Den "Blyge Hermann" i hans verkstad. Endast en liten videolampa till höger på bordet användes som extra belysning. Medvetet valde jag vid den här fotograferingen vidvinkellinsen för att inkludera miljön.
Contax 645, Planar T f3,5 35 mm, Bländare 3,5, 1/45 sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Jag har suttit mittemot den "Blyge Hermann" i två timmar. Jag berättar för honom om mitt utställningsprojekt "Ansikten från bergen". Jag skulle också vilja porträttera honom, precis som många andra människor från Ötztal. De är alla någonstans mellan 70 och 100 år gamla och har en gemensam nämnare: ett ovanligt och intensivt liv i bergen.
Vi pratar mycket, igen om skidturer och det dåliga snöläget för närvarande. Han är i mitten av sjuttioårsåldern och är ändå nästan varje dag på utflykt i bergen. Däremellan arbetar han i sin skomakarverkstad i Dorf nära Längenfeld, precis som sin far och farfar. Hans verkstad är helt otrolig: det fotogeniska sideljuset, de gamla verktygen, sadelmakarsymaskinen, och därtill Hermann. Som om tiden hade stannat i detta rum. Jag styr samtalet mot min fotografi och utställningen om och om igen.
Jag hoppas på ett tecken från honom, på hans godkännande ord. Får jag ens ta några bilder på honom? Mellanformatskameran ligger bredvid mig, tillsammans med olika magasin med svartvitt och diafilm. Efter fyra timmar säger han på sin Ötztalsdialekt: "mei da måscht holt kemma in a paar Tagnen widar a moi". Han är trött och vill vara ifred. Lite sorgsen och frustrerad går jag ut i den kalla vinterluften.
Men i slutändan är jag ganska glad över hans beslut; tiden är ännu inte mogen för de bilder jag hoppades på. Några dagar senare sitter jag igen hos honom och dricker te, vi pratar om allt mellan himmel och jord. Men även den här gången förblir kameran orörd. Först vid det tredje besöket är "kemin" mellan oss rätt. Nu har vi något gemensamt, främst genom de långa samtalen om vår gemensamma passion, bergen.
Plötsligt kommer hans uppmaning: "Ja, när tänker du äntligen ta dina bilder?" Jag är oändligt tacksam för dessa ord, tacksam för bilderna, men framför allt tacksam för de vackra stunderna med honom. Han fick glädjen och stoltheten att vara med vid utställningens öppning. Några månader senare avled Hermann.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 8, 1/30 sekund, Fuji Velvia 100.
I mina ögon är porträttet och reportaget den mest känsliga delen av fotografin. Här handlar det om etik och respekt. I efterhand är jag mer tacksam än någonsin att jag inte överrumplade eller stressade honom. Bra bilder tar tid och tid är vår mest värdefulla tillgång. Vi ger något av oss själva till den vi fotograferar. I uttrycksfulla porträtt syns "stämningen", "kontakten", porträttöverenskommelsen tydligt.
Därför är de första följande tipsen inte bara tips, utan mellanmänskliga och etiska nödvändigheter:
- Ge den du fotograferar tid, starta en konversation, lär känna varandra. Hos Hermann tog denna process tre dagar!!
- Håll en viss respektavstånd, en minimidistans.
- Känn när det är dags att sluta fotografera. Sessionerna för "Ansigten från bergen" varade endast ca 5 till 10 minuter för alla 25 personer!!
- Ge porträttöverenskommande vackra foton.
Detta gäller för övrigt även när vi känner personen vi fotograferar!!
Jag har medvetet valt att i denna handledning endast visa bilder från en enda porträttproduktion. De är enhetliga och framför allt skapade med minimal teknisk ansträngning, men ger mig ändå möjligheten att diskutera olika ljussituationer och belysningstekniker. De skapades inom loppet av ett halvår i Tyrolska Ötztal.
Också detta är reportage: Ibland säger händer mer än tusen ord. Ljuset från vänster kommer från en diskret videolampa.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 2,4, 1/30 sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Kameran
Generellt sett kan man fotografera porträtt med alla typer av kameror. Men hos kompaktkameror eller sökarkameror är de kreativa möjligheterna och även den exakta kontrollen över den så viktiga skärpedjupet begränsad. På grund av de extremt korta brännvidderna hos digitala kompaktkameror är det nästan omöjligt att skapa en mjuk oskärpa (så kallat bokeh) i bakgrunden.
Ett undantag här är endast Leica "M" Systemet (eller liknande). Idealiskt och samtidigt standard är också spegelreflexkameror inom detta område av fotografin. Här har vi ett stort urval av tillbehör (objektiv, blixtar osv.) till vårt förfogande. Dessutom har de nästan uteslutande numera en snabb motor för att inte missa "rätt ögonblick".
Det är fördelaktigt med en kamera med bländarknapp för att kontrollera skärpedjupets utsträckning och bokehen i oskärpedelen. I denna fotograferingsgenre är fotografering med bländarprioritet särskilt användbart och hjälpsamt för att kontrollerat styra skärpedjupets utsträckning i ansikte eller rum.
Följande grundinställningar på kameran är min tekniska standard inom detta område:
- Det RAW-formatet används bland annat för att exakt styra teckningen i ljus och skuggor.
- Auto vitbalans, eftersom den ger de bästa resultaten vid olika ljusförhållanden och ljuskällor (färgtemperaturen kan också korrigeras i efterhand för RAW-filer).
- Blixten på andra slutarhäftningen.
Ljuset kommer återigen från vänster från en videolampa. Mesmer Andrä Scheiber i "sin" kyrka i Umhausen. Även om vidvinkelobjektivet fångar in omgivningen lyckas det dock göra händerna i förgrunden ganska dominerande.
Contax 645, Planar T f3,5 35 mm, Bländare 4, 1/45 Sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Objektivet
Det går naturligtvis att fotografera porträtt med alla brännvidder och objektiv. Resultaten kommer dock att variera. Förvrängda ansikten eller onaturliga proportioner är följden av extremt korta brännvidder (t.ex. för kraftig vidvinkel!!). Ideala är faktiskt de så kallade porträttobjektiven mellan 85 mm och 135 mm. Men även 50 mm normalobjektivet eller starkare teleobjektiv upp till 300 mm; är helt lämpliga. En exakt autofokus är viktig.
Ingenting är värre än att tro att man fokuserat på ögonen och sedan dagar senare på skärmen upptäcka att skärpan ligger på nässpetsen istället.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 4, 1/45 Sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Karl Sonnweber från Habichen i sitt verkstad. Här användes två lampor: en kraftig från vänster (LED) för en motljuseffekt och en betydligt svagare från höger, för att lätta upp skuggorna.
Därför är det absolut nödvändigt att testa objektiven innan och om det behövs kalibrera dem tillsammans med tillverkaren för kameran. Jag föredrar att fotografera porträtt med ljusstarka primärobjektiv för att kunna fördela oskärpan på ett riktigt känsligt och framförallt ”smörigt” sätt. Helt lämpliga är fortfarande de gamla mekaniska objektiven (t.ex. från Leica eller Zeiss), som med hjälp av adapter kan användas på många vanliga systemkameror. Deras fördel: de breda skalskivorna för avståndsinställning rör sig mycket exakt och spelar fritt och möjliggör därmed en perfekt fokusering. Genom att manuellt stänga av bländaren (s.k. arbetsbländare), kan man också med mekaniska/manuella objektiv alltid ha koll på skärpedjupets utökning under fotograferingen. Just dessa gamla högkvalitativa objektiv ger ett vackert "bokeh". Tänk på följande när det gäller objektiv: Ett “monster-400 mm-objektiv” kan vara skrämmande för många personer. Min erfarenhet är att vi med enkelt, smått utrustning ofta skapar naturligare bilder.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 2,8, 1/125 Sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Burgl Ribis tittar ut genom sitt fönster i Obergurgl. För denna bild räckte det med det befintliga ljuset från den molniga himlen.
