"ModerEarth" är en imponerande fotokomposition som symboliserar förbindelsen mellan natur och människa. Med Photoshop kan du skapa en fascinerande scen som harmoniskt förenar element som landskap, växter och porträtt. I den här handledningen visar jag steg för steg hur du skapar en kraftfull konstverk av olika bilder och texturer som fångar anden och skönheten av vår planet. Låt oss börja och låta din kreativitet flöda fritt för att skapa en hyllning till naturen!
Steg 1: Den lämpliga mallen
För att skapa en del av en planet från ett molnfoto passar foton där höga molnfält är synliga bäst. Solen får inte längre synas och idealiskt bör intressanta färgnyanser redan vara synliga på referensfotot. Denna bild, tagen i Marbella/Spanien en vårkväll, bör vara mycket lämplig:
Steg 2: Anpassning av formatet
Idén att utveckla en bild som bland annat förmedlar ett känsla av rymd kräver ett panoramiskt landskapsformat. Med Transformationsverktyget och hållen skift-tangenten kan du snabbt bredda proportionellt åt höger och vänster här. Lagret dupliceras nu och det nedre lagret fylls med svart så att molnfotot ligger ovanpå:
Steg 3: Skapa jordens krökning
Efter att bilden speglats vertikalt börjar vi nu redigera genom Redigera>Fritt transformera>Krympa. Här fångas den horisontella linjen i mitten och dras försiktigt uppåt. För att underlätta kan du dra en hjälplinje som referens:
Steg 4: Skapa del av planet
Efter krympningen transformeras lagret med hållen skift-tangenten till kanten till höger och vänster och lutas lätt för att öka spänningen i bildsnittet:
Steg 5: Skapa stratosfär
Dags att ge denna cirkelavskärning en atmosfärisk effekt. Genom att dubbelklicka på lagret öppnas skiktstilsdialogen. Här justeras generellt färgerna och styrkan för varje effekt. Viktigt är att både inre glöd och yttre glöd väljs. Den inre glöden bör vara något ljusare för att tydliggöra glödningen på jordytan. Helligheten minskar utåt:
Steg 6: Optimal förberedelse av bilden
Genom Lager>Skiktstil>Skapa lager skapas ett - eller i detta fall två lager från skiktstilen. I masken till lagret maskeras sedan effekten lätt vid kanterna. En ytterligare justering av formatet uppåt ger bilden den nödvändiga rymden. Med Skift+Styrka+Alt+E sammanslås nu alla synliga lager till ett nytt lager och bilden är optimalt förberedd för nästa steg:
Steg 7: Släck ljuset
För att simulera en lämplig bild av en planet i rymden, placeras ett nytt lager fyllt med grått med Skift+F5 i fyllningsmetoden Linjär övertoning:
Steg 8: Spotlight
Med målet att senare en ljuskälla ska visas uppe till höger i bilden, är detta gråfyllda lager försedd med en mask och en radial övertoning upptill till höger. Det skapar nu en annan realistisk känsla av jordens krökning:
Steg 9: Hantera kurvan
Genom att använda justeringen Graderingskurva i röd kanalen ställs värdena som i bilden. Fyllningsmetoden ställs in på Färg. Därmed ökas dramatiken i bilden och genom att endast rödkanalen bearbetas behålls ytterligare färger som t.ex. blå nyanser nästan oförändrade:
Steg 10: Ytterligare justeringar
Särskilt för bilder som huvudsakligen lever av ljusstämningen rekommenderas det att experimentera med justeringar i bilden. De olika fyllningsmetoderna bör testas för deras effektivitet. Här används nu en justering Färgbalans i fyllningsmetoden Normal och därefter en Gradientfyllning i fyllningsmetoden Mixa för att fördjupa bilden ytterligare i en röd färgvärld:
Steg 11: Strålar av ljus -> Kontrollerad förlopp
På en fylld svart nivå dras nu en förlopp från vit till mörkorange i 3 steg. Först kommer den mörkaste färgtonen (alltså orange) in i spelet, sedan en ljusare orange och slutligen det vita. På så sätt säkerställs att man har full kontroll över färgnyanserna:
Steg 12: Måla färg
I det skapade förloppet skapas nu en cirkulär penselstreck med en kraftigare orange och en mjuk och stor penselspets med låg genomskinlighet. Med filtret Filter>Gaussisk suddgörare, och ett värde omkring 20 pixlar, suddas förloppet något mer: 
Steg 13: Strålar av ljus -> Linjer
Vi skapar nu ett fyllningslager med vit förgrundsfärg och förbinder detta med den nivå under vårt skapade förlopp genom att trycka på Alt-tangenten mellan båda nivåerna. Fyllningslagret får sedan en med svart fylld mask, där efterföljande vita linjer dras horisontellt med nedtryckt Skift-tangent. Det räcker med att dra 4-6 linjer i denna process och sedan duplicera dem med Kopiera och klistra in i masken: 
Steg 14: Strålar av ljus -> Förvränga linjer
Under Redigera>Transformera>perspektiv förvrängs linjerna passande i bilden: 
Steg 15: Göra ljusstrålar mer subtila
De perspektiviskt förvrängda linjerna rasteriseras sedan för att skapa en normal nivå. Därefter suddas linjerna något med ett värde på cirka 11 pixlar med Filter>Suddgörningsfilter>Gaussisk suddgörare. Fyllmetoden ställs in på Överlappa och med en mjuk stor pensel och lägre genomskinlighet målas i en skapad lagningsmask, så att vissa linjer blir subtilare. Detta gör effekten intressantare och samtidigt mer homogen och trovärdig: 
Steg 16: Skapa linsfläckar
