10 Efterarbetet
Bild 10.1: Bilden visar trummisen vid konserten med Milow den 1 september 2011. Efter att ha säkerhetskopierat (och arkiverat) datan i första hand är det nödvändigt att välja ut de allra bästa fotografierna. Dessa måste sedan lätt redigeras och försettas med taggar.
Först då kan de sparas separat och bli tillgängliga för publicering (förhoppningsvis: försäljning). Nikon D3S med 4,0/24-120mm-Nikkor vid använd brännvidd 70mm. 1/200 sekund, bländare 4, ISO 1.600.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
10.1 Datasäkerhet och arkivering
Innan jag tittar på fotona eller gör ett urval, är det primära efterarbetet att säkerhetskopiera (och arkivera) originalfilerna, vilka vanligtvis är i RAW-format för konsertfotografer (på grund av de svåra ljusförhållandena är RAW-formatet mest användbart eftersom det kan "få ut" mest från fotografierna). Först när alla foton har säkerhetskopierats på rätt sätt (och dubbelkopierats) börjar jag med urvalet.
För datasäkerheten finns olika system. Jag föredrar en dubbel säkerhetskopiering på olika RAID-system (en "StudioRAID Blueline" och en "myRAID", båda från Certon Systems; till exempel tillgängliga på www.calumetphoto.de), vilka används separerat geografiskt. Redundansen som följer av denna metod bidrar till datasäkerheten, för om ett RAID-system skulle bli stulet eller förstört i en brand, finns alla mina viktiga foton tillgängliga på det andra systemet.
Bild 10.2: För min pågående datasäkerhet använder jag RAID-systemet "Studioline" från Certon Systems (RAID = "Redundant Array of Independent Discs" = redundant anordning av oberoende hårddiskar). Det består av 8 hårddiskar, där upp till 2 hårddiskar kan sluta fungera samtidigt (och ändå behåller alla data). Slutligen är foton kapitalet för oss fotografer, och det skulle vara mycket tråkigt om värdefulla bilder gick förlorade på grund av felaktig och oprofessionell datasäkerhet. Detta system är konfigurerat som NAS (Network Access Storage), dvs., både medarbetare kan komma åt det via nätverket och kunder från hela världen kan komma åt det via internet. För att undvika missbruk och obehörig åtkomst kan mappar skapas med behörigheter för åtkomst.
För mig är denna lösning långt mer attraktiv (och säkerare) än att lagra viktiga data i en abstrakt "molntjänst" (alltså i ett okänt datacenter någonstans i världen).
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
10.2 Bildurval
Många fotografer begår misstaget att göra bildvalet för hastigt; helst direkt efter konserten när intrycken fortfarande är färska. Denna metod är fullt legitim om snabbhet avgör försäljningsframgången; till exempel för pressfotografer som måste skicka ett fotoutval till den lokala tidningen samma kväll så att fotot kan publiceras tillsammans med en konsertrecension i tidningen dagen därpå. För alla andra konsertfotografer gäller dock principen att det åtminstone bör finnas en natt (helst: 24 timmar) mellan fotograferingen och bildvalet. På så sätt blir man något mer "objektiv", åtminstone med lite mer distans, när man väljer ut bilderna.
Bild 10.4: Jag valde denna bild eftersom jag enligt min åsikt har lyckats ta en "typisk" bild av artisten vid denna konsert. Jan Delay sjunger, hoppar, är extravagant klädd och står demonstrativt i förgrunden medan bandet försvinner bakom scenen. Naturligtvis finns det liknande bilder; men denna är en av mina 5-stjärniga favoriter. Jan Delay under sin konsert den 20 augusti 2010 på Zeltfestival Ruhr i Bochum/Witten. Nikon D3S med 2,8/24-70mm-Nikkor vid använd brännvidd 24mm. 1/1000 sekund, bländare 3,5, ISO 3.200. (Foto © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Vilket program som används för urvalet är egentligen oväsentligt. Jag använder Bridge från Adobe.
Nästan alla bildvalprogram har gemensamt att man kan tilldela prioriteringar till fotografierna; till exempel genom att ge dem färger eller stjärnor. Det är rekommenderat att i ett första steg, vid en mediumstor visning, betygsätta alla tillsynes bästa bilder med tre *** stjärnor.
I nästa andra genomgång, där endast bilder med tre stjärnor *** eller fler visas, kommer de bättre bilderna från första genomgången antingen att betygsättas med fyra stjärnor **** eller de största favoriterna direkt med fem stjärnor *****. De foton som är något svagare än genomsnittet av de som betygsatts med tre stjärnor ***, nedgraderas med två stjärnor ** och försvinner från visningen (eftersom endast bilder visas som har tre stjärnor *** eller fler).
Slutligen går man sedan i en ytterligare genomgång igenom alla bilder i en större visning som betygsattes med fyra **** eller fem stjärnor i föregående genomgång. Nu bör man betygsätta alla bilder som ska redigeras och läggas till försäljningen med fem stjärnor. Genom detta successiva-systematiska tillvägagångssätt uppnår man att man genom jämförelser också hittar de bäst lyckade i mycket liknande fotografier/motiv. Dessutom behåller man översikten över hur många toppfoton som verkligen togs vid konserten och hur många fotografier som valdes för vidare bearbetning.
10.3 Bildredigerings tips
Konsertfotografi betraktas vanligtvis som fotografi med dokumentär karaktär. Det beror på att de flesta publiceringar sker inom ramen för konsertrapportering. Det är självklart att erbjuda läsarna (tidnings- och magasinläsare) äkta, oförvrängt bildmaterial.
I det här fallet kommer bildredigering att utföras mycket diskret. Ljusstyrka och kontraster optimeras, alltför starka färgnyanser (framförallt orsakade av olämpligt strålkastarljus) filtreras bort.
Bullerdämpningen behövs ofta också, eftersom många konsertfoton ofta tas med hög ljuskänslighet (ISO 3 200 och mer). Bullerdämpningen syftar till att mildra det störande bildbruset så att man kan leverera tekniskt felfria (eller åtminstone bättre) foton.
Figur 10.5: Ibland kan det vara svårt att bestämma sig; många bilder är liknande, skiljer sig bara i nyanser. Då kan det ofta vara meningsfullt att sammanfatta flera foton i en kollage, nästan som i en "studie". Här fann jag det intressant att trummisen var nästan lika belyst (med naturligt dagsljus) medan bakgrunden färgmässigt ständigt förändrades. Nikon D800 med 2,8/70-200 mm-Nikkor vid använd brännvidd 100mm. 1/320 sekund, bländare 3,5, ISO 800.
(Foto © 2013: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.6: Camera Raw erbjuder möjligheten att utföra brusreducering när man utvecklar RAW-filer. Denna funktion uppskattas av många konsertfotografer, eftersom på grund av de relativa svaga ljusförhållandena vid de flesta konserter måste vi välja ISO-känsligheter på ofta 3 200 ISO eller mer för att kunna fota någorlunda skakningsfritt (utan stativ!). Här visas en exemplarisk brusreducering på ett av mina foton (för att bättre bedöma effekten vid en utsnittsvy av bilden på 100%, se nästa sida).
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.7: Culcha Candela den 20 augusti 2011 vid Zeltfestival Ruhr. Nikon D3S med 4,0/24-120mm Nikkor, vid använd brännvidd 24mm. 1/500 sekund, bländare 4,0, ISO 3 200.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.8: Udo Lindenberg i konsert i Berlin den 15 oktober 2008. Efterbearbetningen av de bästa (valda) fotona är en del av processen. Åtminstone ljusstyrka och kontrast bör kontrolleras och eventuellt optimeras för varje foto. En skärpning (med Photoshop: Filter>Skarphetsfilter>Ospeglingsskarpa), innan fotona publiceras, ingår också. Se till att du inte överdriver skärpan och att det är det sista steget innan du överlämnar bilden!
(Foto © 2012: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
Att ändra bilden färgmässigt kan betraktas som en godkänd ingripande, utan att fotot förlorar sin autenticitet. Särskilt dagstidningar publicerade tidigare ändå bilderna i svartvitt. Efter att de flesta tidningar har övergått till färgtryck och nu presenterar alla sidor i färg har detta dock förändrats; men svartvita foton är fortfarande "inne" och populära bland ung och gammal lika.
Det bör dock noteras att inte alla foton fungerar lika bra i svartvitt; i vissa fall spelar färgen en alltför stor roll för om fotot fungerar eller inte. Andra bilder är dock mycket mer uttrycksfulla i svartvitt, varför varje fotograf bör undersöka sina konsertfoton för att se om det finns bilder som kan redigeras för att bättre tilltala betraktaren.
Figur 10.9: Här tre exempel på samma foto: Ovanstående foto visar originalet. Det är inte redigerat, färgerna röd och blå i bakgrunden har en stark signalverkan. Vid första anblick skulle man antagligen säga att färgerna i detta foto är nödvändiga för bildens effekt. Efter att ha tagit bort färgen (här enkelt genom att helt minska färgmättnaden) skapas en svartvit bild (mitten), som jämfört med originalet är ganska tråkig, blek (och precis färglös). Vid direkt jämförelse skulle nog alla föredra originalet. Dock spelar redigerarens skicklighet också en stor roll vid redigering av ett foto. Som man kan se i detta exempel är den rena minskningen av färgmättnad för att få en svartvit bild inte nödvändigtvis optimal. Ytterligare/andra redigeringssteg krävs om bilden ska fungera. Här har jag valt att ge den svartvita bilden en betydligt varmare "touch" genom att tonätta den i sepiafärg (nedre foto).