Ytterligare ljus: Blixtsystem - Blixt - Videolampa - Power-LED
Alltför ofta och intensivt talas enligt min åsikt i fototidningarna om blixtsystem, deras möjligheter och deras professionella image. Jag har inte använt min blixtanläggning en enda gång under någon av mina porträttproduktioner.
Jag föredrar nu att arbeta med diskret, välkontrollerat och styrbart kontinuerligt ljus. Oavsett om det är en videolampa med batteri eller LED-lampor, "ser" jag dess ljus, är snabb och flexibel och förvirrar inte min motpart med en massa påträngande teknik.
De flesta bilder i denna handledning skulle säkert inte ha varit möjliga om jag var tvungen att montera upp generatorn, stativen, kablar, softboxar etc. i en timme varje gång! Slutsats: Ingen behöver spendera 2000 euro på en blixtanläggning för att ta bra foton!
Nannele Klotz bor högt över Ötztal i Oetzerberg. Åtta barn, 12 barnbarn och jordbruk håller henne i form. Med en diskret videolampa lyste jag upp hennes ansikte litegrann.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 2,4, 1/30 Sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Vilket ljusutrustning har jag med mig?
På porträttproduktioner som den i Ötztal har jag t.ex. med mig två videolampor med vardera 35 watt inklusive reservbatteri. (I en enklare version finns de redan från 40 euro t.ex. från Kaiser eller Canon, professionella lampor som Dedolight kostar dock snabbt över 300 euro).
Dessutom en LED-lampa (om möjligt dimbar) samt en blixt med blixtkabel, för att kunna placera blixten på sidan av kameran. För utomhusfotograferingar har jag även en reflektor från California Sunbounce.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 5,6, 1/60 Sekund, Fuji Velvia 100.
Meinhard Strobl är Ötztals väderexpert. För denna bild framför sitt hus i Obergurgl användes bara snön på marken som "naturlig" reflektor.
Hur använder jag mitt ljus och framför allt: när använder jag vilket ljus?
Vilka är skillnaderna? Jag använder blixten när det måste gå snabbt, till exempel när personen rör sig och jag därför ofta måste byta position eller plats. På blixten har jag en plastkåpa (STO-FEN av Omnibounce) och under den en filterfilm (t.ex. från Lee), för att göra mitt ljus "varmare". I inomhusmiljöer med en blandning av olika glödlampor och neonljus är färgtemperaturen ofta ca 3000 Kelvin. Blixtljuset (= kallt dagsljus) skulle här lysa upp som onaturligt kallt.
Ofta måste jag minska styrkan på blixten (åtminstone på Canon) för att behålla en naturlig bilduppfattning. Om taket i rummet är vitt, riktar jag ibland blixten vertikalt uppåt. Det ljus som reflekteras från taket är ofta behagligare eftersom det är mer indirekt än ljuset direkt från blixten.
LED-ljuset är mycket riktat, jag använder det vanligtvis som en direkt spotlight, antingen i en persons ansikte eller i bakgrunden av rummet för att sätta en stark ton. Vanligtvis positionerar jag den på ett fast ställe i rummet, t.ex. i en hylla, på ett skåp osv. Ibland fäster jag också en filterfilm framför LED-lampan (med tejp eller gummiband) för att anpassa färgtemperaturen.
Videolampornas ljus är mycket behagligt och har vanligtvis en liknande färgtemperatur som de flesta glödlampor i rummet. Deras enda nackdel: batteriets kapacitet är måttlig jämfört med LED-lampan, vilket innebär att man måste använda den mycket måttligt och väl riktad under fotograferingen.
Vad gör man om ljuset är för starkt och lampan inte går att dimma? En mycket enkel och framförallt billig lösning är tricket med näsduken. Man delar upp den i enskilda lager och fäster dem framför lampan. Ju fler lager, desto mindre ljus släpper igenom.