En separat nivå drar nu en cirkel med mjuka kanter med det ovala markeringverktyget och med nedtryckt Alt-tangent och fyller den med vitt. Nivågenomskinligheten är då 50%. I verktyget för att flytta kan cirkeln nu greppas och dupliceras samtidigt med nedtryckt Alt-tangent. Eftersom bländningseffekter ska skapas här är det användbart att en guide hjälper till att placera de individuella cirklarna korrekt. Positionerna på de individuella cirklarna måste testas, att överlappa är meningsfullt här och simulerar verkliga bländreflexer:
Steg 17: Justera linsfläckar
I enlighet med ljusstrålarna positioneras nu linsfläckarna diagonalt och minskas något i en lagningsmask från mitten av de enskilda cirklarna. En dubbelklick på nivån öppnar lagerstilsdialogrutan, där en färgöverlagring aktiveras. Fyllmetoden för detta överlagring i orange är Multiplicera och genomskinligheten är ca 52%: 
Steg 18: Optimera linsfläckar
Med förloppsverktyget används mindre förlopp för att göra utseendet ännu mer realistiskt: 
Steg 19: Låt det bli ljus
Efter sammanslagningen av förloppsnivå, strålnivå och linsreflektionsnivå döps den resulterande nya nivån till "Ljus" och kan ta effekt i fyllmetoden Negativ multiplicera och med en genomsknittenhet på ca 80%. Effekten som genereras i vår bild kan justeras något åt vänster i en lagningsmask: 
Steg 20: Ta en paus
Det är alltid mycket användbart att se på bilden som en helhet. Här märkte jag att den vänstra delen löper för mycket in i svart. För att motverka detta kan du här kalla på en förloppsfyllning från förgrundsfärg till transparent och ställa nivåns fyllmetod på Linjär avmattning. Det uppstår en glöd av molnen i den vänstra delen av bilden: 
Steg 21: Solen går upp
På en ny fyllnivå med ett vitt som tenderar mot gult dras nu en effekt i bilden med radiala förlopp och förgrundsfärgen vit i en mask som simulerar solen: 
Steg 22: Den blåa planeten
För att leva upp till titeln och återge färgsituationen av en uppstigande sol, kommer bilden nu att justeras helt med en färgton/mättnadskorrigering i fyllningsmetoden färg:
Steg 23: Solen återvänder
I den passande masken blir effekten som tidigare skapades synlig med hjälp av det radiala gradientverktyget i solens område. Det skapas en underbar kall-värme-kontrast och en rumslig djup i vår bild, utan att vi förlorar det tidigare skapade skenet:
Steg 24: Rymden - oändliga vidder...
Det finns olika metoder att skapa en stjärnhimmel. I det aktuella exemplet ska avlägsna stjärnor infogas i den övre delen av bilden. För detta skapar man en ny fil och målar några punkter i svart. Hela området väljs sedan ut och under Redigera > Ange penseldulgörare definieras detta markerade område som en penselspets. I penseldialogen F5 finjusteras denna spets enligt eget gottfinnande i spridning, applicering och andra definitioner tills spridningen av en stjärnhimmel har skapats genom att applicera penseln:
Steg 25: Minska stjärnorna
Efter att stjärnorna först har målats starkt, minskas de genom att måla med svart i den tillhörande masken så att de inte stör, men fortfarande syns i bilden:
Steg 26: Infoga ansiktet
Vi öppnar bilden "Ansikte" och optimerar - om nödvändigt - vissa delar av bilden som t.ex. ljusheter i ögonen. Det är mycket viktigt att se till att ljuset på bilden av ansiktet i den senare layouten passar så att det skulle kunna skapas av den konstruerade solen. Det är viktigt att redan innan se till att ljusförhållandena är desamma och att det finns lämpligt referensmaterial. Bilden infogas med dra och släpp och försett med en mask. Med gradientverktyget och/eller en stor mjuk penselspets maskeras långsamt från kanterna tills endast ansiktet är kvar. Fyllningsmetoden ställs in på hårt ljus med ett opacitetsvärde på 38%:
Steg 27: Förvrid ansiktet
Under Redigera > Nät kan ansiktet nu enkelt formas i en krökt form. Sedan kan perspektivet förstärkas lite genom att gå till Redigera > Transformera, så att det verkar som att ansiktet befinner sig på ytan:
Steg 28: Justera färgerna
I pannans område krävs det lite mer färg än att pannan och näsan fortfarande tar emot solens ljus. Därför kan en färgfyllning snabbt användas med en orange färg från solljuset och kopplas samman med den undre lagret. I masken målas effekten med låg penselgenomskinlighet. Lagringsmetoden för lagren är överlappande:
Steg 29: Glöd
Bilden skulle kunna vara klar vid detta tillfälle. Men eftersom ansiktet lämnar en surrealistisk känsla kan den surrealistiska känslan också förstärkas i bilden genom en liknande effekt. Min idé här är att måla en ljusspår/aura som förstärker glödeffekten ytterligare. Jag skapar därför med hjälp av en ny fil på 700px x 700px en mycket smal elliptisk markering, fyller den med svart och minskar lite på opaciteten så att en mörkgrå nyans uppstår, se bild:
Steg 30: Definiera penseln
I penselinställningarna (F5) ställs den nya aurapenselspetsen in följande och sparas även:
Steg 31: Måla auraeffekt
Effekten ska nu in i bilden. För detta skapas en färgfyllning i vitt i fyllningsmetoden Överlappa. I masken, fylld med svart, målas effekten in i de önskade områdena i bilden med ca 47% opacitet:
Färdig bild:
