Vilken är den bättre synvinkeln? Vilken är den bättre bilduppdelningen? Det första fotot togs med Canon EOS 5D Mark II, utrustad med en 2,8/70-200mm, vid ISO 200 och manuell inställning av tid och bländare. Slutartid: 1/125 sekund. Brännvidden ställdes in på 150mm (bländare 5,0).
(Foto: Radmila Kerl)
Det andra fotot har samma data, men fotograferades med en brännviddsinställning på 70mm.
(Foto: Radmila Kerl)
Som detta exempel visar är det inte alltid möjligt att rangordna foton i en bedömningsordning. Men det är precis vad bildkompositionsreglerna kräver. Lita därför hellre på din magkänsla och fotografera i osäkra situationer hellre några varianter, så att du senare i lugn och ro på datorn kan välja det bästa fotot.
Ge utrymme
Barn är nästan aldrig stilla, åtminstone inte de yngre bland dem. Därför är det bra att från början planera för en större bildutsnitt, vilket dock gör det nödvändigt att efterbehandla dessa foton med hjälp av bildredigeringsprogram i efterproduktionen…
(Foto: Jens Brüggemann)
… och leder dessutom till kvalitetsförlust, eftersom beskärningen av foton inte utnyttjar alla tillgängliga pixlar på sensorn.
(Foto: Jens Brüggemann)
Så se alltid till att din kamera är inställd på bästa bildkvalitet med högsta upplösning (maximal bildstorlek), även om du bara har avsikten att använda fotona för mindre ändamål. För det första på grund av ovan nämnda behov av att senare behöva beskära enskilda foton. För det andra, eftersom man aldrig kan veta om det senare kan dyka upp en försäljningsmöjlighet, till exempel för en reklamkampanj, där stora filstorlekar behövs. Det vore tråkigt om du skulle gå miste om en bra extra inkomst bara för att du vid fotograferingen valt en medelstor eller liten upplösning istället för den fulla!
En annan möjlighet att ta hänsyn till de unga modellernas rörelselust är att använda zoomobjektiv, som möjliggör snabb anpassning till nya situationer när "lillen" eller "lillan" börjar utforska omgivningen…
(Foto: Elli Bezensek)
Med att "ge barnen utrymme" menas också att de inte ska uppmanas att posera stillsamt på samma plats utan att de också får leka fritt framför kameran ibland. Så att säga bli fotograferade "i aktion". Det är mycket roligare för barnen och det resulterar i levande bilder som visar barnen som de verkligen är (åtminstone de flesta timmarna på dagen).
(Foto: Jens Brüggemann)
Mut att vara nära
Barnfoton framstår som mindre distanserade om man väljer närbilder. Detta uppnås bäst genom användning av teleobjektiv, eftersom en alltför nära position från fotografen skulle kunna orsaka obehag åtminstone hos de yngre modellerna.
(Foto: Jens Brüggemann)
En annan faktor är att ansiktet vid fotografering skulle återges med förvrängda drag om fotografen endast använder ett normalobjektiv eller till och med ett vidvinkelobjektiv. Därför är porträtt-teleobjektiv att föredra, då de på grund av sin ljusstyrka ofta fungerar bra även inomhus utan ytterligare ljusutrustning.
(Foto: Jens Brüggemann)
De typiska porträtt-teleobjektiven har följande brännvidder: 85mm, 105mm och 135mm. Var inte snål när du köper minst ett av dessa fasta brännvidder, utan köp helst en så ljusstark version som möjligt (till exempel 1,4/85mm eller 2,0/105mm eller 2,0/135mm) av de nämnda objektiven! Det är alltid tillfredsställande att problemfritt kunna ta fantastiska porträttbilder på barnen medan andra föräldrar kämpar med sina svagt ljusstarka zoomobjektiv för kompaktkameror och redan har packat ner dem eller genom att använda inbyggda blixtar "dödar stämningen"...
(Foto: Ramona Prosch)
Porträtt som tas från nära håll lyckas bättre om fotografen och modellen känner varandra väl. Ingen kommer att kunna fotografera ett barn så förtroligt som föräldrarna själva! Tur är den förälder som har tillräckligt med erfarenhet och skicklighet för att få till dessa underbara ögonblick. Följande porträtt visar den två och en halv år gamla dottern till fotografen från Hamburg (Canon 2,8/100mm).
