Här är en översikt över de olika kapitlen:
Del 1 - Fotografera "Models"
Del 2 - Det meningsfulla (!) utrustningen
Del 3 - Hitta lämpliga modeller
Del 4 - Platsletning
Del 5 - Utveckla bildidéer
Del 6 - Bildkompositionstips
Del 7 - Stylingtips
Del 8 - Belysningskunskap för modeller
Del 9 - Effektivt samarbete inom teamet
Del 10 - Posingtips
Figur 10.1: Armarna och benen (och knäna och armbågarna) bör inte riktas direkt mot kameran; då ser de små och stumpiga ut (eller för knän och armbågar: otympliga och osköna). De bör heller aldrig vara helt utsträckta; det ser styvt, oflexibelt och olämpligt ut. Det är bättre att hålla armarna och benen alltid (lätt) böjda. Tips som dessa hjälper ditt modell att automatiskt anta vackra och fotogena poser. Nikon D3S med 2,8/300 mm Nikkor. 1/800 sekund, bländare 4, ISO 500.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Till exempel när jag förklarar för en modell att bildens effekt är mycket större för nästan alla poser när en viss kroppsspänning byggs upp (eftersom modellen då framträder mycket mer närvarande), då förstår de det och kan implementera det korrekt under poseringen.
Eller när jag förklarar för en modell att det ben som bär hela vikten ser tjockare ut än det andra benet som inte har någon vikt att bära. Och att det är därför bättre att hålla det ben som inte bär kroppsvikten närmare kameran (än det andra, som ser tjockare ut).
Sådana förklaringar förstår modellerna och kommer i framtiden att anstränga sig för att posera på ett så fördelaktigt sätt som möjligt.
Figur 10.2: Ofta är det de utsträckta poserna med rak, utdragen rygg som ser bäst ut. Nybörjar-modeller kan inte veta detta, varför sådana tips från fotografen hjälper modellen att prestera bättre. Att modella är mer ansträngande än de flesta tror. Regelbundna korta pauser är därför viktiga för att modellen inte ska bli trött och även klara av fotosessioner som pågår hela dagen. Nikon D3 med 2,8/24-70 mm Nikkor vid använd brännvidd 24 mm. 1/125 sekund, bländare 22, ISO 200.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
10.1 Ge utrymme
Ibland är det bättre att ge modellen stort utrymme och låta hen bara "göra" det! Fotografen kommer då endast att ingripa korrektivt. Viktigt med denna metod är att modellen hela tiden (bäst till snabb musik) rör sig och ändrar poserna smidigt.
Det vanligaste felet som görs från modellens sida med denna metod är att så snart en ny pose antas, väntar modellen på att fotografen ska trycka på avtryckaren. Detta är kontraproduktivt och skulle ta bort elegansen från rörelserna och få dem att verka hackiga. Det är bättre att säga till modellen att hela tiden (till musiken) röra sig och att fotografen endast ibland tar bilden.
Figur 10.3: Genom att fotografera på detta sätt gör man så att modellen verkligen bara antar poser som ser naturliga (och inte stela och förbestämda) ut. Men det bör vara klart för er att på detta sätt är korrigeringar från fotografens sida endast möjliga sporadiskt och instruktionerna måste ges mycket snabbt. Nikon D4 med 1,4/50 mm Nikkor. 1/160 sekund, bländare 7,1, ISO 100.
(Foto © 2013: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
10.2 Optiskt förlänga benen
Jag har fotograferat många fantastiska modeller som exempelvis var "bara" 1,65 m långa. Och ändå var de vackra, gracila och hade en fantastisk utstrålning. För fotoupptagningar behöver modellerna inte alltid exakt rätt mått. Viktigare är fotogenicitet, dvs. närvaro på bilderna.
Men modellerna som är under 1,70 m långa skulle alla vilja vara lite längre. Därför är de vanligtvis också ganska entusiastiska över möjligheten att med hjälp av ett vidvinkelobjektiv se optiskt större ut.
När man fotograferar en stående modell från en låg posering, förlängs benen optiskt. Detta sker på grund av förvrängningen av vidvinkel brännvidder. Förutsättningen är att fotografen håller kameran lutad nedifrån och upp.
Figur 10.4: Även i detta foto låg jag för modellen. På grund av "diskret" vidvinkel-brännvidd på "bara" 32mm är effekten av optisk benförlängning tydligt synlig, men inte så störande att fötterna skulle se oproportionerligt stora ut. Nikon D3 med 2,8/24-70 mm Nikkor vid använd brännvidd 32 mm. 1/160 sekund, bländare 8, ISO 200.
(Foto © 2009: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Figur 10.5: Effekten kan förstärkas genom att använda ett smalare bildformat än vanligt. Denna modell var högst 1,66 m lång. Tack vare vidvinkel och låg perspektiv samt friläggningsverktyg för bildbeskärning ser det ut som om den är "jättestor". Nikon D3S med 2,8/24-70 mm Nikkor vid använd brännvidd 34 mm. 1/160 sekund, bländare 4, ISO 2500.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
10,3 Fota mindre slanka modeller
Vissa modeller är lite tjockare än vanligt. Men jag tycker inte heller att det är något dåligt, för om proportionerna stämmer kan det också se mycket bra ut!
Men om någon vill fotografera sådana modeller slankare än de är, bör man se till att poserna alltid intas på ett mycket sträckt sätt. Många manliga fotografer känner till "öl-magen-borta-effekten": Den som vill dra in magen kommer inte att uppnå detta enbart genom att spänna bukmusklerna. Dessutom andas man också djupt in, vilket får bröstkorgen att höjas och ryggraden att sträckas, vilket gör att utseendet sedan förlängs några centimeter (och ser därmed slankare ut).
En annan trick är att arbeta med kläder som döljer eventuella problemområden. Till exempel kan man jobba med en kjol av medellängd istället för hotpants på kvinnliga modeller (om modellen har problem med sina lår).
Också den tidigare beskrivna optiska förlängningen av benen kan göra underverk och få modeller att se betydligt slankare ut.
Bild 10.6: Att inta så sträckta poser låter även inte helt så slanka modeller se attraktiva ut. Nikon D3X med 2,8/14-24mm Nikkor på använd zoominställning 14 mm. 1/250 sekund, bländare 20, ISO 100.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
10.4 Fotografera bröst och rumpa vackert
I naken- och erotisk fotografering är fokus i många bilder att vackert avbilda brösten (på kvinnliga modeller) och rumpan (på manliga och kvinnliga modeller likadant).
Rumpan ser enligt allmän skönhetstandard attraktivare ut om den fotograferas som rund och fast. Den måste därför stickas ut, vilket är ganska ansträngande och orsakar ryggsmärtor.
Även hos modeller som klagar över en för stor rumpa är det fotografiskt fördelaktigt att ändå sticka ut den och därigenom göra den rund. Det kräver modellerna överkommande vanligtvis; men alternativet vore att dra ihop sätesmusklerna, vilket ger gropar och ser ojämnt (och därmed oattraktivt) ut.
Så: Även en stor rumpa ser fördelaktig ut på foton om den stickas ut! Det gäller lika för kvinnliga som manliga modeller.
Bild 10.7: I denna bild kan man tydligt se hur mycket man måste anstränga ryggen för att rumpa ska kunna stickas ut och se rund och fast ut. De flesta (nybörjar-) modeller gör felet att luta överkroppen framåt för att sticka ut rumpan. Men det ser bättre ut om överkroppen hålls upprätt. Det är visserligen mycket ansträngande, men motiverade modeller accepterar detta för vackrare foton. Nikon D3S med 2,8/24-70mm Nikkor på använd zoominställning 36 mm. 1/160 sekund, bländare 4,5, ISO 2500.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Bild 10.8: Även i liggande position går det att sticka ut rumpa som ovan beskrivet. Det bästa sättet att förstå hur ansträngande det är är att prova det själv liggandes. Då får man också bättre förståelse för modellernas prestation. Och man inser varför fotograf(er) borde skynda sig vid sådana fotograferingar. Nikon D3X med 2,8/70-200mm Nikkor på använd zoominställning 145 mm. 1/160 sekund, bländare 22, ISO 100.
(Foto © 2012: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Många modeller har problem med storleken på sina bröst. Det kan jag oftast inte förstå, för det handlar inte om storleken, utan om formen. Även en relativt liten byst ser mycket vacker ut om formen är rätt och den inte hänger.
Också ganska stora bröst tycks ägarna ofta anse som för små, vilket jag också inte alls kan förstå. Det verkar vara ett psykologiskt problem för många kvinnor. (Genom många samtal med män vet jag att stora bröst visserligen fångar oavsiktligt ögat; men de föredras inte av den stora majoriteten män. Det gäller särskilt för bröst med silikonimplantat).
Fotografiskt ser bröst oftast fördelaktigare ut om armarna hålls högt och undviker hängning.
Bild 10.9: Med hängande armar ser inte heller brösten på kvinnliga modeller alltid vackert fastiga ut. Då rekommenderas att ta upp armarna (till exempel mot huvudet). Det lyfter brösten attraktivt. Nikon D3S med 2,8/105mm mikro Nikkor. 1/80 sekund, bländare 5,6, ISO 200.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Bild 10.10: I liggande position ser även snygga stora brös ofta platta ut. Så om du fotograferar en modell som har komplex på grund av storleken på hennes bröst bör du inte placera dem när hon ligger. Eller be henne hålla händerna eller en duk (eller underkläder) framför. Nikon D3S med 2,8/24-70mm Nikkor på använd zoominställning 55 mm. 1/125 sekund, bländare 5, ISO 200.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
Bild 10.11: Även om jag personligen inte alls gillar silikonbröst - i liggande position har de (ur fotografiskt perspektiv) fördelar jämfört med naturliga bröst: De faller inte ihop.
