Rättsligt
I fotografi gäller det att följa några viktiga lagar för att undvika onödiga problem. Även om konsekvenserna inte omedelbart innebär att man blir förd med handfängsel. Ekonomiska följder är ofta inte mindre obehagliga.
”De viktigaste rättsfallen för fotopraxis” är undertiteln på boken Fotografi och juridik, som jag har skrivit tillsammans med advokat Dr. Kötz. Här hittar ni utförliga fallbeskrivningar och lösningar på rättsliga frågor kring fotografi. För alla som vill eller behöver fördjupa sig i ämnet.
1. Upphovsrättskydd:
Upphovsrättskyddet uppstår automatiskt vid skapandet av en bild; det behöver alltså inte registreras någonstans. Det gäller i upp till 70 år efter skaparens död, om det rör sig om ett ljusbildverk, alltså en fotografisk bild som skapats konstnärligt. Domstolarna talar i detta sammanhang om kriterierna för ”personlig och intellektuell skapelse”. Om det skulle röra sig om ett enkelt tjuvnypfoto, som kallas enkelt ljusbild, skyddas upphovsrätten ”endast” i 50 år från skapandet.
2. Namngivning:
Enligt upphovsrättslagen har skaparen rätt att namnges när en eller flera av deras foton publiceras. Detta ska göras på ett sätt som gör att namnet kan kopplas till den aktuella bilden.
3. Rättighet för avbildad person av sitt eget foto:
En bild av en person får endast publiceras om personen har godkänt publiceringen. Undantag: om personen endast syns som ”biattraktion” eller om personen kan klassas som en absolut person i samtiden.
Innan modellbilder publiceras bör ni inhämta skriftligt tillstånd från den som är avbildad. Betalningen av en modellavgift förutsätter i tvivelaktiga fall godkännande av publicering.
4. Fotografering av personer i offentligheten:
Under evenemang som äger rum offentligt, inklusive demonstrationer, måste deltagande personer acceptera att de fotograferas. Samma gäller om bilden anses som dokumentation av ett tillstånd, eftersom det då handlar om en bild från samtiden. Att rikta in sig på enskilda personer är däremot inte tillåtet, här krävs tillstånd före publicering av bilden.
När foton tagna offentligt ska användas i reklam är det viktigt att inte personerna kan identifieras. Eller så kan statister bokas som får en modellersättning för detta ändamål. Lagarna gör alltså skillnad på användningen av bilderna. Den (informella) pressen får använda mer än reklamen.
5. Husets rättighet:
Den som fotograferar inomhus (t.ex. på hotellrum, i en tandläkarpraktik, i en konståkningshall, etc.) eller på någon annans mark (t.ex. vid en sportevenemang, på simbassängen, etc.) behöver tillstånd om hen vill publicera fotona.
Husets rättighet gäller, vilket innebär att ägaren eller innehavaren kan besluta om fotografering (och deras publicering) tillåts eller inte. Det är bäst att skaffa ett platsintyg där ägaren skriver under om planen är att foton ska publiceras.
När man fotograferar på plats, se till att få ett platsintyg underskrivet av ägaren. Ett hyresavtal som är tidsbegränsat för fotograferingen uppfyller samma syfte. Att boka ett hotellrum utan att hotellet vet att ni ska ta foton där räknas dock inte som att betala en platsavgift.
6. Konsertfoton:
Den som vill fotografera på en konsert behöver vanligtvis ackreditering, alltså tillåtelse från husägaren eller arrangören, som anses vara husägare under konserten.
Den som fotograferar på en konsert måste respektera husets rättighet hos arrangören. Tyvärr har det generellt etablerat att man bara får fotografera under de första 3 låtarna på konserter, och dessutom endast utan blixt. I de flesta fall krävs dessutom ackreditering; undantag finns endast för mindre kända artisters framträdanden i mindre lokaler.
Förvissa er om vilka villkor som gäller för den specifika konserten innan den börjar. "Halsbandsavtal" (till exempel om fotografen måste få bilderna godkända av managementet innan de publiceras) bör ni inte ingå; det är då klokare att koncertfotograferna bojkottar evenemanget tillsammans. Även detta foto har den nu vanliga perspektivet för konsertfoton, som uppstår genom att endast få fotograferas från fotodiket precis framför scenen.
7. Panoramafrihet:
Verk som är "permanent" (permanenta) belägna på offentliga vägar och gator samt torg får i regel fotograferas och resultaten får även publiceras. Endast den externa visningen omfattas av detta. Det är inte heller tillåtet att beträda privat mark för att kunna göra fotot.
Om verket endast är "tillfälligt installerat", så får bilderna inte spridas kommersiellt, om inte upphovsmannen till installationen har gett er tillstånd (skriftligen) för detta.
I Tyskland gäller principen om "Panoramafrihet". Så länge ni fotograferar utan att använda några hjälpmedel, som till exempel ett högt stativ eller en stege, är det tillåtet. Förutsättningen är också att ni gör detta från en plats som är i markplan på en allmän tillgänglig gata (eller väg eller torg).
8. Rätt till bild av föremål:
Ingen kan förbjuda någon annan att till exempel fotografera dennes bil eller yacht offentligt. Det finns ingen rätt till bild av föremål.