(Foto: Ramona Prosch)
Föräldrar under fotograferingen
Om du inte fotograferar dina egna barn utan främmande barn kommer dessa sällan ensamma till fotograferingen.
(Foto: Jens Brüggemann)
Åtminstone de minsta kommer att bli följda av sina stressade föräldrar eller sina älskade mor- och farföräldrar.
(Foto: Jens Brüggemann)
Detta väcker frågan om närvaron av en vårdnadshavare eller mor- och farföräldrar påverkar kvalitén på bilderna positivt eller snarare negativt, eller hur man kan se till att de vuxna inte stör fotograferingen utan till och med bidrar till att bilderna lyckas.
I alla fall kommer barnet, åtminstone fram till puberteten, att vara glad över att ha åtminstone en förälder (eller båda, eller någon av mor- och farföräldrarna) med sig under fotograferingen. På så sätt kommer barnet inte vara blygt och återhållsamt, utan snarare modigt, öppet och vaket.
(Foto: Jens Brüggemann)
När de vuxna medföljande personerna involveras (vill vara med) i fotograferingen, när de förstås används som animatörer, kan det också ha en positiv effekt på bildresultaten. Bekanta personer som föräldrar eller mor-och farföräldrar (eller även de äldre syskonen) kan mycket lättare motivera och animerar de små.
Vilket barn låter sig enkelt bli omedelbart entusiastisk av en främmande fotograf, som det kanske ser för första gången i sitt liv? Annorlunda dock, när en förtroendeperson (eller flera) tar över uppgiften! (Foto: Elli Bezensek)
Problematiskt blir det dock om de vuxna inte vill vara med på bilden (eller ska vara med) och därför står bredvid fotografen under fotograferingen (och försöker animerar barnen), för då tittar barnen åtminstone vartannat tag på fotografen mot sina vilt gesterande mamma eller pappa.
(Foto: Elli Bezensek)
Be därför medföljande person(er) att antingen vara med på bilden eller hålla sig tillräckligt avsides så att de unga modellerna inte distraheras, utan kan koncentrera sig fullt ut på dig. I detta fall måste dock du agera för att ta bort rädslan för fotograferingen från din unga modell och entusiasmera den!
Fotografen på detta foto använder sig ofta av följande fiffiga trick för att hålla sina unga modeller på gott humör och entusiasmerade: Hon lägger en gummibjörn på solskyddet på objektivet, så att barnen som hon fotograferar följer hennes kamera med stora ögon glatt med varje rörelse.
(Foto: Elli Bezensek)
Då och då belönas barnen sedan med gummibjörnen, dock utan att sluta titta åt solskyddet för att se om en ny gummibjörn kanske dyker upp på samma plats… 
(Skiss: Jens Brüggemann)
Övning ger färdighet
Det är säkert meningsfullt och lärorikt att läsa fotolexböcker och tutorials, delta i workshops, delta i fototävlingar eller att utbyta erfarenheter med likasinnade i en fotoklubb. Slutligen lär man sig dock att fotografera genom att faktiskt fotografera.
(Foto: Elli Bezensek)
Därför, vid denna punkt, en garanterad framgångstips för att snart lyckas ta bättre barnfoton: Öva! Öva! Öva!
(Foto: Elli Bezensek)
Även om man bör förverkliga sina egna idéer, vårda sin egen stil, fotografera sin egen synvinkel - under lärandeprocessen är utbyte med kunniga människor, alltså andra kvinnliga och manliga fotografer, absolut nyttigt och hjälpsamt för att upptäcka eventuella brister, rätta till fel och för att generellt få feedback på sitt arbete. Men fotografera inte specifikt för dina kritiker!
Förbli sann mot dig själv, låt dig inte "bendras"! Acceptera berättigad kritik, men ta inte "gnäll", som bara härrör från olika smaker, alltför seriöst. Många människor inser inte ens att fotografi är en mycket subjektiv konstform.
(Foto: Radmila Kerl)
Man kan inte argumentera om smak? Jo, mycket bra till och med, men för att inte kunna komma till ett "sant" resultat… Diskutera därför hellre om saker som är "påtagliga" och kan förbättras, som till exempel tekniska brister etc.
Fotografier mot tristess
Var kreativ! Gör inte 08/15-foton! För det finns redan tillräckligt med dem! Udda idéer är viktiga, för barnfoton finns det som sand vid havet.
(Foto: Jens Brüggemann)
Om du vill att dina foton ska väcka uppmärksamhet, bör du komma på passande bildidéer, arbeta med rörelse eller oskärpa, använda rekvisita, omvandla oväntade perspektiv till fantastiska bilder, välja en intressant belysning eller ovanliga bildutsnitt, fotografera på drömlika platser, med engagerade modeller, osv.; kort sagt allt är bättre än tristess!
(Foto: Radmila Kerl)
Många gånger kommer man (till en början) vilja undvika risker för att åtminstone de första fotona ska lyckas. Men när man först har några bra foton "i lådan", borde man sedan, i den andra delen, låta sin kreativitet flöda fritt och helt enkelt försöka något nytt. Av erfarenhet kan jag säga att de flesta fotografiska experiment jag har genomfört har blivit bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
(Foto: Jens Brüggemann)
Jag jämför gärna den här tillvägagångssättet med konståkning: Först det nödvändiga, och sen showen. Visa vad du kan!
Raslöpning mot klockan
Ta dig god tid när du vill fotografera barn! Av två skäl: För det första är det viktigt att - inte bara, men speciellt - när det gäller barn, att prata med dem, komma in i samtal med dem, värma upp dem innan du fotograferar dem. Detta gäller särskilt om det är främmande barn.
(Foto: Jens Brüggemann)
Till en framgångsrik fotografering kan det också ingå att först leka med dem för att få dem att slappna av, bygga upp deras förtroende och bli accepterade. För det andra finns det inget som hämmar kreativiteten som brist på tid. Alla som någonsin har behövt arbeta kreativt under tidspress kommer att bekräfta detta. Ju närmare slutet på fotograferingen kommer, desto mer nervösa blir fotografen och modellen, särskilt om det fortfarande finns idéer som ska genomföras.
Så ta dig tillräckligt med tid för att fotografera de små! Det kommer inte alltid vara möjligt, men kanske kan du redan på förhand förbereda viktiga tidskrävande saker inför fotograferingen (till exempel att bygga upp blixtarna, fästa reflexskärmar, sätta in och formatera minneskort i kameran, kontrollera eller justera inställningar, bygga upp rekvisita, förbereda bakgrunden, etc.)? På så sätt behöver inte barnen vänta och du har mer tid under fotosessionen att ta hand om de unga modellerna.
(Foto: Elli Bezensek)
Kontinuerlig bildanalys
En kontinuerlig - kritisk! - bildanalys är nödvändig för att lära av sina misstag, för att inte stanna upp fotografiskt.
Frågor som "Vad har jag gjort rätt? Vad har jag gjort fel? Vad kan jag göra bättre nästa gång?" tvingar fotografen att reflektera över sina bilder. Var kritisk mot dig själv, eller mot ditt fotografiska arbete.
(Foto: Leonie Ebbert)
Bara för att det är dina egna barn kommer du att se många bilder med helt andra ögon, tycka att de lyckas mycket bättre än om du hade fotat främmande barn. En "neutral" bildbedömare skulle betrakta många av dina barnbilder på ett betydligt mer distanserat sätt och inte sällan komma fram till helt andra bedömningar än du själv.
(Foto: Jens Brüggemann)
Inget är så värdefullt som ett riktigt dumt misstag! Om du lär dig av det. För om du verkligen är irriterad över ett fotografiskt misstag, säkerställer det att du aldrig kommer att göra samma misstag igen. Och på så sätt har detta misstag fört dig mycket längre än någon lyckad bild.
Å andra sidan innebär detta också att du ibland - om det finns anledning till det - bör tillåta dig själv att ge dig själv en klapp på axeln när en bild är särskilt lyckad! Den som kan kritisera sig själv kan också tillåta sig att ibland själv berömma - och belöna sig. Så drick på den framgången ett glas gott vin, eller om du inte är lika förtjust i alkohol som jag, köp dig själv en ny lins som belöning (eller en blixt eller en kamera eller ...)!
(Foto: Leonie Ebbert)