När jag jämför detta nu med originalet, tycker jag att det är betydligt bättre, för de starka färgerna rött och blått tar nu inte så mycket bort från sångaren. Bilden passar nu bättre till den delvis mjuka musiken från Milow än den färgglada originalbilden. Milow-Konsert den 1 september 2011. Nikon D3S med 1,4/85mm Nikkor. 1/160 sekund, bländare 2,2, ISO 1 250.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.10: I Photoshop har jag sparat en standardiserad sekvens av kommandon under Åtgärder för att konvertera färgfoton till sepia. Det sparar inte bara tid, utan garanterar också att de flesta sepiaomvandlade foton jag har gjort matchar varandra. Om man gör varje sepia-tonering individuellt varje gång kan det hända att fotona ser för olika ut och inte matchar varandra. Trots detta förbehåller jag mig rätten att individualisera toningen, dock endast i enskilda fall, till exempel om jag inte är 100% nöjd med den standardiserade sekvensen för detta ändamål. Möjligheten att kunna spara (och namnge) redigeringssekvenser under Åtgärder i Photoshop är till stor hjälp när det handlar om att bearbeta flera foton (till exempel för en kund) på ett enhetligt sätt.
I enskilda fall är dock ytterligare bildbehandlingar helt legitima eller även hjälpsamma, om man till exempel inte avser att använda fotona för pressrapportering utan planerar publiceringar som inte är relaterade till en specifik konsert eller specifika artister (alltså i princip "neutrala").
Figur 10.11: Normalt sett ogillar jag att förvanska mina bilder. Man tröttnar snabbt på sådana effekter. Ibland, när man behöver abstrakta bilder som passar ämnet "musik" men inte ska kopplas individuellt till en musiker eller ett band, är de ett effektivt sätt att förvränga bilden. Nikon D3S med 4/24-120-mm-Nikkor vid använd brännvidd 105mm. 1/200 sekund, bländare 4,0, ISO 2 500. Manuell inställning av exponeringsparametrar.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.12: Här gillade jag verkligen kacheleffekten, efter att jag hade ändrat bilden färgmässigt. När man använder Photoshop-filter är det dock viktigt att se till att inte använda sådana effekter för ofta. Dessutom är det meningsfullt att inte alltid använda samma inställningar för dessa effekter, utan individuellt för varje bild se vilka parametrar som ger bästa effekt. Sunrise Avenue på konsert den 27 augusti 2012. Nikon D4 med 1,4/85mm Nikkor. 1/640 sekund, bländare 2,5, ISO 2500. Bländarprioritering (tidsautomatik).
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.13: Ursprungligen var jag en svartvit-fotograf. Jag kunde inte hantera de oftast godtyckliga färgerna i många foton; att reducera till svartvitt (eller ofta även sepia) gjorde enligt min åsikt mina fotografier mer uttrycksfulla och intressanta. Vid en tidpunkt, fortfarande under analoga tider när man fortfarande fotograferade med film, upptäckte jag "crossen" av foton (ett diabild exponeras och utvecklas sedan som en negativfilm, i C41 istället för E6).
Resultatet var, efter att jag hade hittat rätt film för mina ändamål, att fotona resulterade i mycket färgintensiva bilder, med starkare kontraster. Detta fungerar även i digital fotografering: Genom att använda kommandona Färgmättnad och Curve kan man skapa bilder som är "starkt färgglada" och på grund av kontrasterna nästan grafiska.
Den övre bilden visar originalet. I ett första steg gjorde jag bilden smalare genom att klippa bort en bit från undersidan; dessutom ökade jag färgmättnaden på bilden kraftigt för att få de poppiga färgerna (se mittenbilden). Wir sind Helden på konsert den 25 augusti 2011. Nikon D3S med 1,4/85mm Nikkor. 1/250 sekund, bländare 3,5, ISO 2 000. Manuell inställning av exponeringsparametrar.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.14: För att ytterligare abstrahera och åstadkomma en nästan grafisk effekt förstärkte jag sedan kontrasterna i bilden med hjälp av Curve-verktyget i Photoshop.
OBS: Möjligheterna för bildbehandling och -förvanskning är nästan obegränsade, särskilt med användning av Photoshop. Se dock till hur dina bilder ska användas. En alltför kraftig bearbetning eller förvanskning kan stå i motsats till syftet med en autentisk konsertrapportering.