9. Efterliknande av fotomotiv:
Publicering av efterliknande bilder är förbjuden. Detta gäller även om bilderna inte är kommersiella, till exempel på internet i fotoclubbar.
10. Paparazzibilder:
Den som fotograferar kändisar bör känna till sina rättigheter innan hen frigör bilderna för publicering. Om det rör sig om en kändis som ska betraktas som absolut person av historisk betydelse (detta gäller för monarker och regeringschefer, men också för programledare som Jauch och Stefan Raab, för elitidrottare som regelbundet befinner sig i rampljuset som Michael Schumacher, etc.), så får bilderna publiceras utan att fråga, så länge inte kändisens privatliv kränks.
Så det måste alltid göras en avvägning mellan pressfrihet och allmänhetens informationsbehov å ena sidan och kändisens skyddsintressen å andra sidan. Om en händelse med historisk betydelse fotograferas, har allmänhetens informationsintresse företräde före kändisens intressen. Veckotidningarna som är potentiella köpare för sådana bilder vet dock oftast ganska exakt om de aktuella bilderna får publiceras.
Så klart är det annorlunda om bilderna inte togs i hemlighet, utan om kändisen/den kända personen (här: Daniela Katzenberger) har godkänt publiceringen och fått modellhonorar för detta (och ett modellavtal finns).
Referensfoton som uppdrag:
Om ni har gett era kunder de exklusiva användningsrättigheterna till bilderna (vilket man regelbundet kan förvänta sig vid betalda uppdrags-fotosessioner), måste ni ha ett uttryckligt (skriftligt) tillstånd för att få presentera bilderna som egen marknadsföring på er webbplats!
Denna punkt är inte bekant för de flesta fotografer, antagligen svårt att förstå, men så är lagstiftningen. Det bästa är att ni avtalar med era kunder på förhand om att ni får använda enskilda bilder från fotosessionen för egen marknadsföring på er webbplats (och helst också på flygblad som ni använder för egen marknadsföring)!
Om ni vill använda bilder från ett uppdrag på er webbplats eller på annat håll för er egen marknadsföring bör ni ha ett skriftligt godkännande från er kund.
12. Stulna fotografier:
Om någon olagligt (det vill säga utan ert tillstånd) publicerar en eller flera av era foton, har hen: för det första att sluta med detta, för det andra att ta bort fotografierna (till exempel att ta bort dem från sin webbplats), för det tredje att lämna information om i vilken omfattning publiceringen skett och för det fjärde att betala skadestånd till er.
13. Ändrad övertygelse:
En fotomodell kan inte ensidigt och enkelt säga upp den befintliga modellkontraktet med en fotograf efter några år, inte ens om det rör sig om aktafoton. Skälet måste vara av mer djupgående natur, till exempel om modellen har påbörjat ett nytt liv som nunna i ett kloster på ett bestående sätt.
Också om domstolen erkänner en "ändrad övertygelse" betyder det inte att fotografen enkelt kan avstå från sina rättigheter enligt det befintliga modellkontraktet. I de flesta fall kommer det att behövas en ersättning som den avbildade personen ska betala till fotografen.
14. Ändamålsöverföringsregeln:
Den som till exempel ingår ett förlagsavtal om en bildbok och överför rättigheterna "till verket" till förläggaren har därmed som syfte att förläggaren ska trycka fotona samlade i form av en bildbok och sedan sälja bildböckerna till bokhandeln. Inte heller förläggaren kommer vid ingåendet av förlagsavtalet att ha något annat syfte.
Om förläggaren efter en tid tar ut enskilda foton och säljer dem till pressen i ett annat sammanhang, eftersom modellen som avbildas är en kändis, strider detta mot ändamålsöverföringsregeln och är inte tillåtet.
När två avtalsparter har olika uppfattningar om tolkningen av ett avtal används ändamålsöverföringsregeln. Jag hade också ett sådant fall när förläggaren till en av mina bildböcker ville sälja fotona på Cora Schumacher separat till pressen.
15. Försumbar biprodukt:
Det händer gång på gång att foton används av privatpersoner eller grafiker utan att tidigare ha inhämtat tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. Fotona används som bakgrunder, som en del av layouten för företagskataloger, etc. Argumentet är att foton, om de betraktas som försumbara biprodukter, kan användas fritt. Argumentationen är felaktig här: Foton, även om de bara används i delar, ska inte betraktas som försumbara biprodukter i sådana fall. En försumbar biprodukt skulle till exempel vara en reklamaffisch i skyltfönstret i en av de många butiker som är avbildade i en fotostudio.
Anledningen till minsta besväret man kan få är om man tar abstrakta foton i sitt eget studio. Även landskapsbilder är okomplicerade. Men även om ni alltid agerar korrekt kan ni själva drabbas om andra otillåtet använder era fotografier. Även då bör man känna till sina rättigheter. Om ett sådant foto används utan min tillåtelse kan jag begära underlåtenhet, driva på för borttagning och begära information om omfånget av publiceringen. Dessutom kan jag göra gällande skadeståndsanspråk. Åtminstone skulle den som överträder rättigheterna vara skyldig att betala en fiktiv licensavgift, som exempelvis kan beräknas enligt MFM-hedersrekommendationer. Dessutom de eventuellt uppkomna advokat- och domstolskostnaderna.