(Dock ser "kännaren" genast att det inte kan vara naturliga bröst …). Nikon D3S med 2,8/105mm mikro Nikkor. 1/160 sekund, bländare 4, ISO 250.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann - www.jensbrueggemann.de)
10.5 Coola och udda poser
För modelposer gäller: Vad som förmodligen ser ganska dumt ut i verkligheten, ser på bilderna oftast ganska "cool", "avslappnat" och uttrycksfullt ut!
På så sätt är det liknande vid modellande som vid teater: det är de stora gesterna, de överdrivna poserna som räknas. Ni bör därför ge er modell rådet - om det passar till bilden - att agera så överdrivet som möjligt. (Detsamma gäller delvis också för mimik). Då kommer era foton att uppfattas som professionella och moderna.
Blir fotograferat framför en enkel (studie-) bakgrund nästan utan användning av rekvisita, är det viktigt att beakta detta råd ännu mer, då står modellen i centrum och inget distraherar.
Bild 10.12: Vissa modeller, som Agnes här, har modellandet i blodet. De har en känsla för vilka kroppshållningar som är effektfulla och fotogena. Som fotograf behöver man, om överhuvudtaget, bara korrigera småsaker. Om Agnes dock skulle stå i kön hos bagaren vid kassan på det här sättet, skulle jag förmodligen inte ha talat till henne, utan istället skyggt undvikit henne ... ;-)
(Foto © 2006: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 10.13: Ju mer teatraliskt, desto bättre! Modelposer kan gärna vara udda och överdrivna. På bilderna ser det mer effektfullt (och därmed oftast bättre) ut än "normala" kroppshållningar. Nikon D3X med 2,8/24-70mm Nikkor vid använd brännvidd 24mm. 1/80 sekund, bländare 22, ISO 100.
(Foto © 2011: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 10.14: Även helt överdrivna poser är lämpliga för foton. Tråkigt kan ju vem som helst vara; så begränsa er inte själva! Jag brukar alltid säga till mina modeller: Ju galnare - desto bättre! Och sådana fotosessioner är roligare än normala, som man redan har gjort tusen gånger. Nikon D3 med 2,8/24-70mm Nikkor vid använd brännvidd 26mm. 1/125 sekund, bländare 4,5, ISO 200.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
10.6 Flera modeller samtidigt framför kameran
Ju fler modeller (samtidigt) som står framför kameran, desto svårare blir det för fotografen att dirigera dem enligt bildidén. Och ännu svårare att instruera modellerna att inta perfekta poser (respektive korrigera de intagna poserna enligt fotografens vision). Det blir överproportionellt svårare för varje tillkommande modell.
Bild 10.15: När två eller fler modeller syns på bilderna blir det svårare för oss fotografer att ge instruktioner. Då är det viktigt att ni dirigerar modellerna snabbt, högt och tydligt och framför allt precist. Då lyssnar de koncentrerat och är engagerade, vilket är viktigt vid foton av flera personer samtidigt.
(Foto © 2008: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 10.16: Det är enklare om en av modellerna står i förgrunden och den andra i bakgrunden som dekoration (utsmyckning). Om den bakre personen sedan också suddas ut lite lätt, kommer betraktarnas ögon att vändas mot den främre modellen där posen dock bör vara korrekt. Nikon D3X med 2,8/105mm Nikkor. 1/250 sekund, bländare 3,5, ISO 100.
(Foto © 2010: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Bild 10.17: Ju fler modeller som fotograferas samtidigt, desto svårare är det att ge dem individuella regiinstruktioner. Även kroppshållningarna kan inte korrigeras individuellt utan att något ändras hos de andra modellerna. Att vara stilla är inte naturligt för oss människor; det gäller inte bara för barn. Det är enklare att ge modellerna utrymme eller exempelvis bara ge dem en enkel bildidé som sedan genomförs tillsammans. Fotot är en spontanbild från en av mina Ibiza-workshops som hålls årligen i maj.
(Foto © 2008: Jens Brüggemann – www.jensbrueggemann.de)
Efterskrift
Man lär sig fotografera genom att fotografera. Ni har nu fått några tips från mig i denna tutorialserie som förmodligen kommer att vara till hjälp för framgångsrik modellfotografering. Men nu gäller det att tillämpa detta "lärda" i praktiken, så att det för det första stannar kvar i era huvuden på sikt och för det andra att verkligen skapa bra, extraordinära modellfoton. Först när ni kan visa upp bra foton kan ni börja fotografera; teorin själv gör ingen till mästare.
När ni fotograferar i framtiden, så ta er tid att noga studera resultaten på skärmen. Fundera över vad ni gjort fel. Och ärgre er över de alltför dumma felen. Men även dessa kommer att hjälpa er på vägen, för ni kommer till slut att lära er från dem! (Ju dummare felet, desto större chans att ni aldrig gör om det igen!)
Klappa er mentalt på axeln om ni ibland får till en särskilt vacker bild! Det är också en del av att utvecklas. Att vara irriterad över sina fel; men också att vara stolt över sina framsteg i lärandet.
Jag önskar er alltid "gott ljus" och härliga, engagerade modeller!
Jens Brüggemann