Om fotona däremot ska ställas ut i gallerier, handlar det alltså om den konstnärliga uttrycksformen i fotografierna i sig och mindre om de avbildade musikerna, då är förvanskningar av alla slag ett effektivt medel för fotokonstnären att uttrycka sin synpunkt.
Att orientera sig efter publiceringssyftet är därför ett bra sätt att avgöra hur mycket bildbehandling som är tillåtet och nödvändigt.
10.4 Presentationen
Den som visar sina bilder för allmänheten bör tänka på att presentera dem så "snyggt" som möjligt. En ram runt bilden (i Photoshop skapas den med hjälp av kommandot Arbetsyta) har då samma funktion som passepartouten i analoga tider.
Denna "extra ansträngning" som krävs för att presentera bilderna på ett "snyggt" sätt lönar sig alltid. Fotografierna ser således mer eleganta och exklusiva ut.
Om man avser att använda text (till exempel fotografens namn) på bilden eller passepartouten bör antingen en neutral "färg" användas (svart, grå eller vit) eller en färg som också finns i bilden.
Bild 10.15: För att den vita ramen ("passepartout-ersättning") ska sticka ut mot den vita pappersbakgrunden har jag också färgat hörnen (i Photoshop: användning av en mycket mjuk pensel, som endast "stryker" hörnen). Koncert med Jan Delay och band den 20 augusti 2010 vid Zeltfestival Ruhr. Nikon D3S med 2,8/24-70 mm Nikkor på använd brännvidd 70 mm. 1/1250 sekund, bländare 3,5, ISO 3 200. Bländare prioritet (tidsautomatik).
(Foto © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
10.5 Taggar
När man delar ut bilder för kommersiella ändamål, särskilt till professionella distributörer (redaktioner, bildbyråer, etc.), bör man se till att viktig information om bildens innehåll inte saknas.
Inom konsertfotografi är dessa till exempel: Namn på bandet som uppträder, namn på den centrala konstnären på bilden, platsen för evenemanget och spelplatsen (t.ex. "Olympiastadion Berlin"), datum och tid för fotot, särdrag (till exempel "den sista konserten med sitt band innan han lämnade det") och naturligtvis fotografens namn och övriga upphovsrättsliga uppgifter (t.ex. vid publicering, att inte bara fotografens namn anges, utan också webbadressen).
Dessutom kan angivande av bankkontot vara användbart så att kommersiella distributörer har bankinformation för att överföra licensavgifterna (utöver fakturan, om den av någon anledning inte kommer fram).
Bild 10.16: Taggar hjälper till vid sökning efter bilder för specifika användningsändamål. Ovanstående foto kan enkelt hittas om man söker bilder relaterade till live-musik, konsert, klassisk musik, scenframträdande osv. Och även när det gäller "blinda" skulle ovanstående foto väljas på grund av taggningen. Det kan till exempel publiceras i en tidningsartikel om blinda artister. Andrea Bocelli den 15 maj 2013 på konserten i Philharmonie i Berlin. Canon EOS-1D X med EF 2,8/300 mm. 1/200 sekund, bländare 4,0, ISO 3 200. Slutarprioritet (bländarautomatik). Vald exponeringsmätmetod: mittenbetonad integrerad mätning. (Foto © 2013: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
OBS: Taggningen syftar till att snabbt hitta bilder som passar det sökta ämnet. Dock bör endast meningsfulla nyckelord anges. Vissa (konsert-) fotografer är lite för generösa med att tilldela taggar, vilket leder till att bilderna visserligen ofta dyker upp vid sökningar – men sällan verkligen passar in på ämnet. Detta kan snabbt förstöra det goda förhållandet till kunden, varför valet av taggar verkligen bör övervägas och vara meningsfullt kopplat till bildinnehållet.
Bild 10.17: Slagverkaren Martin Grubinger vid konserten i Philharmonie i Berlin den 11 april 2012. När jag skrev denna handledning hjälpte mig min kollega Sven Darmers taggar i Photoshop-filinformationen mycket, för utan dem hade jag inte känt till alla musikernas namn. Canon EOS-1D Mark IV med EF 2,8/300 mm. 1/160 sekund, bländare 2,8, ISO 1 600. Slutarprioritet (bländarautomatik). Exponeringsmätmetod: mittenbetonad integrerad mätning.
(Foto © 2012: DAVIDS/Sven Darmer – www.svendarmer.de)
Jag önskar er alltid "Bra ljus" och många fantastiska konserter!
Jens Brüggemann, i april 2014