Det gamla köket på serveringsstället Farst är en fotografisk pärla. Sabina Falkner vid spisen.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 3,5, 1/60 sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Porträttfotografi - nära - intim - uttrycksfull
- Hur går en porträttfotografering inomhus till?
Precis som beskrivet ovan tar jag mig tid att lära känna personen genom långa samtal. Samtidigt observerar jag också rummet och funderar på vilken bakgrund jag väljer, vilket utsnitt, vilken brännvidd och - mycket viktigt - om jag behöver extra belysning och i så fall var jag placerar den.
När allt är klart försöker jag hålla personen så avslappnad som möjligt genom ytterligare samtal. Jag försöker ständigt ändra mimik och hållning hos personen. Slutligen fokuserar jag så exakt som möjligt på ögonen och sedan bländar jag ner med en till två bländarsteg. Med ett f1,8-85 mm-objektiv skulle detta innebära att jag till exempel fotograferar med bländare 2,8 eller 4. Alltid i förhållande till bakgrunden!
Därefter kan vi börja. Varje gång jag tycker att det finns en fotovänlig stund trycker jag på avtryckaren. Oftast flera gånger i följd för att fånga även de finaste skillnaderna i blicken. Jag kontrollerar regelbundet skärpedjupet med hjälp av avbländningsknappen.
En grundläggande princip i min porträttfotografi är att inte överbelasta personerna. En fler timmars "session" är enligt mig helt meningslös. Väsentligare är en noggrann förberedelse av plats och belysning.
I de följande tre bilderna handlar det dels om en persons blick och dels om en scens utklippning. I denna första bild ler Annemarie Ennemoser bara - vilket jag tycker är väldigt vackert!! Två lampor användes som ljuskälla: en LED-lampa från vänster och en videolampa från höger. Det vänstra ljuset skapade en vacker motljuseffekt.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 2, 1/30 sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Ett ögonblick senare övergick hennes leende till ett kraftigt skratt. Vilken bild som är den bästa är enligt mig en smaksak.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 2, 1/30 sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
För denna tredje bild gick jag bara ett steg tillbaka. Det resulterade i en helt ny perspektiv som visar omgivningen.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 2,8, 1/30 sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
2. Hur går en porträttfotografering i naturen till?
Det grundläggande tillvägagångssättet är detsamma som inomhus. En väsentlig teknisk skillnad ligger dock i ljuset. Direkt solljus kan, speciellt när solen är högt på himlen, ibland vara för hårt för känsliga porträtt.
Många fotografer föredrar det jämnt fördelade ljuset från en molnig himmel. Om det behövs placerar jag personen i skuggan och använder en reflektor (t.ex. från California Sunbounce) för att skapa ett mjukt fyllljus (en assistent är ovärderlig i det här fallet!!) Även i motljussituationer, som kan skapa en vacker ljusrand i håret, föredrar jag att använda reflektorer för att lyfta upp det skuggiga ansiktet.
Jag har bäst erfarenhet med den s.k. "zebra-strukturen" (guld/silverrandig). När solen står lågt har även porträtt i direkt solljus en viss charm.
På grund av den lågt stående solen är inte skuggorna för hårda i ansiktet på bergsguiden Hubert Scheiber från Vent. Med en mycket svagt doserad reflektor lade jag lite ljus på ögonen.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 5,6, 1/250 sekund, Fuji Velvia 100.
Hur känner det sig egentligen att bli fotograferad? Få fotografer vet det... Mitt avslutande tips: Låt dig själv bli fotograferad och "känn" hur det är att sitta framför en kamera.
Jag önskar er mycket nöje bakom kameran, men också respekt och empati för människorna framför kameran.
Contax 645, Planar T f2 80 mm, Bländare 2,8, 1/20 sekund, Fuji Velvia 100, pushad till ISO 200.
Engelbert Kuen i sin stuga i Längenfeld. LED-lampan från vänster lyser genom armen, den svaga lampan från höger ljusar upp skuggorna något.
